Resultatet i den nypublicerade studien i The Law Teacher är i grunden positivt – tankeväckande lek kan var ett sätt att stimulera studenterna i processen att utveckla det kritiska tänkandet. Men artikelförfattaren identifierar också en del fallgropar. Därför ger hon också flera förslag på förbättringar, vilka skulle kunna ha potentialen att lyckas riktigt väl med detta pedagogiska grepp.
Apropå pedagogiskt grepp — vad var det då för tankeväckande lek som testades? Jo, här användes ungefär 400 förstaårsstudenter i juridik och mer specifikt skedde det inom ramen för en obligatorisk kurs om det engelska rättssystemet. Den tankeväckande leken användes i form av ett seminarium, med visst inslag av omvänt klassrum. Studenterna skulle förbereda sig genom att läsa faktabakgrunden till ett berömt engelsk rättsfall. Därefter skulle de besvara en kort, digital enkät – och det är här den tankeväckande leken börjar.
Studenterna skulle föreställa sig hur det blir om ett (abstrakt) koncept får mänsklig form. I det här fallet var konceptet ”juridik” (eng. law). Studenterna skulle — på cirka tre rader — svara på frågor som: Hur skulle du beskriva juridiken om det vore människa? Vilka andra koncept är juridik bästa kompisar med? Hur tror du att en kompis till juridiken skulle beskriva hen? Och hur skulle en ovän beskriva hen?
Därefter var det dags för ett seminarium om 45 minuter, som genomfördes med 12—15 studenter vid respektive undervisningstillfälle. Studenterna skulle då parvis göra ett slags snabbdejting (eng. ”speed introductions”), där de för varandra skulle presentera sin tanke om hur juridik är som person. Varje snabbdejt varade i fyra minuter, därefter bytte studenterna igen. Totalt samtalade de alltså med fyra olika medstudenter som introducerade hur de såg på juridiken som människa. Sedan skulle de stanna kvar med sin sista medstudent och då besvara frågor om hur deras respektive tankeidé om juridiken som människa skulle reagera om de träffades på en fest och vad de skulle kunna tänka delas för uppfattningar och vad de skulle kunna vara oense om.
Seminariet gick därefter vidare med att studenterna delades in i grupper om fem och då diskuterade hur ”deras” respektive juridik-som-människa skulle avgöra utgången i det berömda engelska rättsfallet (som de bara skulle läsa bakgrunden till). I dessa mindre grupper skulle studenterna skriva ned utfallet (gärningspersonen döms/frias), hur de skulle ha motiverat utfallet och vilka samband det fanns mellan sättet att motivera och karaktären på juridiken-som-människa. Därefter avslutades seminariet med reflektioner i den stora seminariegruppen.
Den som nu läst såhär långt undrar kanske hur allt detta hanns med under ett seminarium om 45 minuter. Det gjorde man inte. Artikelförfattaren anger därför som ett förbättringsförslag att mer tid behövs för att hinna genomföra alla delar i seminariet. Just de inslagen (under andra halvan) som skulle knyta ihop både seminariet och visa på juridikens roll i en bredare social kontext, och därmed stimulera till kritiskt tänkande, var det som inte riktigt hanns med. En annan sak som enligt artikelförfattaren kan göras annorlunda är det fysiska rummet. Här användes en traditionell undervisningssal, med bänkar riktade mot tavlan, vilket gjorde det lite omständligt att möblera om rummet efter den pedagogiska tanken under seminariets olika delmoment. Något annat som behöver tydliggöras är kopplingen till utbildningen i större perspektiv och varför övningen är viktig. Annars menar artikelförfattaren att det finns en risk att just det här seminariet bara ”var lite knasigt”, med svag koppling till de fortsatta studierna och den framtida yrkesrollen.
Kommentar: Studien har karaktären av att vara mer experimentell på det viset att den återger hur ett visst pedagogisk grepp användes praktiskt i en konkret undervisningssituation för att uppmuntra till kritiskt tänkande. Spontant gör jag reflektionen att den inte på ett direkt vis stimulerar kritiskt tänkande hos studenterna, utan snarare att den tankeväckande leken indirekt kan bidra till ett kritiskt tänkande. Hur tänker jag då? Jo själva upplägget som beskrivs är i det närmaste ett skolboksexempel på hur ett seminarium kan struktureras för att stimulera en djupinriktad lärstrategi. Lite förenklat betyder det att studenter som använder en sådan strategi letar efter sammanhang och kontext, fokuserar på att förstå centrala budskap och principer samtidigt som de kopplar ny kunskap till egen erfarenhet och/eller tidigare studier samtidigt som de uppvisar ett reflekterande förhållningssätt (se vidare till exempel Entwistle 2009, särskilt på s. 33-37; Biggs & Tang 2011, s. 26-27; Pettersen 2008, s. 127–151). Såvitt jag förstår upplägget i studien var det just det som var poängen, att de under senare delen av seminariet skulle göra kopplingar till det välkända rättsfallet. Genom att använda seminarieupplägg som kräver djupriktade lärstrategier, så får studenterna alltså – indirekt – viktiga verktyg i kritiskt-tänkande-lådan. Dessutom visar tidigare forskning att just tankeväckande frågor (vilket ligger förhållandevis nära det upplägg som presenteras i den aktuella studien) före och under seminariet kan vara ett sätt som universitetsläraren kan använda för att utveckla studenternas förmåga till bland annat kritiskt tänkande (se till exempel Golding 2011).
