Med dessa rubriker kan en rykande färsk studie, publicerad i Higher Education bäst sammanfattas. Resultaten bygger framför allt på enkätsvar från nästan 700 universitetslärare verksamma inom i princip alla discipliner. De kom från hela världen men en klar majoritet var verksamma i Australien eller Nya Zeeland. Resultaten bygger också på en inventering av ett stort antal kursvärderingar med studenters fritextsvar. Det som gör artikeln extra läsvärd är att den bidrar att fylla en forskningslucka. Det finns nämligen inte alltför många studier som tittar närmare på just förekomsten, karaktären och effekten av anonyma studentkommentarer i kursvärderingens fritextsvar. På det viset bidrar studien med viktiga insikter som ytterst handlar om universitetslärares arbetsmiljö.
Som redan antytts är kvinnor och olika minoriteter generellt sett mer utsatta för glåpord och personangrepp i studenternas anonyma fritextsvar i kursvärderingar. Bland kvinnliga universitetslärare uppger 63 procent att de drabbats av dylika kommentarer – medan 53 procent av de manliga universitetslärarna anger att de fått sådana kommentarer. Avseende minoriteters utsatthet redovisas särskilt sexuella minoriteters erfarenhet – där anger exempelvis 83 procent av de som indentifierat sig som lesbiska att de utsatts för glåpord och personangrepp och för manliga homosexulla är den andelen 64 procent. Som en jämförelse kan sägas att 55 procent av de heterosexuella männen uppger att de fått utstå sådana kommentarer.
Men när man ser till innehållet i de kommentarer som olika lärargrupper får, konstateras i studien att (heterosexuella) män i regel får en annan typ av kommentarer än kvinnor och minoriteter. När studenter attackerar män i fritextsvaren handlar det främst om deras kompetens som forskare och/eller lärare. För övriga grupper är påhoppen av betydligt mer påtagligt sexuell karaktär. Påhoppen mot kvinnor handlar i stor utsträckning om deras utseende, ålder och klädsel. Och för minoriteter handlar det ofta (men inte alltid) om en direkt attack mot deras etniska eller kulturella bakgrund, liksom deras sexuella läggning.
Vilken effekt får då de anonyma glåporden och personangreppen i kursvärderingarna på universitetslärarnas välmående? Många mår oerhört dåligt. Exempelvis uppgav 67 procent att de upplever stress eller ångest just på grund av detta. Det finns en utbredd och reell oro för hur dessa kommentarer påverkar den framtida akademiska karriären, vilket ytterligare påverkar välmåendet negativt. Vidare svarade 16 procent att de sökt medicinsk hjälp för att hantera arbetsmiljörelaterad stress, där just glåpord och personangrepp i kursvärderingar var det starkaste skälet att söka sådan professionell hjälp.
Efter att ha redovisat studien, understryker artikelförfattaren att resultaten ”also go beyond the mental wellbeing and health issues, and fact that no one should be open to anonymous abuse in their workplace; they also impact on career aspirations”. Här påpekar artikelförfattaren att det uppenbarligen finns en skevhet. Universiteten pratar gärna om inkludering, men när personalkategorier med mångfaldsbakgrund utsätts för glåpord och personangrepp i kursvärderingar verkar få universitet göra något åt saken. Artikelförfattaren påpekar också att just marginaliserade grupper redan i dag har svårare att bli befordrade och hanteringen av kursvärderingar gör det inte bättre. I den aktuella studien framhåller flera universitetslärare från dessa grupper att just förekomsten av glåpord och personangrepp i kursvärderingarnas fritextsvar har påverkat möjligheterna till befordran negativt.
Några direkta åtgärder föreslås inte i artikeln, men i slutet nämns att åtminstone några lärosäten verkar ha tagit bort möjligheten till att lämna fritextsvar just eftersom det förekommer glåpord och personangrepp mot universitetslärare.
Kommentar: Studien bidrar som sagt med till den högskolepedagogiska forskningen genom att den undersökt förekomsten, karaktären och effekten av hur anonyma studentkommentarer påverkar universitetslärare. Att underlaget inkluderar många universitetslärares upplevelser gör att individuella erfarenheterna av glåpord och personangrepp kan kartläggas på en generell nivå. Den bild som då framgår är skrämmande: omfattningen av sådana kommentarer i kursvärderingarnas fritextsvar verkar vara ständigt tilltagande.
