Att återkoppling spelar en viktig roll för studenters lärande är ett budskap, som torde ha gått få universitetslärare förbi. Samtidigt är den traditionella formen av återkoppling en tids- och resurskrävande verksamhet, inte minst inom kurser och utbildningar med många studenter. När vi ändå väljer att avsätta en del av våra begränsade resurser till att lämna återkoppling blir det förstås viktigt att göra det på ett sätt, som ger största möjliga effekt på studenternas fortsatta lärprocess. I artikeln "Conditions that enable effective feedback", publicerad i senaste numret av Higher Education Research & Development, presenterar en grupp (huvudsakligen) australiensiska forskare en lista över 12 faktorer, som i studier har visat sig vara särskilt gynnsamma för en effektiv återkopplingspraktik.
En inte ovanlig syn på återkoppling är att det handlar om en enkelriktad verksamhet, där information ska överföras från lärare till student. Traditionellt har återkopplingen ofta skett i form av en skriftliga kommentar, som rättande lärare lämnar till studenternas examinationsuppgifter. Fokus ligger här ofta på att legitimera examinators bedömning. Frågan är emellertid hur mycket studenterna får ut av den typen av återkoppling. Inom den högskolepedagogiska forskningen arbetar man emellertid för att förändra synen på återkoppling, från att ha uppfattats som en lärarcentrerad verksamhet till att ses som en studentcentrerad process. För att bedöma återkopplingens effektivitet bör man därför fråga sig i vilken utsträckning studenten kan ta till sig den lämnade återkopplingen och förmå lägga den till grund för utformningen av framtida lärstrategier. Samtidigt har det inom forskningen blivit allt tydligare att återkopplingens effektivitet dessutom är beroende av en rad kontextuella faktorer, såväl på individuell som på institutionell nivå.
Den studie, som presenteras i artikeln, bygger på en undersökning i flera steg, där utgångspunkten var en digital enkät, som besvarats av 4514 studenter och 406 lärare. Respondenterna representerade ett stort antal olika fakulteter och institutioner vid två australiensiska universitet. Enkätresultaten fick sedan ligga till grund för urvalet av sju miljöer, som identifierades som särskilt goda exempel på effektiv återkopplingspraktik och som blev föremål för fördjupade studier. Den preliminära sammanställningen över de 12 faktorerna för effektiv återkoppling utvärderades slutligen av företrädare för merparten (83 procent) av Australiens universitet och högskolor.
Under tre övergripande teman (Capacity for feedback; Designs for feedback; Culture for feedback) identifierades sammanlagt 12 olika förutsättningar, som möjliggör effektiv återkoppling. Som exempel på faktorer, som anses vara gynnsamma för en effektiv återkoppling, kan nämnas att studenterna är aktiva i återkopplingsprocessen och att lärarna utvärderar återkopplingens effekter, att återkopplingen är användbar och individanpassad, samt att återkopplingen kvalitetssäkras och sätts in där den ger bäst effekt.
Alla de 12 identifierade faktorerna behöver inte alltid vara för handen för att återkopplingen ska bli effektiv, men i fallstudierna observerades förekomsten av sex eller flera faktorer som betydelsefull, för en effektiv återkopplingspraktik. Studien visade också att varje enskild faktor kunde hanteras på en rad olika sätt, beroende på de kontextuella förutsättningarna. Goda exempel är alltså inte automatiskt överförbara mellan olika ämnen och utbildningsmiljöer. Författarnas slutsats är att effektiv återkoppling utgör en komplex företeelse, som förutsätter att man på institutionsnivå tar itu med frågor om återkopplingskapacitet, design och kultur.
Kommentar: På samma sätt som undervisningspraktiken inom högre utbildning har förändrats, från lärar- till studentcentrerad, behöver vi nu implementera ett motsvarande perspektivskifte beträffande återkoppling. Återkoppling, som lämnas vid fel tillfälle, på fel sätt, eller som inte följs upp, är oftast till föga nytta för studenterna. Studien lyfter särskilt fram de kontextuella faktorerna som en nyckel till en effektiv återkopplingskultur. För att återkopplingen ska gynna studenternas lärande och därmed vara effektiv behöver vi därför tillskapa genomtänkta och strukturerade återkopplingspraktiker på lokal nivå. Först då finns det förutsättningar att fullt ut dra nytta av återkopplingens pedagogiska potential.
Text: Annelie Gunnerstad, Juridiska institutionen
