Den aktuella artikeln tar sin utgångspunkt i olika teorier om kritisk pedagogik. Väldigt förenklat kan man säga att kritisk pedagogik handlar om att universitetslärare och studenter delar och utvecklar verktyg som kan användas för att dekonstruera olika strukturer som finns i samhället. På det stora hela är tanken att man på ett aktivt sätt använder studenternas egna erfarenheter i undervisningen.
I den aktuella artikeln diskuteras hur man kan använda foto som ett sådant verktyg. Mer konkret handlar texten om hur man kan använda fotot som medel för att få studenterna att greppa olika teoretiska koncept och texten utgår särskilt från artikelförfattarens egna erfarenheter av att använda Instagram som en integrerad del i undervisningen. Det sistnämnda är kanske mest intressant. Artikelförfattarens slutsats av att ha använt Instagram i sin undervisningspraktik är att den stämmer väl ihop med de pedagogiska teorier som finns. Alltså: studenterna kunde genom användningen av Instagram koppla vardagliga erfarenheter till mer teoretiska koncept och begrepp. Men den slutsatsen förtjänar inte obetydlig kritik, eftersom den bygger på en analys av intervjuer med tio studenter som på det här viset fick använda Instagram i undervisningen.
Nu när vi vet slutsatserna i stora drag — hur använde artikelförfattaren Instagram i sin undervisning? Jo det gick till så att 60 andraårsstudenter på ett kandidatprogram i pedagogik vid ett brittiskt universitet fick använda Instagram som ett led i undervisningen. Det gjordes inom ramen för en modul som handlade om jämlikhet (eng. equality) och mångfald (eng. diversity). Studenterna skulle närmare bestämt ta och dela foton på Instagram som relaterade till centrala koncept som den aktuella modulen aktualiserade. Till sådana koncept hörde exempelvis hetronormativitet, makt och kön/genus (gender) — naturligtvis skulle begreppen märkas med #. Till undervisningen hörde också sedvanliga lektioner, där studenterna fick tillfälle att bland annat diskutera dessa begrepp.
Förhoppningen var att studenterna genom att använda sina vardagliga erfarenheter skulle få en bättre förståelse för och tydligare kunna koppla abstrakta termer och koncept till en jordnära nivå. I det ingick förstås att kunna se samtiden och omvärlden med ”nya” ögon — att försöka visa på strukturer, fenomen med mera i samhället som tydligt åskådliggör de begrepp som stod i fokus för den aktuella modulen.
Enligt artikelförfattaren infriades också dessa förhoppningar. Den slutsatsen byggde som sagt på intervjuer med tio studenter. Av intervjusvaren framgår just att studenterna lyfte fram att de såg vissa saker på ett nytt sätt, jämfört med tidigare. Samtidigt var det för många studenter något oklart vad uppgiften egentligen gick ut på, vilket förefaller bero på att de koncept som modulen utgick ifrån var mångtydiga, oklara och tvetydiga — vilket gjorde att de hade vissa problem med att (i fotona) fånga koncepten. Däremot bidrog diskussionerna under lektionstid till en viss förbättrad förståelse av koncepten.
Artikeln bjuder också på några reflektioner över vad som kunde gjorts annorlunda — och bättre. En sådan var att man möjligen skulle ha låtit studenterna först fota sådant som de upplevde gav uttryck för vissa koncept snarare än att först introducera teorin. Enligt artikelförfattaren fokuserade studenterna nu i stället mycket på att fånga ”rätt” förståelse av ett visst koncept — eller snarare att de ville vara säkra på att ett visst foto verkligen speglade ett visst koncept. Även diskussionerna på lektionstid kunde i stället göras så att de gav utrymme för en mer samarbetsinriktad reflektion över hur man tar foton och kanske uppmuntra studenterna att lite av poängen är att försöka se olika praktiska och vardagliga aspekter av de ganska stora koncept som modulen aktualiserade.
Kommentar: Det man som universitetslärare kan ta med sig från artikeln är det intressanta greppet hur användningen av en plattform på sociala medier kan användas i högre utbildning — vilket är särskilt viktigt i dessa tider när vi levt med en blixtsnabb övergång till en digitalisering av hur universitetsutbildningar bedrivs under pandemin. Kanske har vi lärare tänkt lite för snävt när vi tänker på digitalisering? Ärligt talat, blir det inte lite väl uttjatat med dessa digitala föreläsningar och Zoom-seminarier? Artikeln erbjuder ett ganska fräscht sätt att använda också andra, lättillgängliga, sociala medier som verktyg i sin undervisning. Inte minst sättet att på ett begripligt vis använda kritisk pedagogik — här genom Instagram som ett verktyg för studenterna att visualisera sina erfarenheter. Extra tydligt blir det när — som här — universitetslärarna inte använde Instagram.
Som universitetslärare behöver man vara observant på att det kanske inte går att i Sverige använda Instagram på exakt det viset som artikelförfattaren gjorde. Här behöver exempelvis regleringen rörande GDPR beaktas innan Instagram kan användas på det viset som artikelförfattaren gjorde.
Men sättet att använda Instagram är förstås inte låst till att göra exakt på det viset som beskrivs i den aktuella artikeln. Om man tänker på användningen av exempelvis Instagram som ett sätt att aktivera studenterna, kan man nog komma långt. Det kan räcka med att studenterna inför ett visst seminarium, moment eller föreläsning ska ta bilder eller kolla runt i flödet efter vissa fenomen. Man kan be studenterna — via bilder på Instagram — ta temperaturen på samtiden genom att exempelvis undersöka hur reklam för en viss typ av produkter görs på plattformen, hur olika politiker eller politiska partier använder bildformatet för att marknadsföra sina respektive ideologier, i vilken utsträckning som olika kundtjänster interagerar med följare som kommenterar deras inlägg eller hur olika offentliga personer använder Instagram för crowd-funding av olika slag.
Så nu under höstterminens delvisa digitala undervisning kanske det kan liva upp Zoom-tillvaron med att i någon utsträckning också använda Instagram som ett verktyg i undervisningen?
Text: Dennis Martinsson, Juridiska institutionen
Nyckelord: sociala medier, visuell läskunnighet, kritisk pedagogik, mobilt lärande, situerat lärande, multimodalitet.
