Det är den koncisa sammanfattningen av en nypublicerad studie i The Law Teacher. Resultaten bygger på intervjuer med 30 studenter som läste något av de tre första åren på juristutbildningen vid ett finländskt universitet, där 10 studenter från vardera årskull intervjuades. Det som gör studien särskilt intressant är dels att den undersöker hur studenter förstår innebörden av ett akademiskt förhållningssätt (med juristutbildningen som exempel) och är således värd att läsa även för universitetslärare utanför juristutbildningen, dels att den handlar om högre utbildning på våra nordiska breddgrader. Det är vi inte alltför bortskämda med.
Mer konkret undersöktes hur och på vilket vis som studenterna kunde beskriva och förklara innebörden av juridiskt resonemang (eng. legal reasoning). Artikelförfattarna menar generellt att det innefattar en process av tolkning och tillämpning av rättsregler och principer, vilket i sin tur kräver såväl grundläggande juridisk kunskap som förmåga att juridiskt analysera konkreta problemkomplex. Det sistnämnda kräver också metakognitiva förmågor såsom att reflektera och resonera. När artikelförfattarna analyserade intervjuerna, kollade de därför särskilt efter hur studenterna beskrev juridisk kunskap respektive (metakognitiva) juridiska förmågor, liksom hur man tänker som en jurist (eng. legal mindset).
En generell slutsats som dras är att tredjeårsstudenterna i högre utsträckning än andra- och förstaårsstudenter bättre kunde fånga in och konkretisera beskrivningen av ett juridiskt resonemang. Samtidigt visar resultaten att denna förmåga skiljer sig tredjeårsstudenter emellan. Därför gör artikelförfattarna två reflektioner. För det första förefaller det så att förståelsen för innebörden av ett juridiskt resonemang utvecklas långsamt och successivt över tid, vilket också är i linje med tidigare studier. För det andra noterar artikelförfattarna att det spretiga resultatet bland tredjeårsstudenter kan uppfattas så att den metakognitiva förmågan att beskriva innebörden av ett juridiskt resonemang är högst individuell. Det betyder att utvecklingen av dessa förmågor både sker på gruppnivå och på individnivå.
Av studien framträder alltså den generella bilden att studenterna överlag har svårt att beskriva innebörden av juridiskt resonemang – och dess många delkomponenter. Exempelvis kunde förstaårsstudenterna i genomsnitt nämna två karaktäristiska drag av ett juridiskt resonemang, medan tredjeårsstudenterna i genomsnitt kunde nämna fyra sådana drag. Ett annat exempel är att studenterna, oavsett årskull, knappt identifierade argumentation som en del av ett juridiskt resonemang. Och bland de studenter som identifierade argumentation, så nämndes det utan någon närmare beskrivning av argumentationens roll eller betydelse vid juridisk problemlösning.
En annan aspekt som framhålls är att studenterna inte nödvändigtvis saknar förståelse för juridiskt resonemang, utan att det kanske snarare handlar om att de ännu inte blivit medvetna om dess betydelse och därför helt enkelt inte kan sätta ord på vad det är.
Mot bakgrund av resultaten, reflekterar artikelförfattarna ganska mycket om vad som kan göras annorlunda inom juristutbildningen för att stärka studenterna metakognitiva förmåga och därmed också förståelsen för vad ett juridiskt resonemang innebär. Överlag menar artikelförfattarna att juristutbildningen i högre utsträckning behöver synliggöra kopplingen mellan teori och praktik, vilket skulle göra det tydligare för studenterna att det handlar om att utveckla det juridiska tänkandet. Men de menar att det framför allt handlar om ett systematiskt arbete; juridiskt resonemang måste stå i förgrunden i utbildningen, där bland annat sådana (självklara) aspekter som att juridiskt resonemang kan se olika ut och det går att landa i olika slutsatser som är lika ”korrekta”. I högre grad behöver pedagogiken riktas om till att studenterna blir mer interaktiva deltagare i inlärningsprocessen genom att exempelvis föra dagbok, reflektionsloggbok och kamratbedömningar. Därigenom tränas studenterna i de metakognitiva förmågorna. Men utbildningen måste också i högre utsträckning genomföras i mindre grupper (än i dag). Slutligen nämner artikelförfattarna att en ny obligatorisk kurs inom ramen för det första året på juristutbildningen har inrättats vid det finländska universitetet, just för att stärka studenternas förmåga att kunna internalisera ett juridiskt resonemang.
