Hur kul är det att betygssätta studenterna? Inte särskilt, om vi ska förlita oss på tidigare kvalitativa studier där just betygssättning visat sig väcka starka negativa känslor hos lärarna. Men hur upplever egentligen lärare betygssättningen i förhållande till andra aktiviteter? Och vilka faktorer inverkar på de känslor som väcks? Det var frågor som forskarna i en färsk artikel publicerad i Studies in Higher Education försökte besvara.
Studien var uppdelad i två delar. I första delen undersöktes hur frekvent som sex olika känslor (glädje, stolthet, uttråkning, ångest, ilska och frustration) upplevdes i samband med forskning, föreläsning respektive betygssättning. Betygssättningen var i denna studie begränsad till uppsatser eller examination med öppna frågor. I studien ingick drygt 1200 lärare från 13 högskolor i USA. Forskarna fann att frekvensen av alla känslor som upplevdes vid betygssättning var signifikant skilda från övriga aktiviteter med undantag av ilska som var lika frekvent vid forskning. Dock upplevde lärarna starkare ångest vid forskning än vid både föreläsning och betygsättning. Forskarna tror det kan bero på att eventuella misstag vid betygssättning inte får några allvarligare konsekvenser för läraren eller för institutionen.
I den andra delen av studien försökte forskarna att korrelera känslorna vid betygssättning med den så kallade Control-Value-teorin (Pekrun 2006). Denna teori bygger på att individens subjektiva kontroll och upplevda värde av en viss aktivitet kan förutse vilka känslor individen kommer att uppleva under just den aktiviteten. Här deltog cirka 450 lärare från både USA och Tyskland.
Studien visade att en viktig faktor som kunde förutse hur läraren emotionellt skulle reagera var den subjektiva bedömningen av sin kompetens att utföra en rättvis betygssättning, som till exempel att inte anse sig ha tillräckliga kunskaper i ämnet som betygssättningen berör. Detta var något som kunde uppstå i situationer med en nybliven lärare på en kurs eller vid vikariat för annan lärare. I detta fall var kontrollen låg och kunde korreleras med negativa känslor. Värdet kunde vara positivt, till exempel att få återkoppling om att den egna undervisningen hade varit relevant och på lagom nivå, vilket då kunde korreleras med mer positiva känsloyttringar. Den faktor som däremot gav den starkaste förutsägelsen var kostnaden, det vill säga en tid betygssättningen ”stjäl” från aktiviteter som ger läraren större tillfredsställelse, som forskning och undervisning. Denna kostnad var starkt korrelerad med negativa känslor.
Medan första delen av studien endast inkluderade lärare vid universitet i USA var även lärare vid tyska universitet med som en jämförelse i andra delen. Det visade att det fanns signifikanta skillnader mellan länderna. Både i Tyskland och USA visade lärarna lika lite glädje samt lika mycket uttråkning och frustration vid betygssättning. Däremot var lärarna i USA betydligt stoltare och utryckte mindre ilska än lärarna i Tyskland medan ångest inför betygssättning var starkare i USA än i Tyskland. Forskarna anger den stora skillnaden i lärarkårens sammansättning mellan länderna som en tänkbar förklaring. I Tyskland får disputerade forskare ansvara för kurser och betygssätta även om de inte har en anställning på Universitetet, vilket inte är fallet i USA. Detta betydde att det var en markant skillnad i medelålder mellan de två länderna, vilket kan ha påverkat resultatet.
Kommentar: Personligen tycker jag inte betygsättning är bland de mer lustfyllda arbetsuppgifterna men faktiskt inget heller som väcker särskilt starka känslor hos mig. Men som studier visat är det vanligt att betygssättningen väcker starka negativa känslor hos lärare och i denna studie visades det också för första gången kvantitativt i en jämförelse med andra läraruppgifter.
Det är uppseendeväckande att trots att universitetslärares välmående är högt prioriterat är det endast få studier som undersökt hur olika aktiviteter inom yrket väcker känslor och inga som tidigare visat på hur just betygssättning gör det. Lärarnas oftast negativa känslor inför betygssättning är förstås bekymmersamt då det rimligtvis kan påverka undervisningens kvalitet och studenternas resultat. Ett stort problem är ju förstås att vi lärare oftast inte har någon formell utbildning i att betygssätta våra studenter och att vid anställning av lärare är det i första hand forskarmeriter som premieras och inte undervisningsmeriter. Kostnaden att utföra en betygssättning var den i särklass viktigaste faktorn som genererade negativa känslor. Detta borde uppmärksammas mer och en lösning på problemet skulle vara någon form av kompensation till lärarna för att öka motivationen och därmed förmodligen minska frekvensen av negativa känslor.
Intressant är att redaktionskollegan Kristina Widestedt i artikeln Ångest är granne med kunskap i detta nummer av AHF diskuterar ångest inom forskning och att just den känslan faktiskt kan bidra till bättre forskningsresultat. I artikeln som jag diskuterar visas ju tydligt att just forskning faktiskt är mer ångestframkallande än undervisning och framförallt betygssättning. Detta menar forskarna kan bero på de betydligt större konsekvenser ett misslyckade kan generera för både forskaren/läraren och för institutionen.
Text: Mikael A Carlsson, Zoologiska Institutionen
Nyckelord: Bedömning, kontroll-värde-teori, känslor, fakultet, betygssättning, högre utbildning
