Studentcentrerat lärande är ofta i fokus i pedagogiskt utvecklingsarbete. En sådan modell för kollaborativt lärande är tvärgrupper (eng. Jigsaw Cooperative Learning). Den innebär att klassen delas in i mindre grupper, där varje grupp djupstuderar ett specifikt material, för att sedan – i nya grupper – undervisa övriga om det material som de blivit ”experter” inom. Tillsammans bygger studenterna så att säga ett pussel, där alla bidrar med en egen bit tills en komplett bild av undersökningsområdet träder fram.
Artikeln “Jigsaw Cooperative Learning Versus Traditional Lectures: Impact on Student Grades and Learning Experience” av Teresa Costouros, som är publicerad i tidskriften Teaching and Learning Inquiry, diskuterar om tvärgruppspedagogiken ger bättre betygsresultat än föreläsningsbaserad undervisning. Författaren ville också veta hur studentupplevelsen eventuellt skilde sig åt mellan de två olika pedagogiska modellerna, tvärgruppsmetoden respektive den mer konventionella undervisningen, och om det gick att se en skillnad mellan så kallade traditionella studenter (programstudenter) och internationella (här bestående av en grupp utbytesstudenter). Avsikten var att i synnerhet undersöka parametrarna autonomi, kompetens och upplevelsen av social tillhörighet, graden av motivation hos studenterna, samt deras möjlighet att utveckla ett djuplärande genom undervisningen. Författaren hade själv arbetat länge med tvärgruppsmodellen, framför allt på den grundkurs i försäkring- och riskanalys som också utgjorde miljön för undersökningen. Väl inläst på studier om kollaborativt lärande i högre utbildning, studentcentrerade metoder och aktivt lärande, var författaren övertygad om att den komparativa undersökningen mellan traditionell undervisning och tvärgruppsmodellen skulle falla ut till den senares fördel. Till hennes förvåning kom denna förväntan på skam. Tvärt emot vad den tidigare forskningen signalerade, visade sig skillnaderna mellan de två pedagogiska uppläggen vara små – i vissa fall knappt mätbara.
Studiens empiriska material samlades från två olika studentgrupper. Båda grupperna följde samma masterprogram vid universitetets företagsekonomiska institution, men den ena (i artikeln refererad till som ”traditionell”) förefaller ha varit väl förankrad in den lokala universitetskontexten, medan den andra bestod enbart av studenter från Indien (i artikeln beskrivna som ”internationella studenter”). Författaren höll i sammanlagt åtta undervisningsmoment för de bägge klasserna: fyra genomfördes som konventionella föreläsningar och fyra med tvärgruppsmodellen för kollaborativt lärande. Varje undervisningstillfälle avslutades med ett quiz, vars resultat motsvarade 5 % av studenternas kursbetyg. Datan som samlades in genom detta avsåg att visa om tvärgruppsmodellen gav studenterna högre betyg.
Men studien syftade också till att undersöka om de två olika modellerna gav olika studentupplevelse. Detta material samlades in genom en frivillig, digital enkät med 15 frågor, som delades ut vid kursens näst sista undervisningsmoment. Enkäten ställde frågor om upplevelsen av bland annat autonomi, kompetens, djuplärande och motivation; områden som forskningen tidigare pekat ut som centrala inom kollaborativt lärande. Sammanlagt 50 studenter från både den traditionella och internationella gruppen svarade på enkäten, vilket motsvarade 89 % av dem som slutfört kursen.
Till skillnad från de många studier författaren tagit del av i förberedelserna för sin egen undersökning, pekade resultaten av enkäten och quizen på knappt mätbara skillnader mellan de båda uppläggen. Det fanns ingen signifikant skillnad i betygen, men däremot hade de så kallade traditionella studenterna generellt något högre betyg än de internationella. Studentupplevelsen visade på vissa skillnader mellan de två metoderna och i synnerhet kunde författaren ana en skillnad mellan de båda studentgrupperna, där de internationella studenterna i högre utsträckning än de traditionella uttryckte att tvärgruppsmetoden stärkte deras känsla av autonomi. Samma grupp menade dock att det var föreläsningarna som erbjöd bäst möjlighet till djuplärande. Författaren betraktade studiens resultat som mystiska och ägnar avslutningsvis avsevärt utrymme åt att diskutera möjliga orsaker till de oväntade resultaten. Kunde det hänga samman med undervisningsmaterialet? Eller berodde det på att studenterna inte uppskattade att arbeta i grupp? Hon konstaterar att kollaborativt lärande ställer höga krav på studenternas engagemang och kapacitet. Inför tvärgruppsmomenten valde vissa studenter att lämna seminariet, eftersom de bedömde att de lärde sig bättre av att läsa på egen hand än genom att höra en mindre engagerad studentkollega beskriva komplexa fenomen. Hennes negativa resultat lyfter på ett intressant sätt det kollaborativa lärandets utmaningar, till exempel effekterna av olika ambitionsnivå och kapacitet i studentgruppen.
Kommentar: Högskolepedagogiska artiklar som diskuterar författarnas egna undervisningsmodeller och kurser pekar nästan undantagslöst ut framgångar och lyckade resultat. Samtidigt kan ofta de oväntade och, trots goda föresatser, misslyckade exemplen vara väl så intressanta. Artikelns författare hade en tydlig målbild för sin studie, nämligen att bekräfta de pedagogiska fördelarna med kollaborativt lärande, i enlighet med den forskning hon läst. När hon sammanställde sina resultat och kunde konstatera att de i mångt och mycket gick på tvärs med hennes förväntningar, vände hon blicken mot hur detta kunde förklaras av detaljer i metoden, snarare än i den övergripande strukturen för hela undersökningen. Som läsare är det slående hur författaren inte fångar upp och diskuterar intressanta observationer, såsom att studenter lämnade klassrummet när det var dags att samarbeta, eller innebörden av att den så kallade internationella studentgruppen kom från en och samma universitetskultur (de var alla från Indien) och nu skulle sjunka in i en ny, men motsvarande homogen, kultur (universitetet i Kanada). Högre metodologisk precision, mindre förutsägbara frågor, och större öppenhet för oväntade iakttagelser i undersökningen hade sannolikt berikat den forskningsfront hon vilade sin studie på. De stora diskrepanserna mellan förväntan på studien, och dess slutliga resultat, framstår för läsaren som effekter av en svag vetenskaplig grundstruktur. Många som är engagerade i och skriver om högskolepedagogik har sin disciplinära hemvist inom ett annat vetenskapsområde. Artikeln “Jigsaw Cooperative Learning Versus Traditional Lectures” väcker frågan om hur resultatet sett ut om författaren ägnat lika stor omsorg åt det vetenskapliga hantverket här som hon sannolikt gör i sin forskning inom företagsekonomi.
Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik
Nyckelord: tvärgruppslärande, aktivt lärande, studentbetyg, student upplevelse, kollaborativt lärande
