Den snabba omställningen av undervisningen från campusbaserad till online vid universitet och högskolor har under år 2020 varit en pärs för universitetslärare världen över. Distanskurser har visserligen funnits vid många universitet sedan länge men nu ställdes lärarna inför en helt ny situation. På mycket kort tid skulle i stort sett alla universitetskurser göras om till distansutbildningar på grund av Covid-pandemin. Hur detta hanterats har varierat mycket så väl mellan olika universitet som vid olika institutioner och av enskilda lärarlag och lärare. Nu börjar också rapporterna droppa in om hur det har gått; en av flera artiklar på temat i tidskriften International journal of educational technology in higher education handlar om hur omställningen av konventionell omvänt klassrum-utbildning till omvänt klassrum-utbildning-helt-på-distans gick till vid University of Hongkong, vad det hade för effekt på studenternas lärande och vilka erfarenheter man kunnat göra.
Omvänt klassrum har ju den fördelen att studenterna förväntas förbereda sig innan undervisning på campus vilket ofta innebär att den första delen av undervisningen till stor del redan är så att säga på distans. Det nya här är då att även undervisningen ansikte-mot-ansikte skulle ske på distans. Både de konventionella kurserna och distanskurserna designades med hjälp av det så kallade 5E-ramverket men för distanskurserna användes dessutom en molnbaserad videokonferensapp (Zoom). 5E-ramverket omfattar fem faser – Engage, Explore, Explain, Elaborate, Evaluate (engagera, utforska, förklara, utveckla, utvärdera) – som används som sekventiellt strukturerande konceptram vid designandet av en utbildning.
Två konkreta frågeställningar sattes upp i studien:
1) Vilken effekt har ändringen från ett konventionellt till ett online omvänt-klassrumsformat på elevernas lärande?
2) Vilka är bra praxis vid användandet av videokonferensappar i samband med omvänt-klassrum-utbildningar online, så som upplevt av studenter och/eller lärare?
För att pröva den första frågan genomfördes en kvantitativ analys där två konventionella kurser som gick HT 2019 (kontrollgrupp) jämfördes med två onlinekurser som gick VT 2020 (experimentgrupp). Det var ungefär 25 studenter på var och en av de fyra kurserna med totalt 99 studenter i studien som helhet. Det var samma lärarlag som undervisade på respektive kurser och kursinnehållet var det samma. För att besvara den andra frågan genomfördes en kvalitativ analys av resultaten av en självreflektionsövning baserad på frågan ”Vad uppfattar du som god praxis i ett videokonferensappstött omvänt-klassrum?” som både studenter och lärare bjöds in att genomföra. Informationen analyserades genom kodning och tematisering i enlighet med så kallad grundad teori med hänvisning till Strauss och Corbins bok "Basics of qualitative research: grounded theory procedures and techniques" från 1990.
De kvantitativa analyserna av studenternas slutbetyg visar att deltagarna i online omvänt klassrum-utbildningarna presterade lika bra som deltagarna i de konventionella omvänt klassrum-kurserna. Att kurserna genomfördes helt på distans verkar alltså inte ha påverkat studenternas lärande negativt. Flera förslag från studenter och lärare på god praxis när det gäller användandet av videokonferensappar framkom ur undersökningen:
- Påminn studenterna om att stänga av sina mikrofoner när de inte pratar för att undvika störande bakgrundsljud.
- Påminn deltagarna om att sätta på sin kamera eftersom detta ökar känslan av social närvaro och minskar känslan av isolering.
- Många studenter är ovana vid format och gränssnitt så är det viktigt att lärare och annan personal aktivt hjälper studenterna att hantera övergången till onlineundervisning i god tid så att detta inte blir ett hinder för lärandet.
- Läraren bör använda två datorskärmar, en med studenternas kamerabilder och en med sin presentation. På så sätt kan läraren lättare interagera med studenterna eftersom deras kamerabilder är på en egen skärm och inte ”stör” presentationen genom att trängas på samma skärm; det bidrar till en känsla av vanlig undervisning.
- Inled videokonferenstillfällena med en kort inledande formativ utvärdering (till exempel ett quiz) på temat för dagen eftersom detta aktiverar studenterna och också ger en bild av hur pålästa de är.
- Använd en MIM-app (mobile instant messages, t.ex. WhatsApp, WeChat) på mobiltelefoner för att främja snabbare svarstider online och för att kommunicera med studenter under deras sessioner i digitala grupprum (till exempel "breakout-rooms" i Zoom).
- Använd många olika presentationsmedier och en mängd olika aktiviteter för att upprätthålla studenternas intresse; monotoni kan kväva det starkaste av intressen!
Exempel är:
- Varva förberedda presentationsbilder med text och illustrationer skrivna direkt på digital Whiteboard.
- Ha gästföreläsare/lärare som kommer in för kortare in pass eller längre kommentarer eller diskussioner.
- Använd videokonferensapparnas alla olika funktioner, så som digitala grupprum för gruppaktiviteter, omröstningar, handuppräckning, etcetera.
Detta är i grova drag vad som lyfts fram i artikeln som relativt enkla men aktiverande moment.
Kommentar: Det här var både en jobbig och en bra artikel att läsa. Den är jobbig eftersom jag är medveten om att det i längden blir monotont och tröttsamt (även för mig som lärare) med att mestadels leverera presentationer online. Studenterna har visserligen varit förstående så här långt. Men när man som lärare är medveten om att det finns andra sätt, men sätt som man inte kan, så känns det allt futtigare att bara leverera föreläsningar förmedlade via videokonferensapp. Att lärare heller inte har den tid som krävs för att sätta sig in i dessa andra digitala tekniker bidrar sannolik till ökad stress. Bra är artikeln eftersom den dels visar att man inte är ensam i sina grubblerier och dels för att där finns en del uppslag om hur jag kan gå tillväga för att förbättra min egen onlineundervisning som inte kräver allt för mycket. En del av de pedagogiska redskapen för distansundervisning innebär att läraren får lägga om sin tidsanvändning. Med det koncept med omvänt klassrum som använts i det här fallet så går en större andel av lärarens tid åt till förberedelser av undervisningsmaterial som studenterna jobbar med själva och en mindre andel av tiden går åt till ren undervisning ansikte mot ansikte med studenterna. Den största förändingen kan vara en fråga om vad jag som lärare lägger min tid på snarare än att jag i slutändan är i tidsnöd; men initialt behövs förstås tid för universitetslärare att skaffa sig den digitala kompetens som behövs.
Text: Sven Isaksson, Institutionen för arkeologi och antikens kultur
Nyckelord: pedagogik, omvänt klassrum online, omvänt lärande, bra övningar