Visserligen spelar kursvärderingar vid utländska lärosäten en helt annan roll än i Sverige för en universitetslärares framtida akademiska karriär med mera, men det finns all anledning att också utifrån ett svenskt perspektiv se med stor oro på de resultat som framkommer i studien. Vid Stockholms universitet finns det sedan några år tillbaka en standardiserad kursvärdering som alla kurser ska använda. I den universitetsgemensamma kursvärderingen finns två frågor som ska besvaras genom fritextsvar: ”Vad var bra med kursen?” och ”Vad föreslår du för förändringar?”. Frågor av dylikt slag bäddar för både glåpord och personangrepp i kursvärderingarna. Till det finns det möjlighet för de enskilda kurserna att lägga till kursspecifika frågor, som också kan besvaras genom fritextsvar.
Universitetet borde – mot bakgrund av den här studien – fundera över att begränsa möjligheterna att inkludera frågor med fritextsvar. Åtminstone bör en första åtgärd vara att ta bort möjligheten för studenter att lämna anonyma fritextsvar. Här ligger nog en nyckel att få bort glåpord och personangrepp, det är just anonymiteten som ställer till det. Ett av många problem med anomymitet är att den som då skriver glåpord slipper ta ansvar för vad hen skriver. Men det hindrar också den utsatte universitetsläraren att anmäla det som kränkande särbehandling och därmed uppmärksamma det som en arbetsmiljöfråga. Det skapar också en vägg mellan den som skriver och den som tar emot personangrepp eller glåpord. För egen del kan jag inte se något värde över huvud taget i att just fritextsvaren i en kurvärdering ska vara anonyma, särskilt eftersom kurvärderingen ska vara inriktad på konstruktiva svar om vad som fungerade väl och vad som kan förbättras med kursen. Om studenter vill ge anonyma synpunkter finns andra etablerade kanaler, såsom via studentombud eller liknande på både fakultets- och institutionsnivå.
Men det finns också andra skäl att utifrån ett svenskt perspektiv sätta den här studien i händerna på varje person som har något slags personalansvar på institutioner, fakulteter och på universitetet centralt. Det finns vissa signaler om att universitetslärare i Sverige också ser med viss vånda över kursvärderingarnas anonyma fritextsvar. I en artikel av Torgny Roxå och Marie Bergström publicerad 2013 i Högre utbildning undersöks bland annat hur universitetslärare vid ett svenskt lärosäte upplever kursvärderingar och de fritextsvar som där framkommer. Även om den svenska studien har ett bredare syfte än just detta och inte specifikt handlar om glåpord och personangrepp, framkommer i intervjuer med universitetslärare en hel del insikter. Bland annat konstaterar Roxå och Bergström att ”Det här återkommer i intervjuerna som en känsla av ett hot om att bli stigmatiserad som en dålig lärare och om frågor kring hur resultaten kan komma att användas i framtiden. Det kan röra sig om problem vid befordringar, vid löneförhandlingar, vid kollegial konkurrens om resurser eller andra utvecklingsmöjligheter. Det spelar ingen roll om detta hot realiseras, vi vet att sådana latenta hot ändå fungerar disciplinerande på individer. Ett sådant latent hot leder med största sannolikhet till att lärare i någon mån väljer att avstå från att experimentera med sin undervisning eftersom sådana experiment mycket väl kan resultera i dåliga kursvärderingar och därmed accentuera eller rent av realisera hotet.”
Den svenska studien från 2013 påvisar alltså (åtminstone delvis) samma tendenser som den nu aktuella, större studien. Svenska universitetslärare är också oroliga för att bli utsatta, att räkna med att få stöd från chefer och hur det ska påverka den framtida akademiska karriären. Det tål därför att understrykas att när glåpord och personangrepp i kursvärderingar förekommer är det ett allvarligt arbetsmiljöproblem som ledningen behöver ta tag i och tydligt markera gentemot studenterna att sådant beteende inte är acceptabelt. Och när det förekommer mer frekvent sätter det uppenbarligen ärr hos många utsatta universitetslärare och påverkar en svårt. Inte bara på ett professionellt, utan också på ett djupt personligt och privat, plan. Så ska vi väl ändå inte behöva ha det?
Text: Dennis Martinsson, Juridiska institutionen
Nyckelord: högre utbildning, glåpord, social rättvisa, rättvisa, mångfald, marginaliserad
