Under senare år har den pedagogik, som bygger på det omvända klassrummet (flipped classroom), blivit en alltmer vanligt förekommande undervisningsform, så även inom högre utbildning. Modellen utgår från en konstruktivistisk syn på lärande och innehåller många av de element, som utifrån tidigare forskning visat sig vara gynnsamma för studenters lärandeprocesser. Trots att pedagogiken numera har fått starkt genomslag är det överraskande ont om systematiska utvärderingar av omvänt klassrum som undervisningsmodell. Man vet ganska lite om vilka faktorer som gör pedagogiken framgångsrik – om den nu är det – och vilka de potentiella fallgroparna är.
Det görs emellertid försök att täppa till den rådande kunskapsluckan. I en artikel, publicerad i Higher Education Research & Development, redogör författarna för en studie genomförd vid universitetet i Aberdeen, där 217 andraårsstudenter i psykologi deltog i en kursmodul, som inledningsvis erbjöd traditionell undervisning (föreläsningar), för att under den senare delen av kursen övergå till undervisning med omvänt klassrum. All undervisning var frivillig. Mot slutet av kursen erbjöds studenterna att delta i en kortare intervju, alternativa att besvara en enkät, där de tillfrågades om hur de upplevt den omvända undervisningsformen. Av den totala studentkullen genomförde 14 studenter intervjun, medan 46 valde att i stället besvara enkäten. De två frågor man ville utreda var dels hur studenterna lär sig vid omvänt klassrum, dels varför så få (blott 30 av totalt 217 studenter, jämfört med de traditionella föreläsningarna, där närvaron varierade mellan 80 och 120) valde att delta i de omvända undervisningstillfällena.
Svaren från intervjuer och enkäter analyserades och placerades in i fem tematiska huvudkategorier. Studien, som visserligen är liten, visar att de studenter som deltagit i det omvända klassrummet var mycket positiva till erfarenheten och bedömde undervisningsformen vara betydligt mer effektiv än traditionella föreläsningar. Det framgår också att studenterna själva tror att det omvända klassrummet primärt tilltalar aktiva studenter som gärna förbereder sig grundligt inför undervisningen. Undervisningsformen ansågs samtidigt riskera att avhålla blyga och socialt osäkra personer från att delta. Detsamma ansågs gälla för mindre ambitiösa studenter. Samtidigt identifierades just den senare kategorien som den, som skulle ha störst nytta av undervisningsformen. Lärarens personliga egenskaper, liksom förmågan att skapa ett öppet och tillåtande diskussionsklimat vid de fysiska lektionerna lyftes fram som viktiga framgångsfaktorer. Tidsaspekten lyftes fram som den mest avgörande faktorn som riskerar att avhålla studenter från att delta i det omvända klassrummet. Undervisningsformen upplevdes ställa betydligt högre krav på förberedelser än traditionell undervisning.
Kommentar: Den övergripande slutsatsen av studien är att införandet av omvänt klassrum inte automatiskt är en väg till framgång. I den aktuella studien, där deltagande i all undervisning var frivilligt, valde endast 14 % av studentkullen att delta i de omvända undervisningsmomenten, medan betydligt fler gick på de traditionella föreläsningarna. De studenter, som deltog, var förvisso mycket positiva till upplevelsen, men författarna framhåller samtidigt behovet av vidare studier för att ta reda på hur det omvända klassrummet upplevs av studenter, som inte aktivt och frivilligt söker sig till undervisningsformen. Vid en samlad bedömning finns det mycket som talar för denna undervisningsmodell, men om den införs bör det ske på ett genomtänkt sätt, som tar hänsyn också till sådana faktorer som riskerar att motverka pedagogikens positiva effekter.
Text: Annelie Gunnerstad, Juridiska institutionen
