Prokrastinering, att "frivilligt" skjuta upp en aktivitet trots att man inser dess negativa konsekvenser, är ett ökande problem bland studenter. Det finns studier som visar att studenters prokrastinering ligger mellan 14—49 procent, något som får negativa konsekvenser både för studenternas lärande och för hur nöjda de är med sin studiemiljö. Andra studier visar också att studenter som prokrastinerar i högre grad lider av psykologiska problem som stress, ångest och nedstämdhet.
Starkt samband låg självkänsla och prokrastinering
En orsak till fenomenet att skjuta upp studierna till morgondagen har ansetts vara att man vill skydda sin självkänsla eftersom man tänker att ett misslyckande innebär att man är otillräcklig som person, vilket i sig leder till ett undvikande beteende. I en metastudie som refereras i artikeln "Self-efficacy for self-regulation and fear of failure as mediators between self-esteem and academic procrastination among undergraduates in health professions" i Advances in Health Sciences Education visar man ett signifikant samband mellan självkänsla och prokrastinering. Mekanismerna bakom hur självkänslan påverkar prokrastinering har dock hittills varit oklar, något som denna artikel försökt tydliggöra.
Författarna utgår från Rogers motivationsteori som ger en förståelse för vilket beteende människor väljer när de står inför olika hot. Enligt denna teori är två processer involverade: a) uppskattning av hur stort eller skadligt hotet är och b) hur väl man kommer att kunna klara av att hantera hotet. I studien har man utgått ifrån följande: studenten gör en uppskattning av hotet mot hens självkänsla, hur skadligt ett misslyckande är för självkänslan och om hen kommer att kunna klara av att hantera hotet om misslyckande. Beroende på hur studenten bedömer hotet mot självkänslan utmynnar det i ett mer eller mindre prokrastinerande beteende.
Studien, som genomförts vid Shandong University i Kina, var upplagd så att studenter inom fem olika utbildningsprogram i medicin och vård under år 2—4 på utbildningarna fick svara på ett frågeformulär bestående av tre olika skalor. 1210 studenter (80,7%) svarade på frågeformuläret som innehöll frågor om 1) prokrastinering, 2) självkänsla, 3) uppfattning om hur bra man anser att man hanterar att reglera sina studiestrategier (self-efficacy for self-regulation) och 4) rädsla för misslyckande. Genom statistisk analys undersöktes relationen mellan de olika variablerna.
Hjälp studenter minska rädsla för att misslyckas
Studien visade att ett stort antal av studenterna (74%) regelbundet prokrastinerade med någonting. Drygt hälften (54%) prokrastinerade med de flesta av sina akademiska göranden, 48% inför tentamen, och 42% när det gällde läsuppgifter. Dessutom fanns ett tydligt samband mellan låg självkänsla och prokrastinering. Vad gäller studenters uppfattning om hur bra man anser att man kan planera och reglera sina lärstrategier etablerades även här ett samband: studenter som tror att de är bra på att reglera och planera sina studier prokrastinerar i lägre grad. Rädsla för att misslyckas länkades också till ökad prokrastinering. En viktig fråga som uppstår är därför hur vi kan skapa en lärandemiljö som bygger studenters självkänsla och deras tilltro till sin förmåga att planera sina studier, och på så sätt minskar deras tendens att skjuta upp viktiga aktiviteter till morgondagen.
Författarna avslutar artikeln med att rekommendera ett helhetsgrepp kring prokrastinering, med insatser som syftar till att öka studenters självkänsla, tro på sin förmåga och minska deras rädsla för att misslyckas.
Kommentar: Jag tror att svenska förhållanden, med möjlighet till omtentamen, högre acceptans för misslyckanden och att inte vara "bäst" säkert hjälper en bra bit på vägen. Samtidigt hör jag återkommande lärare som önskar att studenter i högre grad var förberedda så att de kan delta och dra så stor nytta av undervisningen som möjligt. Det finns idag en ökande del hjälpmedel och modeller som hjälper studenter att minska sin prokrastinering, till exempel genom olika modeller för omvänt klassrum, aktiverande inslag och genom att diskutera förväntningar och studiestrategier på introduktionskurser, för många av oss motiveras ju av en deadline!
Text: Klara Bolander Laksov, Centrum för universitetslärarutbildning
