Forskning visar att digital undervisning kan utsätta lärare för stor stress, på ett annat sätt än vad den campusförlagda undervisningen gör. Med en bred forskningsöversikt som bas, lyfter två forskare från Arizona State University i USA fram en rad utmaningar som följer i den digitala undervisningens kölvatten. I artikeln, som nyligen publicerats i Journal of Educators Online, pekar de på flera tidigare studier som diskuterar utbrändhet hos universitetslärare som huvudsakligen arbetar med digitaliserad undervisning. Studierna ringar tydligt och samstämmigt in vilka arbetssituationer som ger störst stresspåslag. Det är dessa områden som författarna har för avsikt att diskutera olika lösningar för: eftersom universitetens fokus på distansundervisning ökar i många delar av världen, blir följden att allt fler universitetslärare förväntas ställa om från de analoga undervisningsformer de normalt arbetar mest med, till digitala redskap för både föreläsningar, seminarier och examinationer. För de allra flesta blir det snabbt uppenbart att pedagogiska strategier som tidigare fungerat utmärkt, inte alls träffar målet när klassrummet (och studenterna) flyttar online. Därtill ska de på kort tid både lära sig och bemästra nya tekniska redskap.
Författarna lyfter fram tre centrala områden som genererar störst stresspåslag för lärarna, enligt tidigare studier: digital undervisning ger ökad arbetsbelastning, lärarna upplever en högre grad av isolering, och de digitala redskapen skapar en otydlig gräns mellan arbetstid och fritid. Den ökade arbetsbelastningen kommer till stor del ur nödvändigheten att lägga om sina undervisningsstrategier. Inarbetade rutiner och förhållningssätt måste ibland förändras från grunden, och undervisningsmaterial göras om eller skapas nytt. En hel del av detta arbete behöver göras i förväg för att vara på plats när kurser startar. Studier visar också att en högre – eller åtminstone annorlunda – arbetsbelastning är påtaglig även i själva undervisningssituationen. Distansundervisning ses av många universitet som en möjlighet att skala upp kurser och ta in många studenter, men med oförändrade lärarresurser. Om läraren undervisar på flera kurser samtidigt och handhar större studentgrupper blir också stressen högre. Till detta läggs den ökade känslan av isolering, som forskningen kopplar samman med att distanskurser ofta lägger det huvudsakliga ansvaret på en enda lärare, snarare än ett lärarteam. Avsaknaden av informella samtal med kolleger kring kursen, undervisningen och studenterna innebär för många lärare att de känner sig ensammare i sin distansundervisning än de normalt gör i sina campusbaserade kurser. Även distansen till studenterna själva bidrar till känslan av isolering. Samtidigt kan kontakten med studenterna kännas övermäktig på ett annat vis: eftersom kursmaterialet finns online och alltid tillgängligt, saknas de synkrona markörer som pekar ut var undervisningssituationer börjar och slutar. Genom att studenterna har tillgång till sin kurs när som helst, uppstår ofta en förväntan på att även läraren ska vara tillgänglig på samma sätt. Det digitala klassrummets gränslöshet riskerar med andra ord att spilla över på lärarens fritid.
För att stödja lärare som känner igen sig i beskrivningarna av ökad arbetsbelastning, en känsla av isolering och stressen som kan följa det gränslösa, digitala klassrummet, ger artikelförfattarna en rad rekommendationer. Vissa handlar om mer tidskrävande arrangemang, som syftar till långsiktiga lösningar. De betonar vikten av att designa kursen noga och gärna testa delar av den i förväg, samt att producera kursmaterialet i förväg så att allt finns på plats vid kursstart. De tipsar också om olika verktyg för inspelning av föreläsningar och automatiserade processer för kunskapskontroll. Ett grundkonstaterande är att distansundervisning behöver mycket tid för både planering och genomförande, och att kursens design är A och O för en hållbar arbetssituation för läraren.
Men de ger också några konkreta förslag som lättare låter sig implementeras och som syftar till skapa tydliga gränser och därmed en rimlig arbetssituation. De rekommenderar att sätta ett autosvar på eposten när du arbetar med kursplanering och tentarättning, för att skapa utrymme för dessa uppgifter och synliggöra för både studenter och kolleger att du är upptagen. Författarna föreslår också att du använder en webbläsare för din distansundervisning och en annan för allt annat, som ett sätt att hålla tiden som läggs på distansundervisningen i schack. Sist men inte minst föreslår de att du allokerar en kollega, som kan se till att du inte bryter mot ditt noga uppsatta arbetsschema – en multilösning som både bryter ensamheten och arbetsbelastningen.
Kommentar: Den här våren har universitetslärare över hela världen fått kasta sig in i distansundervisningens alla utmaningar, oavsett tekniska förkunskaper och med knapp tid för omställningen. Även om detta scenario är extremt så innebär artikeln också stor igenkänning. Författarna pekar tydligt ut var de största utmaningarna ligger för lärare som ska undervisa online, och varför det inte är möjligt att direktöversätta kurser som skapats för campusundervisning till en digital miljö och samtidigt få en hållbar arbetssituation för lärarna. Tidsaspekten är avgörande: de pekar på att antagandet att distanskurser är mindre resurskrävande bara stämmer om mycket tid och resurser investerats i förarbetet. Därutöver måste fokus läggas på att bryta de tre områden som forskningen pekar ut som särskilt stressgenererande, nämligen arbetsbelastningen, känslan av isolering och konsekvenserna av det gränslösa klassrummet, som riskerar bryta upp gränsen mellan lärarens arbete och privata sfär.
Författarnas forskningsöversikt visar att universitetslärarens arbetssituation behöver lyftas om den digitala undervisningen ska vara hållbar. Den gemensamma nämnaren för alla deras förslag är med andra ord ordentligt med allokerad tid för både kursutveckling och undervisning. Vissa förslag förefaller rent utopiska (som att ta hjälp av en lärarassistent), medan andra förutsätter tekniska färdigheter som många analogt förankrade lärare saknar (till exempel olika datorprogram som kan automatisera olika uppgifter). Men artikeln väcker relevanta frågor kring digital undervisning ur ett lärarperspektiv: genom att lägga fokus på vetenskapligt belagda stressfaktorer som särskilt hänger samman med denna, visar de också vad institutionerna måste ta i beaktande när lärare ska börja undervisa på distans.
Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik
