Hur ser kopplingen ut mellan en lärares betygssättning på en kurs och resultatet på kursvärderingen? Finns det något samband med att sätta glädjebetyg och vilket omdöme som studenterna ger en lärares insats på en kurs eller kursen? Eller mäter kursvärderingarna hur pass väl och effektivt lärarna på kursen undervisade? Fångar kursvärderingar verkligen in en kvalitativ bedömning av en lärares eller en kurs pedagogiska styrkor och svagheter? Dessa frågor – särskilt de om en eventuell koppling mellan att sätta höga betyg och utfallet på kursvärderingen – stod i fokus i denna nypublicerade studie.
Den aktuella studien är en litteraturöversikt, på det viset att den går igenom den forskning som finns om kopplingen mellan betyg och kursvärderingar. Artikelförfattarna granskar och sammanställer ett trettiotal empiriska studier som närmare undersökt detta samband. Redan här ska sägas att artikelförfattarna landar i slutsatsen att det finns en tydlig koppling mellan glädjebetyg och ett positivt resultat i kursvärderingen. Men varför ser det ut så? Och vad kan vi göra åt detta?
För att förstå vad studien kom fram till, så ska först sägas att den fokuserar på vad artikelförfattarna benämner som ”leniency hypothesis” (ungefär: hypotesen om höga betyg) respektive ”validity hypothesis” (ungefär: hypotesen om skickliga pedagoger). Precis som antyds redan i benämningen av dessa ytterligheter, finns det i den existerande högskolepedagogisk forskningen alltså här en spänning. Å ena sidan finns de forskare som utgår från att studenter i kursvärderingar gynnar lärare som sätter glädjebetyg snarare än lärare som är skickliga pedagoger (de sistnämnda ställer i regel högre, men rimligare, krav på studenterna, vilket resulterar i en rimligare fördelning av betygen). Å andra sidan finns de forskare som utgår från att studenter i kursvärderingar gynnar lärare som faktiskt är skickliga pedagoger och som på ett effektivt sätt genomför undervisningen så att studenter bättre kan ta till sig undervisningen. Lärarens pedagogiska skicklighet skulle då vara det som främst påverkar betygssättningen (de studenter som då deltar i undervisningen, bör alltså få högre betyg eftersom de har fått de verktyg som krävs för de förmågor som ska visas i samband med examinationen).
I stället för att se på de här frågorna som isolerade öar, så tar artikeln ett helhetsbegrepp på frågor om kursvärdering. Tidigare forskning fokuserar, enligt artikelförfattarna, på enskildheter snarare än att försöka se helhetsbilden och problematisera den. Detta nya grepp gör också att artikeln bidrar med nya perspektiv som kan leda diskussionerna framåt om hur vi egentligen utformar kursvärderingar och vilket värde som exempelvis universitet på central nivå egentligen bör tillmäta dem, och så vidare. Redan detta gör artikeln läsvärd!
Några intressanta aspekter som lyfts upp i litteraturöversikten är att förväntningar avseende betyget kan påverka resultatet i kursvärderingarna. Det handlar både om en enskild students förväntningar på sitt individuella betyg och vad studentgruppen som helhet förväntar sig för betyg. Här spelar även exempelvis tidigare betygsstatistik och genomsnittsbetyg en viss roll. Tidigare studier visar att detta får betydelse på det viset att en lärare alltså kan få bättre kursvärdering genom att kraftigt höja både de individuella betygen och genom att kraftigt sänka förväntningarna vid examinationen. På så sätt kan läraren ”köpa” till sig ett fint resultat på kursvärderingen, som ser bra ut vid exempelvis ansökningar om fasta tjänster.
Detta kan givetvis i sin tur leda till en uppenbar risk för betygsinflation och glädjebetyg. På ledningsnivå måste man därför vara väldigt försiktig med hur man hanterar kursvärderingar. Personer i ledningen måste därför analysera om det kan vara så att kursvärderingarnas resultat beror på betygsinflation och ett enkelt sätt för läraren att både slippa undan att genomföra en mer intensiv pedagogisk insats och att få högre lön. Artikelförfattarna pekar därför på att det kan vara klokt att på ledningsnivå snarare inför ett slags gemensamt standard och gemensamma nivåer för betygssättning, vilka begränsar möjligheterna för enskilda lärare att sätta glädjebetyg.
På ett övergripande plan föreslår artikelförfattarna fem åtgärder för att utveckla bland annat kursvärderingar så att det finns en mindre risk för att glädjebetyg leder till glädjande resultat i kursvärderingen. I korthet föreslår de följande:
- Att försäkra sig om att det instrument som används för kursvärderingar har en kvalitativ utformning.
- Att kursvärderingen framför allt fokuserar på frågor av kvalitativ snarare än kvantitativ karaktär.
