Handledningstraditionen i Norden har med tiden ändrats från en mästar/lärling-tradition där studenten försöker imitera sin lärare, till en mer individinriktad handledning, och på senare tid även till grupphandledning där studenter också blir resurser i varandras lärande. Dagens handledning kräver ett ömsesidigt engagemang där studenterna förväntar sig respons med kvalitet till skillnad från en mer traditionell och passiv roll med fokus på att lyssna och ta emot respons. Trots att studenter och handledare befinner sig i miljöer som präglas av hög teknikanvändning används teknologi endast i begränsad omfattning under handledningsprocessen. Stöd i form av digitala verktyg kan därför vara en möjlig väg för att stärka studenters deltagande i handledningen.
Wennergren, Thornberg, Bjørndal och Mathisen, författarna bakom en nyligen publicerad artikel i Högre Utbildning vol. 8, s. 72 – 86, nr 2018 har utformat ett forskningsprojekt med intentionen att utveckla kvalitet i handledningsprocessen. De tar sin utgångspunkt från VFU (verksamhetsförlagd utbildning på lärarprogrammet) som idag är en stor utmaning. I den senaste nationella uppföljningen av VFU framkom det till exempel att handledning och handledningskompetens behöver förbättras (UKÄ, 2015). Författarna bestämde sig för att pröva nya former för samarbete med grund i digital medieteknik som erbjuder möjligheter till att skapa digitala observationsunderlag. Dessa former består av dokumentation som kombinerar kommentarer, foto och video. Studiens utgångspunkt är att förutsättningar för handledning kan påverkas positivt av digitala observationsunderlag.
Deras projekt handlar om studenternas och handledarens förståelse för ett gemensamt innehåll (i det här fallet utveckling av undervisning som en del av studenters professionsutveckling) – det som håller ihop deltagarnas ansvar och engagemang. Genom att använda ett digitalt verktyg i handledningen fick studenter, precis som handledarna, ansvar för handledningen. På så sätt fick studenterna (i det här fallet lärarstudenterna) också bättre förutsättningar att bli aktiva deltagare i sin egen professionsutveckling när erfarenheter från yrkesutövningen kontinuerligt delas mellan studenter och handledare. Studenterna uppger att de har lagt mer tid på förberedelse och bearbetning innan handledningen för att i större utsträckning kunna reflektera kritiskt under handledningen. Resultatet från studien signalerar att handledare och studenter gemensamt förhandlade och utvecklade nya former för handledning.
När handledningsprocessen präglas av interaktivitet påverkas alla tre dimensionerna, det vill säga 1) gemensamt projekt, 2) kollektiva redskap och 3) ömsesidigt engagemang, i det sociala lärandet. Det verkar vara lättare att ta till sig respons som dels är specifik, dels återkommer både i planering, undervisning och handledning. I artikelförfattarnas studie visar studenterna medvetenhet om mottagandet av respons. När studenter inte hamnar i försvarsposition påverkas även maktbalansen. Utan egen bearbetning finns det en tendens att mottagaren hamnar i förminsknings/försvarsläge, vilket hindrar möjligheterna att försöka förstå innebörden i responsen. Samarbetet inom en gemenskap påverkar hur deltagare ger och tar emot kritiska reflektioner, vilket i sin tur påverkar engagemanget i rollen som kritisk vän.
Text: Natasha Ringblom, Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska
