Studien, som är gjord av sju forskare, bygger på ett enormt dataset bestående av kursutvärderingar från samtliga ämnen och fakulteter vid ett australiensiskt universitet, insamlade mellan 2010 och 2016. En tidigare kvantitativ analys av dessa data visade på en ”manseffekt” (eng. male effect), det vill säga en högre sannolikhet att manliga lärare fick positiva utvärderingar, och att manliga studenter oftare värderade manliga lärare högre än kvinnliga. Den nya studien gör en kvalitativ analys för att undersöka hur manseffekten manifesterar sig, och vad som kan ligga bakom den. Forskarna extraherade närmare 400 000 fritextsvar på två frågor som ingick i den standardiserade utvärderingsenkäten 2010-2016: ”Det bästa med den här lärarens undervisning var…”, respektive ”Den här lärarens undervisning på kursen skulle kunna förbättras genom…”.
Den kvalitativa analysen inordnar svaren i sex teman, som vart och ett innefattar både positiva och negativa studentomdömen: kunskap; engagemang; tydlig kommunikation; auktoritet/skicklighet; hjälpsamhet, organisation och interaktion med studenter; personliga egenskaper. I de tre senare av dessa teman finner forskarna tydliga skillnader till manliga lärares fördel, och med stöd i teorier om genus, stereotyper och performativitet drar de några tungt vägande slutsatser. Vad gäller auktoritet/skicklighet visar analysen att beteenden som uppskattas hos manliga lärare, till exempel att vara stränga, kräva ordning etcetera, värderas negativt när de förekommer hos kvinnliga lärare. Forskarna menar att kvinnorna i praktiken bestraffas när de utför sitt arbete på samma sätt som sina manliga kollegor, det vill säga när de beter sig som män. I fråga om hjälpsamhet, organisation och interaktion med studenter framkommer att de kvinnliga lärarna i högre grad förväntas lägga tid på individuell hjälp till studenterna. De analyserade svaren innehåller också önskemål om att kvinnliga lärare ska hjälpa studenterna i omedelbar anslutning till fysiska undervisningstillfällen, medan manliga lärare kan tillåtas använda exempelvis e-post och andra kommunikationskanaler för sina hjälpinsatser. Här drar forskarna slutsatsen att en extra arbetsbörda läggs på kvinnliga lärare, som måste vara fysiskt närvarande för att uppfattas som stödjande, medan deras manliga kollegor kan vara stödjande utan fysisk närvaro. De personliga kommentarerna, slutligen, indikerar förväntningar på att kvinnliga lärare ägnar sig åt emotionellt arbete så att de kan vara glada, trevliga och lugna i undervisningssituationer och kontakter med studenterna. Detta ligger helt i linje med stereotypiska föreställningar om kvinnorollen, menar forskarna.
Deras övergripande slutsatser är dels att kvinnliga lärare behöver arbeta både hårdare och på ett annat sätt än sina manliga kollegor för att få motsvarande omdömen i kursutvärderingar, dels att kursutvärderingarna tycks utvärdera i vilken grad lärarna lever upp till förväntade könsroller, och att detta särskilt missgynnar kvinnliga universitetslärare som inte vill (eller kan) uppfylla de stereotypa krav samhället ställer på kvinnor. Mot bakgrund av dessa resultat uttrycker forskarna starkt motstånd mot användningen av kursutvärderingar som instrument i rekryteringsprocesser, löneförhandlingar och befordringsärenden.
Kommentar: Stockholms universitet införde 2021 en standardiserad kursutvärdering, för att få tillgång till aggregerade och jämförbara data från samtliga institutioner och ämnen. Detta är ett led i kvalitetssäkringsarbetet. Varje kursutvärdering ska följas upp med en kursrapport, som redovisar om och hur studenternas synpunkter har tagits tillvara inför nästa kurstillfälle. Förvisso ställer SU:s standardiserade kursutvärdering inga frågor som direkt utvärderar läraren, på det sätt som gjordes i studiens material, men det finns kanske ändå skäl att reflektera över den, liksom över andra kursutvärderingar som görs anonymt i enkätform. Antag till exempel att manseffekten, som studien talar om, gäller även i Sverige. Enligt den tidigare forskning som refereras i artikeln är manseffekten störst inom naturvetenskap, ekonomi och teknik, där manliga lärare utgör normen. Kan det då vara ett problem att aggregerade kursutvärderingsdata inte säger något om vare sig lärares eller studenters kön? Skapar kursutvärderingarna kanske rentav en könsblindhet som samverkar med manseffekten och missgynnar kvinnliga lärare, utan att detta är synligt och i förlängningen möjligt att motverka? Vad kan vi i så fall göra åt detta? Den australiensiska studien uppmanar till försiktighet med anonymiserade online-enkäter och förespråkar alternativa utvärderingsformer, till exempel fokusgrupper och intervjuer, som kan uppmuntra studenterna att reflektera mer ingående kring sitt lärande i relation till undervisningen. För oss på SU finns möjligheter att lägga till frågor till standardenkäten, och i dem explicit ta upp jämställdhetsaspekter.
Text: Kristina Widestedt, Institutionen för mediestudier
Nyckelord: utvärdering, undervisning, kvalitet, kön, utförande (eng. performance)
