I en ny studie "The predictive validity of using admissions testing and multiple mini-interviews in undergraduate university admissions, Higher Education Research & Development" har en grupp forskare studerat icke-kognitiva förmågorna och deras eventuella betydelse för den akademiska prestationsnivån. Fokus låg på icke-kognitiva förmågor som upplevd självförmåga (self-efficacy), inre motivation och kritiskt tänkande. Det man särskilt tittade på var vilken betydelse sådana förmågor har för sannolikheten att en student ska fullfölja en påbörjad utbildning. Man undersökte också om de hade någon betydelse för studenternas möjlighet att framgångsrikt klara examinationen. Resultatet av studien visar att studenter som besitter en högre grad av icke-kognitiva förmågor är mindre benägna att hoppa av utbildningen under de första två åren. Det visar också att dessa studenter hade bättre förutsättningar att klara sina kurser och därmed nå akademisk framgång.
Undersökningen baserar sig på en studie utförd på studenter på psykologutbildningen vid Syddansk Universitet. Dessa studenter antas utifrån två skilda urvalsstrategier. Urvalsstrategi 1. bygger uteslutande på gymnasiebetyg. Precis som i Sverige är psykologutbildningen mycket attraktiv, vilket i praktiken betyder att det krävs mycket goda gymnasiebetyg för att komma in på denna kvot. 75 % av studenterna antas på grundval av gymnasiebetygen.
De sökande som inte kommer in på gymnasiebetygen erbjuds att i stället göra ett standardiserat test, där man prövar sökandens kognitiva förmågor. De som presterar bäst får därefter genomgå en serie mini-intervjuer (MMI), som var och en tar cirka tio minuter, och som syftar till att testa sökandens icke-kognitiva förmågor. Vid varje intervjutillfälle testas en specifik förmåga, exempelvis samarbetsförmåga, etiskt förhållningssätt, motivation och kritiskt tänkande. Denna metod används för att anta resterande 25% av psykologstudenterna. Eftersom alla sökande automatiskt prövas utifrån sina gymnasiebetyg innebär det att alla som antas utifrån urvalsstrategie 2 har lägre gymnasiebetyg än dem, som antogs i den första kvoten.
Trots att de studenter, som antagits utifrån urvalsstrategi 2, alltså har lägre snittbeyg från gymnasiet visar undersökningen att de uppvisar en signifikant lägre risk för att hoppa av studierna under de första två åren jämfört med de studenter, som antagits på sina gymnasiebetyg. Under samma tidsspann uppvisar studenterna från urvalsstrategi 2 en signifikant högre akademisk prestationsnivå, i form av klarade tentor, än sina kurskamrater med högre gymnasiebetyg. Den alternativa urvalsstrategien tycks alltså vara ett bättre verktyg för att identifiera de studenter, som kommer att klara sina tentor och fullfölja sin utbildning.
Kanske är det dags att överge gymnasiebetygen som en av de främsta urvalsgrunderna vid antagning till högre utbildning. För den som vill veta mer om studien eller om befintlig forsning på området finns hela artikeln att läsa, se nedan.
Text: Anneli Gunnerstad, Juridiska institutionen
