Avhopp från universitetsstudier är ett problem som ofta uppmärksammas. I USA, exempelvis, tar bara 60 procent av studenterna sin examen inom sex år, och i Sverige är andelen ännu lägre – bara runt hälften slutför sina studier. Forskning visar att de som löper störst risk att hoppa av är studenter från studieovana miljöer, samt studenter med minoritetsbakgrund. Flest hoppar av under utbildningens första år.
I en artikel i International Journal of Teaching and Learning in Higher Education presenterar Michael Graham och Angela Vaughan en studie som undersöker vad som påverkar i vilken utsträckning förstaårsstudenter trivs och presterar bra. Forskarna arbetar ifrån självbestämmandeteori (eng. Self-Determination Theory, SDT), en psykologisk teori där tre viktiga behov lyfts fram för att förklara välmående: autonomi, kompetens och relationer till andra. Enligt denna teori behöver människor både känna sig oberoende och att de är effektiva och kompetenta när de utför olika slags sysslor. Därtill finns ett behov av en känsla av tillhörighet – att ha tillgång till en gemenskap där det finns omsorg och stöd.
I artikeln refereras ett antal studier som visar att vad som avgör om studenter hoppar av eller fullföljer sin utbildning handlar mindre om hur man lyckats i tidigare studier (exempelvis på gymnasieutbildningar), och mer om motivation och om akademiskt självförtroende (”academic self-efficacy”), det vill säga tilltron till att själv klara av sina studier. Eftersom SDT tar sikte på aspekter som är nära sammankopplade med motivation och tilltro till den egna förmågan, lämpar sig denna teori synnerligen väl för att undersöka vad som kan påverka om förstaårsstudenter fullföljer studierna eller hoppar av, menar forskarna.
Studiens resultat visar att faktorer som kan relateras till denna förståelse av självbestämmande, dvs. känslan autonomi, kompetens och delaktighet, kunde förklara stora delar av variationen både när det gällde studenters trivsel med studierna (”satisfaction with life in college”) och deras studieresultat. 60 procent av variationen gällande trivsel kunde härledas till detta och 33 procent av betygsvariationen.
De 297 studenter som ingick i studien var alla förstaårsstudenter på vad författarna beskriver som ett mellanstort och offentligt finansierat universitet i USA. Enligt studenternas självrapportering kom nästan hälften från studieovana miljöer, och 38 procent definierade sig som ”students of color”. De fick svara på frågor som handlade om sådant som om de kände sig fria att uttrycka sina idéer och att vara sig själva, om de fick möjlighet att använda och visa fram sina förmågor och hur de kände inför studiekamraterna. Svaren analyserades sedan med hjälp av regressionsanalys.
I artikeln argumenteras även för att undervisningen behöver förändras för att ta hänsyn till resultaten av studien, något som styrks av att tidigare forskning visar liknande mönster. För att stärka studenters känsla av oberoende och av att vara kompententa, rekommenderar författarna att lärare låter studenterna få större utrymme att själva fatta beslut om sin utbildning – exempelvis när det gäller examinationsformer och arbetssätt. För att öka studenters möjlighet att själva ta ansvar för sitt lärande betonas också vikten av konstruktiv återkoppling, både när det gäller styrkor och förbättringsområden. Det är därtill viktigt att tydliggöra den bakomliggande tanken med seminarieuppgifter eller examinationsformer, och explicitgöra hur sådana aktiviteter är designade för att hjälpa studenterna att uppnå målen. Kontrollerande språk bör däremot undvikas. I stället för att uttrycka sig i termer av att studenter ”måste” det ena eller andra för att inte bli underkända, så bör lärare lyfta fram hur studenter kan få mest ut av utbildningens olika moment.
Slutligen resonerar författarna om hur studenters känsla av tillhörighet kan stärkas. Det kan handla om att ge studenter möjlighet att diskutera sina erfarenheter och känslor gällande utbildningen, eller att i mindre grupper ventilera olika egna idéer. Men det är också viktigt att universiteten erbjuder olika former av sociala aktiviteter, där en gemenskap bland studenterna kan ta form.
Kommentar: I Sverige hoppar ungefär en tredjedel av alla studenter av under det första året. Det finns också tecken på att allt färre fullföljer sina studier. En undersökning på Stockholms universitet visade att avhoppen hade ökat med 35 procent under 2020 jämför med året innan (något som dock delvis kan handla om de påfrestningar som covid-pandemin innebar).
Varför är då detta ett problem? En del forskning avdramatiserar frågan och lyfter fram att studenter inte nödvändigtvis ser avbrotten som ett misslyckande, utan att det också kan handla om strategiska val. Som tidigare beskrivits i Aktuell högskolepedagogisk forskning har avhoppade studenter också många positiva erfarenheter av sina studier. Samtidigt pekar andra studier på att ekonomiska och psykologiska påfrestningar kan drabba studenter som avbryter en utbildning, och att det främst är studentgrupper från mindre priviligierade miljöer som hoppar av. Avhopp innebär därtill att många utbildningsplatser står outnyttjade och en försämrad ekonomi för universitetens institutioner. Det finns alltså anledning att fundera på hur undervisning och studiemiljö kan förbättras så att fler fullföljer sina studier.
På universiteten ser erfarenheterna av undervisning under covid-pandemin ut att tala både för och emot artikelns rekommendationer om att arbeta med att öka studenters känsla av autonomi, kompetens och gemenskap. Å ena sidan tycks medvetenheten om betydelsen av att studenter får stöd och ingår i studiesociala sammanhang ha ökat i spåren av pandemin. Å andra sidan finns det en tendens till ökad kontroll och ett mer disciplinerande språk, något som möjligen kan ses som ett slags ”svar” på att antalet fall av fusk ökade under pandemin på många institutioner. I en rapport från Stockholms universitet visades att antalet ärenden i disciplinnämnden fördubblats sedan 2019. I ljuset av detta är det särskilt viktigt att ha i minnet de negativa konsekvenser som ett kontrollerande angreppssätt kan få för just studenters känsla av självbestämmande, och därmed för deras möjligheter att fullfölja sina studier. I stället för att öka de disciplinerande inslagen behöver vi arbeta med att släppa detaljkontrollen, att involvera studenterna mer i utformningen av utbildningen och ha tilltro till deras kompetens att fatta egna beslut.
Text: Maria Wendt, Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer
Nyckelord: Självbestämmande, student prestationer, förstaårsstudenter, motivation
