I en nyligen publicerad artikel i tidskriften Assessment and Evaluation in Higher Education presenteras en undersökning av ett nytt redskap för värdering av undervisningskompetens — Teaching Competence Scale (TCS) — och resultatet kan jämföras med "Kuben" med akademiska lärarskapets åtta dimensioner, som tagits fram av Centrum för universitetslärarutbildning vid Stockholms universitet.
Bakgrunden till studien var en önskan att utvärdera undervisningsförmågan hos doktorander och lärare inom amerikansk rådgivarutbildning (eng. counseling education). Studien fokuserar på utvecklingen av TCS-skalan för undervisningskompetens som sedan utvärderas kvantitativt. Deltagande var frivillig och totalt ingick 288 lärare i studien. Förutom formuläret för självvärdering, till grund för skalan för undervisningskompetens, ingick också att svara på en enkät om deltagarnas bakgrund.
Resultatet av enkäten redovisas grundligt i artikeln. Utvecklingen av TCS formuläret beskrivs och följer en tidigare publicerad metodik som refereras och inbegrep också ett sista steg med granskning av externa experter. Det slutgiltiga TCS-formuläret för självvärdering innehöll 67 frågor, var och en med svarsalternativ på en femgradig skala från ”icke kompetent” till ”mycket kompetent”. Exempel på frågor som ges i artikeln är "känna till etiska normer för undervisning i rådgivarutbildning", "utveckla en kursplan", "underlätta diskussioner i klassen", "hjälpa studenter att lämna programmet", "vara professionell" och "tro att alla studenter är kapabla att lära sig". Data analyserades med hjälp av en undersökande faktoranalys och artikelförfattarna fann en struktur med fyra faktorer i datasetet som inbegrep 48 av de 67 frågorna. En utvärdering visade god passning för denna fyrfaktormodell. Var och en av de fyra faktorerna betraktas som en delskala och karakteriseras av de frågor som bidrar med hög faktorbelastning.
Den första delskalan kallar de ”Instruktion och utvärdering”, den omfattar 18 frågor som fokuserade på de färdigheter som används i undervisning och utvärdering. Den andra delskalan, ”Kunskap, etik och förberedelse”, omfattar 15 frågor med fokus på kunskap om teorier, ackreditering och bästa praxis, etiska och forskningsmässiga överväganden samt förberedelser för undervisning. Den tredje delskalan kallar de ”Fallenheter” (eng. dispositions) och omfattar nio frågor som handlar om personliga egenskaper hos läraren. Det fjärde och sista temat, ”Beteenden och teknikanvändning”, omfattar sex punkter med inriktning på professionellt och etiskt beteende samt teknikanvändning.
De jämför sina resultat med tidigare studier som visat att kunskaper, färdigheter, professionellt beteende samt attityder och läggning är viktiga egenskaperna för lärare att vårda. Författarna menar att de identifierade delskalorna, med sina tillhörande frågor, kan vara till hjälp för utbildare i samband med utvecklingen av kursplaner samt att de kan väcka en medvetenhet om vikten av kunskap, färdighet, beteende och attityd i samband med undervisning exempelvis hos doktorander. I diskussionen trycker artikelförfattarna på TCS-formulärets användbarhet både för att utvärdera utbildningar och för att kommunicera förväntningar. Sedan kan den förstås även användas för självvärdering i syfte att synliggöra både de egna styrkorna och inom vilka områden man har utvecklingsmöjligheter, samt som grund också för kollegial återkoppling. Författarna menar kort sagt att TCS-formuläret är användbart för såväl utbildning som utvärdering och forskning. Begränsningar med den nu publicerade studien som författarna lyfter fram är dels ”ickesvarsfrekvensen”, det vill säga okunskapen om det finns någon skevhet i och med deltagandets frivillighet, och dels att detta är den första och hittills enda testet av TCS-instrumentet. De avslutar artikeln med förslag på framtida forskning.
Kommentar: Att man som universitetslärare kommer långt blott på goda ämneskunskaper och en smittsam entusiasm det är en gammal ”sanning”: Det finns verkligen en hel del mer att säga om det akademiska lärarskapet än så. Vid Stockholms universitet togs Kuben fram genom att samtal och diskussioner under workshoppar dokumenterades och analyserades tematiskt. Den här granskade artikelns TCS-instrument baseras istället på självvärderingsskalor, en typ av skalor som kan vara svajiga innan de validerats men som sedan ofta visar sig användbara, jämför till exempel de smärtskalor som används inom vården. I jämförelse är TCS:en ännu under utprövning. Workshopparna resulterade som sagt i Kubens åtta dimensioner av lärarskap: 1) Ämnesexpert och guide, 2) Förebild och mentor, 3) Studentcentrerad, 4) Examinator, 5) Kursutvecklare, 6) Reflekterande praktiker, 7) Pedagogisk ledare, och 8) Akademiskt lärarskap. Dessa kan jämföras med artikels fyra delskalor; 1) Instruktion och utvärdering, 2) Kunskap, etik och förberedelse, 3) Fallenheter, samt 4) Beteenden och teknikanvändning. Etiketterna kan här tyckas olika men går man in och kikar på specificeringarna i Kuben och de frågor som ligger till grund för de fyra delskalorna så finner man stora likheter:
Det går säkert att dra många fler streck, poängen är att likheterna finns där. Intressant är dock att där också finns skillnader; i Kuben finns den administrativa sidan av lärarskapet mycket tydligare representerat, framför allt i kategorin Pedagogisk ledare, jämfört med i TCS:ens fyra delskalorna. I TCS:en finns teknikanvändandet med som en tydlig kategori, vilken är lite mer undangömd i Kuben. TCS:en beaktar också personliga egenskaper, så som fallenhet och beteende, mer explicit än vad som görs i Kuben. Kuben är uttalat ”en inspiration och påminnelse om det akademiska lärarskapets möjligheter och utveckling” och i artikeln kommer de fram till att ”educators may also use the TCS to evaluate their own teaching competencies”; båda framhäver vikten av pedagogisk självreflektion. En stor skillnad är dock att bakom arbetet med TCS:en finns en strävan efter att få fram ett utvärderingsredskap medan Kuben uteslutande syftar till inspiration. Men när två så helt olika angreppssätt, ett kvalitativt och ett kvantitativt, kommer fram till så snarlika slutsatser så tänker jag att det nog ligger något i dem.
Text: Sven Isaksson, Institutionen för arkeologi och antikens kultur
Nyckelord: akademiskt lärarskap, lärarkompetens, värdering, inspiration, frågeformulärutveckling, pedagogik
