Omvänt klassrum har i många studier setts leda till höjda studieprestationer. Dock har inte alla varianter uppvisat samma goda resultat, och detaljerna i implementeringen av den grundläggande idén torde ha betydelse för utfallet. Utformningen av förberedelseuppgifterna som studenterna är tänkta att utföra inför undervisningstillfällena har gissningsvis en mycket viktig roll att spela. Om klassrumstiden ska kunna utnyttjas till gemensamt, aktivt arbete och fokus på tillämpningar, är det ju nödvändigt att studenternas förkunskaper går att kontrollera och bygga på. I en artikel publicerad i Journal of Science Education and Technology, presenteras just en kvantitativ, empirisk studie där effekten av tre typer av förberedelseaktiviteter undersöks: interaktiva online-tutorials, läsning av kursboksliknande texter, respektive videoinspelade föreläsningar.
I studien analyseras studieresultaten från totalt 657 grundutbildningsstudenter i biologi, fördelade på tre kurser (och tre olika lärare). Inom var och en av dessa kurser delades klassen in i tre grupper, som sedan gavs olika förberedelseuppgifter. Samtliga studenter inom respektive kurs fick dock exakt samma undervisning i klassrummet, de tre olika förberedelseaktiviteterna täckte in ett och samma material och studenterna testades på det förberedande innehållet med identiska uppsättningar online-frågor.
Den interaktiva förberedelseaktiviteten bestod av en kombination av kortare texter, kortare videoklipp och inbäddade online-frågor där studenterna själva tvingades analysera och dra slutsatser, och studenterna fick poäng på uppgifterna baserade på sina svar. De videoinspelade föreläsningarna var alltifrån 15 till 45 minuter långa och studenterna fick förberedelsepoäng genom att helt enkelt titta på filmerna (de behövde alltså inte interagera med materialet på något aktivt sätt). Även de läsbaserade, icke-interaktiva förberedelseuppgifterna innehöll då och då något kortare videoklipp, men i mycket begränsad omfattning. Läsuppgifterna innehöll även samma frågeställningar som presenterades i den interaktiva uppgiften, fast med svaren direkt givna som en del av texten; därmed förutsattes ingen aktiv analys från studentens sida. Förberedelsepoäng gavs om studenten öppnade alla sidor i dokumentet.
När artikelförfattarna går igenom tentamensresultaten från de kurser som ingår i studien, konstaterar de att de studenter som tilldelats de videoinspelade föreläsningarna som förberedelseuppgift presterat bättre på sluttentamen än de två andra studentgrupperna. I ett försök att hitta möjliga förklaringar till detta, hänvisar de till lärandeteorier och andra studier som argumenterat för betydelsen av gester, tonfall och ansiktsuttryck när det kommer till att förmedla exempelvis den relativa vikten av olika delar av kursinnehållet, samt den psykologiska effekt som föreläsarens ansikte och ögonkontakt kan ha i lärandesituationen. Författarna kan också tänka sig att de studenter som haft tillgång till videoföreläsningar ibland har spolat tillbaka i filmerna för att se om något specifikt moment, och att de i samband med det också presenterades för andra delar av materialet mer än en gång (helt enkelt för att det är svårt att hitta det exakta ställe i filmen man egentligen var ute efter att se om). De vågar dock inte uttala sig med säkerhet om någon av dessa möjliga förklaringar och rekommenderar vidare studier på området.
Kommentar: I förra numret av detta nyhetsbrev, sammanfattades en studie inom vilken videoinspelade föreläsningar hade setts dra ner studenternas fysiska närvaro och försämra studieresultaten. Med risk för att påtala självklarheter, är väl detta ett lämpligt tillfälle att påminna om att alla pedagogiska inslag måste betraktas i sitt sammanhang, i koppling till övriga lärande- och examinationsmoment. Effektiv undervisning består ju i slutändan av en kombination av effektiva lärandeaktiviteter och effektiva metoder för att få studenterna att engagera sig i dessa aktiviteter. I förra numrets studie erbjöds videoinspelade föreläsningar som ett rent alternativ till klassrumsföreläsningarna, medan de i detta fall — i kombination med efterföljande online-quiz — utgör en förberedelseuppgift med bonuspoäng som incitament (och med klassrumsföreläsningen som naturlig fortsättning). Dessa två upplägg är totalt olika och inget av dem kan betraktas som exempel på någon generell effekt av videoinspelade föreläsningar — någon sådan går helt enkelt inte att tala om; det är sammanhanget som avgör. Med detta sagt vore det intressant att också få en jämförelse mellan de förberedelseuppgifter som testas i denna studie, och en variant där videoinspelade föreläsningar görs interaktiva med hjälp av inbäddade online-frågor, lika de som användes i nämnda interaktiva online-tutorials.
Text: Emma Wikberg, Fysikum
Studien
