Ett vanligt problem med dagens modell av gradering av och återkoppling på studenters arbeten är att den ofta är enkelriktad, där studenter förväntar sig och lärarna ger till exempel ett betyg, poäng och ger rätta svar och korrekta sätt att lösa problem, och att studenter blir passiva mottagare av lärarens budskap. Ett annat problem som finns med återkoppling på och gradering av studentarbeten är hur återkopplingen kommuniceras, eller snarare bristen i hur den kommuniceras. Forskning har visat att lärare har svårt att formulera kriterier och definiera kvalitet på ett studentarbete, något som många lärare upplevde i samband med Bolognareformen och formuleringen av betygskriterier.
Värdering svårkommunicerad yrkesskicklighet
I artikeln "Developing evaluative judgement: enabling students to make decisions about the quality of work" av Joanna Tai, Rola Ajjawi, David Boud, Phillip Dawson och Ernesto Panadero nyligen publicerad i Higher Education lyfter man fram att gradering och värdering av studentarbeten är en yrkesskicklighet som lärare upparbetar med tiden, och den vanligen är mer eller mindre intuitiv och svår att sätta ord på. Därför är det också svårt för lärare att kommunicera bedömningen så att studenterna förstår den. Om studenter under utbildningen tränas i att värdera och bedöma sina egna och andras arbeten, så ökar förutsättningarna för att de ska förstå kriterier och standarder för olika nivåer av kvalitet, en färdighet som sedan kan överföras till andra sammanhang även efter avslutad utbildning och i förlängningen vara en av grundstenarna för det livslånga lärandet.
Bedömning av kvalitet och studenters lärande
Artikeln utgörs av en litteraturstudie, där man går igenom forskning kring studenters förmåga att värdera och bedöma kvalitet på arbeten, och hur denna förmåga sätts samman med pedagogiska perspektiv på studenters lärande. Därefter lyfter fram annan forskning kring några olika pedagogiska verktyg/praktiker som används redan idag. Bidraget i artikeln är att dessa pedagogiska praktiker kopplas samman med, och också övertygande visas vara viktiga bidrag till, träning av förmåga att utvärdera och bedöma egna och andras arbeten.
De pedagogiska praktiker som lyfts fram är följande:
- Självvärdering, där studenter själva värderar och graderar sina arbeten. För att vara framgångsrikt bör självvärderingen inte endast handla om att studenten värderar gentemot givna kriterier, utan att studenterna tränas i att identifiera och välja kriterier. Det är också viktigt att ge återkoppling på självvärderingen och identifiering och urval av kriterier.
- Kamratgranskning (peer review), där studenter värderar och graderar kamraters arbeten. För att vara framgångsrikt bör kamratgranskningen inte ersätta lärares bedömning och värdering, utan i stället involvera studenterna i att engagera sig i kriterier och standarder och att granskningen fokuserar på hur kamraters arbeten möter, eller inte möter, dessa kriterier och standarder.
- Återkoppling, där man som lärare skall undvika att korrigera fel, utan istället föra en dialog med studenten där fokus är på framtida uppgifter och hur studentens arbete svarar mot standarder och kriterier.
- Bedömningskriterier i matrisform, där man som lärare ska undvika att de används som check-listor och enkla dikotomier som till exempel ”har/har inte” en viss kvalitet. I stället ska bedömningskriterier i matrisform användas formativt för att vara framgångsrikt i detta sammanhang, och gärna vara utformade tillsammans med studenterna för att åstadkomma delad syn på kvalitet och standarder.
- Exempel, där studenter tar del av hur tidigare studenter löst en uppgift. För att vara framgångsrikt i detta sammanhang bör exemplen inte bara lämnas ut till studenterna, utan att följa upp hur kvalitet visar sig i exempelarbetet. I stället bör man tillhandahålla en variation av exempel med olika nivåer av kvaliteter, och där studenter diskuterar kvaliteter i de olika exemplen med kamrater eller med lärare.
För att studenter ska utveckla en förmåga att värdera och bedöma sina egna och andras arbeten krävs mycket träning, och att man som student förstår vad kvalitet på ett arbete är och hur den kan värderas. Exemplen på pedagogiska praktiker ovan bidrar till att utveckla denna förmåga och ger tillfälle till att träna värdering och bedömning. Författarna är övertygade om att den förmåga som tränas upp ger en skicklighet i att värdera och fatta beslut om en bedömning, en skicklighet som går utöver universitetsstudierna och som blir användbara i yrkeslivet och för det livslånga lärandet.
Text: Johan Berg, Kulturgeografiska institutionen