Kommentar: Som jag läser den aktuella studien kan den ses utifrån två perspektiv: antingen ur ett mer allmängiltigt perspektiv om högre utbildning eller ett snävare perspektiv om just juristutbildningen. Betraktat med de allmängiltiga glasögonen är studien ett exempel på hur och i vilken utsträckning som studenter internaliserar ett akademiskt förhållningssätt och där juristutbildningen egentligen bara används som ett exempel för att göra mer generella iakttagelser. Med den blicken kan man ta med sig matnyttiga reflektioner såsom: På vilket sätt lär vi ut akademiskt förhållningsätt på min kurs eller min utbildning? Synliggör vi och exemplifierar vi konkret på min kurs eller på utbildning vad ett akademiskt förhållningsätt kan innebära – både i allmänhet och i förhållande till just min ämnesdisciplin? Framhåller vi exempelvis att ett akademiskt förhållningssätt – med konkreta illustrationer – innebär mångskiftande lager och att det inte finns ett sätt att resonera på (och liknande)? För om inte vi universitetslärare belyser detta, kan vi nog inte förvänta oss att studenterna får grepp om det.
Om man i stället tar på sig juristglasögonen så finns givetvis här åtskilligt att fundera över. Utöver de generella funderingarna ovan, kommer jag i vart fall osökt att tänka på att det som undersöks i den aktuella studien ligger mycket nära det som kallas för ”tyst kunskap”, det vill säga sådant som ”alla” inom en viss ämnesdisciplin vet och känner till men som man på något sätt har svårt att sätta ord på och därmed blir utmanande att lära ut. Inom just professionsutbildningar är det en särskild utmaning att lära ut tyst kunskap eftersom sådan kunskap har direkt nytta för den framtida yrkesrollen. Därför är det särskilt glädjande att ett pågående projekt vid CeUL, lett av Annelie Gunnerstad, inom ramen för 2023 års pedagogiska ambassadörskap undersöker just tyskt kunskap inom juristutbildningen. I detta projekt undersöks inte bara tyst kunskap, utan projektet ska också ta fram digitalt undervisningsmaterial som syftar till att medvetandegöra de ämnesspecifika (generiska) färdigheter som krävs för både studier och den framtida yrkesrollen som jurist.
Förmågan att lära ut ”tyst kunskap” och ämnesspecifika förmågor är givetvis något som många universitetslärare brottas med, inte bara inom jurisutbildningen. För den som vill ha inspiration och konkreta råd om hur du arbetar med att synliggöra ämnesspecifika förmågor så att studenterna börjar tänka som en expert i just ditt ämne, anordnar CeUL den 25 april 2023 en workshop om just detta.
Men åter till några ytterligare reflektioner och funderingar i förhållande till den aktuella studien. Jag läser också studien som att upphackningen i olika kurser som fokuserar på olika rättsområden gör att studenterna kanske helt enkelt inte ser skogen för alla träd. Artikelförfattarna betonar exempelvis genomgående i texten vikten av de kognitiva förmågorna och ett allmänjuridiskt angreppssätt. Risken är alltså att studenterna snarare fokuserar på enskilda rättsområden än de mer övergripande perspektiven, problemlösningsförmåga och en holistisk allmänförståelse för juridiken, med mera i den framtida yrkesrollen som jurist är det sistnämnda vad som värdesätts. Och generellt kan man säga att yrkesrollen formas som ett slags social gemenskap och för att få inträde till den krävs att man som, exempelvis, jurist tränas i hur man exempelvis närmar sig ett problem och hur det lämpligast bör hanteras (se och jämför Charles Goodwin, ’Professional Vision’, American Anthropoligist, 1994, 96:3, 606-633) Med andra ord: för att kunna tänka som en skicklig jurist krävs att studenterna ”knäcker” koden för vad som är signifikativt för just denna sociala gemenskap. Därför kan det, mot bakgrund av studien, reflekteras över om inte exempelvis den svenska juristutbildningen är något skev. Därmed ger studien anledning till den brännande frågan om en nationell reform av juristutbildningen är på sin plats. Eller vad tycker du?
Text: Dennis Martinsson, Juridiska institutionen
Nyckelord: Juridiskt resonemang, undervisa om juridiskt resonemang, juriststudenter
