Tidigare undersökningar har redan ringat in flera faktorer som förefaller missgynna god genomströmning. Fristående kurser har generellt lägre genomströmning än program, och detsamma gäller kurser och program som lägger stort fokus på självstudier och har en oklar koppling till en framtida arbetsmarknad. Dessa parametrar återfinns i synnerhet på utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap.
Artikelförfattarna Molly Sundberg och Paul Agnidakis vill dock förbättra kunskapen om de mer komplexa orsakssamband, som kan föranleda studenters avhopp. Med avstamp i djupintervjuer med 24 avhoppade studenter inom ämnet etnologi och kulturantropologi vid Uppsala universitet, fångar de upplevelser och känslor som informanterna kopplar till valet att inte avsluta sin påbörjade utbildning. Frågor kring förväntningarna inför studierna, upplevelsen av utbildningen de valt, tidpunkten för avhoppet och synen på högre utbildning generellt generade svar som å ena sidan verifierar tidigare undersökningar i ämnet, men också visar fram delvis nya resultat.
Studien visade att informanterna kunde delas in i två tydliga grupper. Majoriteten, 75 procent av informanterna, hoppade av för att påbörja andra studier eller återvända till arbete. De betraktade avhoppet som oproblematiskt och hade ofta diskuterat det med andra studiekamrater. Skälen för avhoppet handlade ofta om missnöje med utbildningen, eller önskan om en tydligare yrkesinriktning för studierna. För den mindre gruppen, 25 procent av informanterna, upplevdes däremot avhoppet som ett personligt misslyckande. Ofta hade de andra oavslutade kurser i bagaget, vilket spädde på denna känsla. Ingen i gruppen hade kontaktat kursansvarig eller universitets stödresurser i samband med beslutet att hoppa av och de hade heller aldrig blivit kontaktade av institutionen när de uteblev från undervisning och examinationer. Informanterna beskrev att de skämdes för sin oförmåga att fullfölja studierna, som alltså inte kopplades till ett missnöje med utbildningen som sådan. Studenterna hade alla en svag eller obefintlig förankring i studentgruppen.
Författarna poängterar att det svenska systemet för medelstilldelning inom högre utbildning kan skapa en prioritering av att få så många registrerade studenter som möjligt, snarare än att få dessa att avsluta sin utbildning. Detta är ett av flera instrumentella skäl som kan förklara Sveriges dåliga statistik för studentgenomströmning. Artikelns viktigaste resultat är dock de psykosociala effekter som kan kopplas till avbrutna studier. Majoriteten av de avhoppade likställde visserligen avhoppet med möjligheten att i stället välja ett för dem bättre utbildningsalternativ, men för den mindre gruppen klistrades känslan av skam, otillräcklighet och misslyckande fast på ett sätt som ofta omöjliggjorde fortsatta universitetsstudier.
Kommentar: Artikeln belyser komplexiteten bakom statistiken för genomströmning. Undersökningen utgick visserligen från ett ganska begränsat material, men resultaten pekade på institutionella och psykosociala aspekter kring avbrutna studier som förefaller både generellt giltiga och viktiga att undersöka vidare. Det är slående och till och med illavarslande att varken institutionen eller de centrala stödfunktionerna v universitetet lyckades fånga upp den relativt stora grupp avhoppade studenter för vilka avbrottet hade så negativa konsekvenser. Kanske kan större kunskaper kring studentperspektivet bidra till effektivare redskap för ökad studentgenomströmning. Med tanke att kommande UKÄ-utredningar (Universitetskanslerämbetet) av universitetsutbildningar avser använda studentgenomströmning som parameter i bedömning av kvalitet, är det viktigt att reflektera kring de komplexa skäl som ofta ligger bakom studentavhopp.
Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik
Studien