Tillbaka till studien. Även om den berättar om ett upplägg inom ramen för en utbildning i juridik är den användbar för ganska många discipliner. Andemeningen med det pedagogiska upplägget var att få studenterna att försöka få grepp om ett abstrakt koncept — något som är utmanande för både studenter och lärare i olika ämnen. Upplägget skulle alltså kunna användas på motsvarande vis inom andra samhällsvetenskapliga utbildningar, men skulle också kunna fungera inom vissa naturvetenskapliga eller medicinska utbildningar. Precis som i studien framstår upplägget som särskilt fruktbart för förstaårsstudenter. För egen del tror jag att det hade blivit en ögonöppnare att återupprepa samma övning i slutet av utbildningen: Vilka slutsatser skulle då kunna dras? Vilka likheter och skillnader i svaren skulle kunna iakttas mellan förstaårsstudenter och sistaårsstudenter? Och vad säger det om utbildningens förmåga att stimulera och odla ett kritiskt tänkande?
För att säga något om just detta upplägg inom ramen för juristutbildningen så är den här typen av tankeväckande lekar särskilt välbehövlig inom juristprogrammet. Artikelförfattaren utvecklar också detta något i texten, där koppling görs mellan kritiskt tänkande, juristers förmåga att kunna identifiera argument och använda abstrakta koncept i olika konkreta situationer. I det aktuella upplägget var det just kopplingen mellan studenteras olika tankar om juridiken-som-person och seminariets sista del — där studenterna skulle använda och transformera vad de lärt sig till att argumentera i ett konkret juridiskt fall. Eftersom vi i AHF tidigare har uppmärksammat att juriststudenter har svårt att förstå vad ett juridiskt resonemang innebär (se AHF 2023 nr 3, Konsten att greppa det obegripliga) kan detta upplägg vara ett sätt att hjälpa studenterna i att utveckla både ämneskunskap och verktyg för kritiskt tänkande.
Men den tankeväckande lekens kritiska potential är också särskilt behövlig inom juristutbildningen eftersom juridiken – kanske något missriktat – av många ibland upplevs som en konservativ disciplin (inte i politisk mening!) och där det finns exempelvis en stark dragning bland juriststudenter att leta och komma fram till ”det rätta svaret”. Juridiken är sällan svart eller vit. Tvärtom. Juridiken är betydligt mer mångfasetterad än så och är ett område som präglas av flera olika teoribildningar och det finns ofta olika tolkningar av lagen som är möjliga. Därför är det särskilt viktigt att just juriststudenter förses med verktyg att kunna tänka både kritiskt och kreativt gällande juridiken – inte minst för att förstå juridikens roll i samhället. Lagar och regler lever nämligen inte i ett vakuum utan är ett uttryck för de strömningar som rådde vid en viss tid i samhället. Den aktuella studien är ett exempel på hur det konkret kan göras i klassrummet. Därför skulle välkomnar jag den här typen av tankeväckande lekar inom ramen för den svenska juristutbildningen. Kanske är det rentav någon kollega som vågar sig på att testa detta redan under hösten?
Text: Dennis Martinsson, Fakulteten för samhällsvetenskap, Linnéuniversitetet
Nyckelord: juridisk ämnesdidaktik, kritisk pedagogik, inkludering, inkluderande undervisning, lekfull pedagogik, kritiskt tänkande
Referenser
- Biggs, J., & Tang, C. (2011). Teaching for quality learning at university (4 uppl.).
- Entwistle, N. (2017). Teaching for understanding at university: Deep approaches and distinctive ways of thinking. Bloomsbury Publishing.
- Golding, C. (2011). Educating for critical thinking: thought‐encouraging questions in a community of inquiry. Higher Education Research & Development, 30(3), 357-370.
- Pettersen, R. C., & Torhell, S. E. (2008). Kvalitetslärande i högre utbildning: introduktion till problem-och praktikbaserad didaktik. Studentlitteratur.
