Hur upplever HBTQ+-studenter sin studiemiljö på universitetet? Vågar de vara öppna med sin sexuella läggning och sin könstillhörighet inför studiekamrater och lärare? Hur blir de bemötta? I en studie publicerad i Teaching in Higher Education har HBTQ+-studenters erfarenheter av att studera vid ett universitet i Skottland undersökts. Resultaten visar att HBTQ+-studenterna i undersökningen både har självupplevda erfarenheter av vad artikelförfattaren kallar queerofobiska trakasserier och mobbing och att de känner andra HBTQ+-studenter som har upplevt queerofobiska trakasserier. Trots att universitetet genom samarbete med studentkåren välkomnar nya HBTQ+-studenter i studiesociala sammanhang, anser studenterna i undersökningen att stödet för denna grupp studenter ligger på en ytlig nivå och att gruppen kan stödjas på fler och andra sätt.
Först sedan 2015 har studenter i Skottland kunnat uppge sin sexuella läggning eller transsexuella identitet i den formella ansökan till ett universitet (i ett ansökningsformulär som heter UCAS 2015). Det har därför inte varit lika enkelt att identifiera denna grupp av studenter som studenter i de andra grupper som faller inom ramen för de som ska skyddas enligt Equality Act 2010, t.ex. studenter med funktionsnedsättning eller studenter som tillhör etniska minoriteter. Med anledning av att det saknats uppgifter om vilka som tillhör gruppen HBTQ+-studenter har det därför varit svårt att undersöka hur de upplever sin situation som studenter. Genom denna studie vill artikelförfattaren, Hazel Marzetti, sätta fokus på cisnormativiteten (Antagandet att alla människor identifierar sig som det kön som har tillskrivits dem vid födseln och lever efter det könets sociala normer (kvinnligt/manligt).) och förespråkar att universitetet ska arbeta mer proaktivt med HBTQ+-frågor och inte endast uppfylla sina skyldigheter att skydda dessa studenter från diskriminering enligt lag.
Metoden är feministisk och normkritisk och syftar till att utmana cisnormativiteten. Artikelförfattaren beskriver sig själv som cisgender, vit, funktionshindrad, queer och kvinna. Hon ser det som en bidragande orsak till att hon fick totalt sju studenter att ställa upp på semistrukturerade intervjuer – och för studenterna att känna sig avslappnade i intervjusituationen. Resultaten visar bland annat att månader av queerfobisk mobbing i studentboendet tvingade en av studenterna att byta studentbostad och att det finns en befogad rädsla för att tillkännage sin sexuella läggning eller sin könsidentitet som student. Studenterna tillfrågades också vad universitetet kunde vidta för åtgärder för att stödja och stärka HBTQ+-studenter. Enligt studenterna i studien finns det tre områden som universitetet kan arbeta med: att låta HBTQ+-studenter ge lärare strategier att bemöta queerfobi i undervisningssituationer; att erbjuda HBTQ+-studenter rådgivning av queer-utbildad personal på motsvarande Studenthälsan; att proaktivt lyfta HBTQ+-studenterna genom t.ex. ett synliggörande i officiellt reklammaterial för universitetet. Ett annat förslag är att, när det är relevant, inkludera queer-frågor i undervisningen. Utöver detta lyfter studenterna att universitetet bör tillgodose behovet av könsneutrala toaletter och att varje student själv bör ges möjlighet att informera läraren och övriga studenter vilket pronomen hen vill att de använder när de refererar till hen.
Kommentar: Beteckningen HBTQ+studenter är en översättning från artikelns LGBT+ students, som enligt artikelförfattaren är ”an umbrella acronym including all those who identify as either lesbian, gay, bisexual, or trans or who define their sexual, romantic or gender identity outside of simultaneous cisgender, heteroromantic, heterosexuality”. Studien bygger på ett mycket litet underlag, men kårföreningen Rainbows på Stockholms universitet bekräftar delvis den tendens som framträder i artikeln: ”Angående situationen för HBTQ-studenter på SU har vi tyvärr också en ganska nedslående bild. Vi blir då och då kontaktade av studenter som blivit trakasserade eller diskriminerade av studenter eller lärare och även om många har bra upplevelser finns det ofta en oro kring att bli diskriminerad på lärosätet. De förslag som studenterna i studien har är saker vi gärna ser här med.”
Text: Jeanna Wennerberg, Centrum för universitetslärarutbildning
