Vad krävs för att bli doktorand? Om jobbannonser speglar vad som eftersöks tycks ribban ha höjts flera nivåer bara under de senaste åren. Samtidigt skiljer kraven sig markant åt mellan både ämnesområden och länder. För att rekrytera de bästa kandidaterna till forskarutbildningen annonseras dessa platser oftast internationellt, till exempel genom rekryteringsplattformen Euraxess. I en nyligen publicerad artikel i Studies in Higher Education har en forskargrupp i Australien analyserat närmare 14 000 annonser om doktorandplatser upplagda i just Euraxess under en fyraårsperiod. Annonseringen var mestadels från europeiska universitet och inom alla discipliner (med en övervikt åt naturvetenskap). Forskarna undersökte vilka kompetenser och personliga egenskaper som efterfrågades, vilken roll ämnesområde och land spelade samt om efterfrågade kompetenser förändrades över tiden.
Med hjälp av datasökning och maskininlärning analyserades sökord i annonserna och sorterades efter olika kompetenskategorier. Eftersom det sällan i klartext utrycktes att till exempel social kompetens efterfrågades var det istället sökord som nätverkande, konflikthantering, samarbetsförmåga, etcetera som låg bakom just den kategorin.
Adekvat utbildning och examen efterfrågades i de allra flesta fall, vilket inte är så svårt att förstå då liknande formella krav för antagning ställs i de flesta länder. Utöver dessa grundläggande kompetenser var det tre andra kategorier som stack ut, nämligen tidigare forskningserfarenheter, social kompetens samt kommunikativ förmåga. Det fanns dock stora skillnader mellan olika ämnesområden. Exempelvis var både social kompetens och förmåga att kommunicera dubbelt så ofta efterfrågat inom medicinska ämnen jämfört med hos till exempel biologer. Att däremot digital kompetens var avsevärt mer efterfrågat hos fysiker och inom tekniska ämnen än i andra discipliner är kanske inte direkt uppseendeväckande. Egenskaper som däremot nästan aldrig efterfrågades var tidigare arbetslivserfarenhet och erfarenhet av undervisning.
Många intressanta och tankeväckande skillnader mellan länder visade sig också, något som vore intressant att forska vidare på. Varför förekommer till exempel social kompetens fyra gånger oftare i annonser från Nederländerna än från Storbritannien, Tyskland och Frankrike?
Resultaten visade även på tydliga trender, trots att studien endast sträckte sig över fyra år. Medan de formella kompetenserna var i princip statiska över tiden ökade frekvensen av de flesta andra eftersökta egenskaper. Efterfrågan på tidigare forskningserfarenhet samt sociala, digitala och kognitiva kompetenser hade fördubblats under denna korta tid. Även många personliga egenskaper som till exempel motivation, ambition och entusiasm eftersöks i allt högre grad.
Många av de egenskaper och kompetenser som efterfrågas är vad forskarna refererar till som så kallade överförbara kompetenser, kompetenser som allmänt efterfrågas inom många yrkesområden. Eftersom efterfrågan på dessa egenskaper markant ökat, menar forskarna att sådana kompetenser har bedömts mer och mer nödvändiga för att klara av forskarutbildningen. Det betyder också att förväntningarna på doktorander blir mer lika de som ställs på postdoktorala forskare. Därför föreslår författarna att forskarutbildningarna borde revideras för att även belysa och stödja utveckling inom efterfrågade kompetensområden. Detta skulle leda till doktorander som är bättre rustade för olika arbetsmarknader efter disputationen.
Kommentar: Har ribban för antagning till forskarutbildningen lagts för högt? Eller har det bara gått inflation i kraven på doktorander? Eller har universiteten ryckts med i generella rekryteringstrender? Hursomhelst visar studien att många kompetenser, förutom utbildning och examen, efterfrågas alltmer och doktorander antas behöva dessa färdigheter för att lyckas med sin utbildning. De stora skillnaderna mellan länder och ämnesområden är intressanta men mer forskning behövs för att klargöra orsaken.
Behövs då de alltmer efterfrågade kompetenserna för att komma i mål med avhandlingen? För en vidare karriär inom akademin är de säkert värdefulla men alla har förmodligen inte som mål att göra en akademisk karriär utan ser forskarutbildningen som en språngbräda till andra yrken som har andra krav på kompetenser. En del efterfrågade kompetenser och egenskaper kan också vara svåra att bedöma vid en ansökan eller intervju, till exempel samarbetsförmåga, motivation och ledarskapsförmåga. Frågan är också om det finns någon uppföljning av utvecklingen från antagning till disputation och om doktoranderna ges stöd att utveckla dessa efterfrågade kompetenser? Författarna föreslår en revision av forskarutbildningarna så att de synliggör doktorandens utveckling inte bara som kritiskt tänkande forskare utan även inom andra färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden. Kanske något att fundera på?
Eftersom de svenska annonserna i studien utgjorde en förhållandevis liten del, drygt 200 stycken, är det svårt att dra några slutsatser om hur kraven ser ut specifikt vid svenska universitet. Resultaten från studien skulle däremot kunna vara värdefulla för studenter som söker forskarplatser runt om i världen då de kan planera och utveckla de kompetenser och personliga egenskaper som är mest eftertraktade inom olika ämnesområden och länder.
Sist men inte minst. Med hänsyn till senaste årens många alarmerande rapporter om doktoranders psykiska ohälsa, ser jag med oro på trenden med ökade krav. Svårt att inte fundera över – vill vi verkligen redan på doktorandnivå ha akademiska superhjältar?
Text: Mikael A Carlsson, Zoologiska institutionen
Nyckelord: Doktorandutbildning, PhD, arbetsmarknad, anställningsbarhet, generella färdigheter, naturlig språkprocess