- Att det på central nivå på universiteten finns etablerade rutiner för att genomföra en intern analys av vilka potentiella skevheter och problem med resultatens giltighet som kan finnas i en enskild kursvärdering.
- Att i stället överväga att utvärdera enskilda lärares kvalitativa pedagogiska egenheter och förmågor genom att utgå från en bredare lärarportfölj, där fokus inte ligger på kursvärderingar.
- Att utveckla forskningen rörande sambandet mellan en lärares betygssättning och resultatet på kursvärderingen så att vi bättre förstår hur sambandet ser ut eller inte ser ut.
Slutligen ska sägas att artikelförfattarna också lyfter fram en rad generella problem med kursvärderingar, såsom dess utformning, svarsfrekvens, att det finns en viss partiskhet hos studenterna och så vidare. Även om dessa problem alltid finns med kursvärderingar, förefaller artikelförfattarna mena att den litteraturöversikt som de gjort visar på att det finns ett så starkt samband mellan betygssättningen och resultatet på kursvärderingar att de andra problematiska faktorerna inte spelar en lika avgörande roll i förhållande till hur kursvärderingen bör hanteras. Samtidigt menar de att frågor om kursvärderingar är komplexa och att det finns många faktorer som samspelar, varför de efterlyser ett mer konceptuellt angreppssätt som innefattar ett helhetsperspektiv snarare än att titta på enskilda faktorer.
Kommentar: Studien fokuserar på sambandet mellan en lärares betygssättning och resultatet på kursvärderingen. Ett förhållandevis enkelt sätt att stävja detta samband är att studenterna får besvara kursvärderingen efter att all undervisning är avslutad på en kurs, men att den stängs innan studenterna får kursbetyget eller resultatet från en examination. Å ena sidan skulle detta medföra svårigheter att närmare undersöka förhållandet mellan betygsättningen och resultatet i kursvärderingen – det skulle alltså bli svårare att direkt upptäcka om det exempelvis förekommer glädjebetyg som påverkar utfallet i kursvärderingen. Å andra sidan går det alltjämt att undersöka genom att man då jämför kursvärderingarna med betygsstatistiken och betygsresultatet för att då se om det finns något sådant samband.
Samtidigt ska inflikas att det framhålls i artikeln att en lärares betygsättning på en kurs inte bara inkluderar den individuella betygssättningen för en viss student, utan handlar till stor del om vilka förväntningar som – mot bakgrund av exempelvis betygsstatistik från tidigare kursomgångar – finns på betygssättningen hos studenterna som grupp. Även om kursvärderingen genomförs efter att en lärare satt individuella betyg, betyder det alltså att kopplingen mellan denna betygssättning och resultatet på kursvärderingen i viss mån ändå kommer att kvarstå.
Vidare ska det påminnas om att den litteraturöversikt som görs i studien framför allt tar sikte på angloamerikanska förhållande, där exempelvis kursvärderingar på ett helt annat sätt än i Sverige spelar en avgörande roll för en universitetslärares anställning och lönesättning. Men studien är ändå relevant för oss i Sverige. Studien visar att de som är ansvariga på central nivå på universiteten, liksom fakultets- och institutionsledningar – har all anledning att läsa denna artikel med viss bekymmersam blick.
På svenska universitet finns ett påtagligt ökat fokus på att det är allt viktigare att ”mäta” och utvärdera studenters uppfattningar om kurser. Helst ska detta, såsom förhållandevis nyligen skett vid Stockholms universitet, strömlinjeformas genom universitetsgemensamma frågor. På det viset tänks det bli lättare att jämföra kurser och utbildningar samtidigt som man kan visa för staten hur pass kvalitativa de kurser som ges faktiskt är. Det går att ifrågasätta om denna strömlinjeformning verkligen är anpassad till att egentligen mäta kvaliteten – är det inte snarast ”kundnöjdheten” som de universitetsgemensamma frågorna handlar om? Utifrån det perspektivet kan den nypublicerade artikeln i Teaching in Higher Education användas som en katalysator för behovet av en betydligt mer kritisk diskussion om kursvärderingar på svenska universitet, bland annat om vad kursvärderingar egentligen mäter – och mäter kursvärderingarna verkligen det vi tror att de mäter? Hur ska vi egentligen förhålla oss till kursvärderingar?
Behöver du matnyttiga tips om hur du hanterar kursvärderingar?
På CeUL:s webbplats hittar du flera konkreta förslag på hur du kan hantera kursvärderingar och det finns ett avsnitt av webb-TV programmet Pedagogeeks där flera aspekter om kursvärderingar diskuteras (på CeUL:s Youtube-kanal).
Text: Dennis Martinsson, Juridiska institutionen
Nyckelord: verktyg för kursvärdering, förväntat betyg, kvalitet i undervisningen, studenters inlärning, litteraturöversikt, betygsättning
