Det stora flertalet doktorandarbeten vid humanistisk, samhällsvetenskaplig och juridisk fakultet utgörs av individuellt utformade avhandlingsprojekt, som bedrivs enskilt. Handledning sker oftast individuellt, med en eller flera vetenskapligt meriterade forskare som guidar den enskilda doktoranden genom avhandlingsarbetets olika faser. Under senare årtionden har man emellertid på många håll i världen kunnat notera en ökad förekomst av kollektiv handledning. Effektiviteten hos respektive modell har emellertid endast i begränsad omfattning prövats. Hans Agné & Ulf Mörkenstams studie "Should first year doctoral students be supervised collectively or individually? Effects on thesis completion and time to completion", som nyligen publicerades i Higher Education Research & Development, utgör därför ett välkommet bidrag till forskningen.
Studien bygger på en undersökning av totalt 145 doktorander, vilka mellan åren 1991 och 2014 antogs till forskarstudier vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. År 2009 övergick institutionen från den tidigare modellen med individuell handledning av doktorander, till ett nytt upplägg baserat på kollektiv handledning under doktorandernas första år på utbildningen. Kollektiv handledning innebär att flera doktorander, alla med olika avhandlingsprojekt, handleds gruppvis av en eller flera handledare.
Genom studien ville författarna ta reda på om handledningsmodellen under det första året påverkar 1) fullföljandegraden och 2) tidsåtgången för slutförandet av avhandlingsarbetet. Resultatet visar att kollektiv handledning under det första doktorandåret medför en signifikant ökad sannolikhet för att doktorandprojektet leder fram till disputation. Kollektiv handledning har samtidigt en signifikant negativ effekt på tidsåtgången, vilket innebär att sannolikheten för att doktorandprojektet slutförs inom de förväntade 48 (60) månaderna (HF 5:7) i betydande grad ökar. Samtidigt påpekar författarna att ytterligare studier inom området behövs, inte minst mot bakgrund av att svensk forskarutbildning genomgått flera omfattande reformer under den studerade tidsperioden, vilket skulle kunna påverka utfallet.
Trots denna reservation är resultatet av studien intressant. Det tyder på att kollektiv handledning under doktorandernas första studieår medför påtagligt gynnsamma effekter, såväl för doktoranden som för institutionen. Som tänkbara förklaringar lyfter forskarna bland annat fram att modellen förbättrar förutsättningarna för kamratstött lärande, vidgar den akademiska lärkontexten, underlättar steget in i forskarsamfundet, samtidigt som det minskar risken för att en doktorand knyts till en enskild handledare på ett alltför tidigt stadium av avhandlingsarbetet.
Kommentar: Kollektiv handledning under det första året skulle kunna vara ett sätt att erbjuda doktorander, som arbetar enskilt med ett individuellt valt projekt, några av de fördelar som följer automatiskt med sådana avhandlingsprojekt, som bedrivs inom ramen för ett större forskningsprojekt, med flera forskare på olika nivåer involverade. Modellen har samtidigt potential att motverka några av de negativa effekter, som ensamarbetande doktorander inte sällan upplever (vilket belystes av Natalia Ringblom i AHF nr. 3/2018). Förhoppningsvis kan fler institutioner inspireras av de erfarenheter som gjorts vid Statsvetenskapliga institutionen. Det förefaller finnas goda skäl till att ha modellen med kollektiv doktorandhandledning i åtanke nästa gång forskarutbildningen ska ses över.
Text: Annelie Gunnerstad, Juridiska institutionen
