”Mer handledning och feedback hade varit bra”: En studie om studenternas självreglering på en kurs i skrivande enligt modellen för självständigt lärande.
Förmågan till självreglering är en av de viktigaste faktorerna för att universitetsstudenter ska lyckas i sina studier (Tiihonen, 2015) i och med att allt mer ansvar för lärandet hamnar på den enskilda studenten. För att klara av att ta ansvar krävs det att studenterna har utvecklat förmågan till självreglering och klarar av att reglera sin lärprocess där de bl.a. är medvetna om sina lärstrategier och kan tillämpa dessa (Zimmerman, 2002).
Åsa Mickwitz granskar i sin studie studenters upplevelser av självreglering. Studien utfördes under en kurs i akademiskt skrivande vid Helsingfors universitet där självständig lärande (därefter SL) användes. SL innebär att studenterna själva måste ta ansvar för sitt eget lärande i högre grad än på en traditionell kurs. Mickwitzs syfte är att ta reda på huruvida studenterna upplevde att de kunde sätta upp realistiska mål för sina studier samt hitta strategier för att nå dessa. Ett annat syfte är att undersöka vilka lärmetoder studenterna föredrar på ett mer allmänt plan.
För att uppnå detta syfte användes 31 enkäter med öppna frågor som analyserades kvalitativt. Mickwitz undersöker självreglering utifrån fyra färdigheter som en självreglerande student ska kunna: sätta upp realistiska mål för sina studier, hitta lärstrategier för att nå dem, ha en effektiv tidsanvändning och utvärdera sitt lärande. Forskningsfrågan är följande: Vilka av de fyra färdigheterna uppfattar studenterna att de kan använda sig av under kursen?
Lärarstöd viktigt för att utveckla skrivkompetens
Studien visade att studenterna uppfattade att de kunde använda sig av i första hand två självregleringsfärdigheter: (1) hantera sin tid effektivt och (2) klara av att sätta upp egna mål för lärandet. En majoritet av studenterna ansåg att de föredrar att lära sig på egen hand och kunde hantera sin tid effektivt. En del upplevde att de blev mer motiverade att lära sig tack vare att de själva fick ta så mycket ansvar. Nästan hälften av studenterna hade dock problem med att hitta strategier för att utveckla sitt skrivande. De ansåg också att de skulle ha behövt mer stöd av sin lärare i form av respons på sina texter och handledning under kursen. Lärarstödet upplevdes alltså som väldigt viktigt. Nackdelarna med för mycket frihet enligt studenterna är att de själva ibland inte vet vilka deras starka och svaga sidor är eller vad de borde fokusera på. Dessutom efterlyste de mer handledning och feedback.
Studiens viktigaste slutsats är att studenter kan fungera självreglerande när det gäller konkreta aspekter som tidshantering och att formulera egna mål. De behöver dock konkreta redskap för att lära sig använda olika undervisningsstrategier som effektiviserar deras lärande samt mer stöd och respons av en lärare för att verkligen utveckla skrivkompetensen och generiska färdigheter generellt. Responsen som studenterna får av läraren har en nära koppling till självregleringen. Med respons kan läraren alltså stödja studenterna till att bli mer självreglerande.
Resultatet visar att studenterna i första hand har uppskattat möjligheten, samt uppenbarligen i någon mån lyckats med, att hantera sin egen tid, och att det är en färdighet som kursen stöder. En stor del av studenterna har uppskattat möjligheten att ställa upp egna mål. Å andra sidan krävde kursen inte heller att studenterna skulle uppnå en viss kvalitet på sina texter, utan bara att texterna skulle lämnas in. Detta faktum påverkade förmodligen studenternas uppfattning om vilka färdigheter kursen belönade, det vill säga förmågan att hantera och planera tiden effektivt, samt arbeta utifrån de mål som satts upp.
Text: Natalia Ringblom, Institutionen för slaviska och baltiska språk finska nederländska och tyska
Åsa Mickwitz (2017) «Mer handledning och feedback hade varit bra», Högre utbildning 7, 43–55.
