Vilka känslor har du som universitetslärare inför den digitala undervisningen? Har du sedan länge förutsett en ökad digitalisering och därmed på egen hand varit förberedd på den digitalisering som nu kommit? Eller känner du mer att det handlar om att bara ta sig igenom det efter bästa förmåga, på egen hand och utan stöd från institutionen? Kanske har du i stället en känsla av att vara smått frustrerad? Eller känner du, trots stöd från institutionen, rentav en känsla av att vara bitter och att digitaliseringen är övermäktig och utom din kontroll? Grattis! Om du känner igen dig i någon av de här beskrivningarna passar du väl in på den aktuella studien, som just tog temperaturen på universitetslärares känslor i förhållande till digital undervisning.
Det ska framhållas att den aktuella studien genomfördes före coronapandemin, där övergången till digitaliserad undervisning förefaller ha skett genom ett universitetsinitiativ och som en medveten strategi från universitetets sida. (Det ska sägas att det inte framgår särskilt tydligt av artikeln, men det antyds att den digitala satsningen initierades av universitetet.) Men studien är högst relevant för den digitalisering som pandemin drivit fram och som med all sannolikhet kommer att bli ett allt vanligare inslag i högre utbildning också efter pandemin. Men tillbaka till studien och dess utgångpunkter!
Förändrade undervisningssätt eller introduktion av ny pedagogik kan utgöra ett så pass störande element att det har potentialen att från grunden förändra hur universitetslärare känner inför både det nya och undervisningen. Just detta undersöks i studien: Hur förändrades universitetslärares känslor vid övergången till digital undervisning? Som artikelförfattarna konstaterar så är det en ovanlig infallsvinkel då högskolepedagogisk forskning på detta tema mest fokuserar på hur studenter upplever onlineundervisning. Studien bidrar därför med ett intressant perspektiv. Artikelförfattarnas utgångspunkt är att känslor i relation till undervisning är komplexa. En universitetslärares pedagogik utgörs av en intrikat blandning av universitetslärarens innersta övertygelser, värderingar och relationen till studenterna. Övergången till digital undervisning kan alltså påverka universitetslärarens känslor inför den pedagogiska uppgiften.
Inom ramen för studien intervjuades 20 universitetslärare från fem olika discipliner, verksamma vid ett australiensiskt universitet. Det ska framhållas att dessa universitetslärare var involverade i onlineundervisning och att deras erfarenheter av digital undervisning varierade, de intervjuade hade mellan 3-21 års erfarenhet av detta. Intervjuerna genomfördes under cirka en timme och bestod av öppna frågor såsom ”Berätta om hur du initialt upplevde övergången till onlineundervisning”.
Artikelförfattarna menar att antalet intervjuade visserligen kan uppfattas som lågt, men är godtagbart med hänsyn till den valda analysmetoden (en fenomenologisk analys av en typ som är vanlig vid intervjuer av det här slaget). Artikelförfattarna problematiserar också att de hade en social och professionell relation till samtliga intervjuade universitetslärare. Däremot förefaller det så att artikelförfattarna valt ut just personer med gedigen erfarenhet av onlineundervisning. Man kan fundera över om resultatet skulle ha blivit annorlunda om studien i stället utgått från ett mer genomsnittligt urval av universitetslärare med en mer blandad erfarenhet av digital undervisning.
Flera intressanta resultat framkommer i artikeln, framför allt att den identifierar fyra sätt att karaktärisera universitetslärares känslor i relation till övergången till digital undervisning. De kan sammanfattas på nedanstående vis.
- Ultramoderna universitetslärare (eng. futuristic educators): positiva känslor inför digital undervisning, känner entusiasm inför att prova ny teknologi och nya sätt att aktivera studenterna, upplever en teamkänsla och känner sig motiverade inför det förändrade undervisningslandskapet samt positiva känslor inför institutionens tekniska support, medmera.
- Ambivalenta universitetslärare (eng. ambivalent educators): känner och upplever att digital undervisning var ett direktiv uppifrån och ser därför att det är bara att ta sig igenom det, känner att det ligger i ett professionellt förhållningssätt att lära sig under tiden hur digital undervisning fungerar, använder ”vanliga” metoder som fungerar i sal (ansikte-mot-ansikte), känner en ensamhet i detta och förväntar sig samtidigt ingen teknisk support från institutionen, medmera.
- Frustrerade universitetslärare (eng. disillusioned educators): känner sig frustrerade och ledsamma inför digital undervisning, känner sig stressade och missnöjda med övergången till digital undervisning, men samtidigt positivt inställda till den förhållandevis starka support som institutionen tillhandahåller, medmera.
- Försiktiga universitetslärare (eng. cautious educators): upplever negativa känslor inför digital undervisning och inför den inadekvata och uteblivna tekniska supporten från institutionen, upplever en oro, skepticism och bitterhet inför övergången till digital undervisning, känner sig överväldigade och förbisedda vid övergången, upplever att övergången till digital undervisning är ett fenomen som ligger utom deras kontroll, känner sig bekanta med undervisning i sal och att de är skickliga i den miljön, men inte alls självsäkra när undervisningen skulle ske digitalt och upplevde en påtaglig känsla av maktlöshet, medmera.
Ett annat resultat som framhålls som centralt är institutionens möjligheter till teknisk support. Alla intervjuade universitetslärare framhöll att teknisk support är helt avgörande för att kunna genomföra en välfungerande digital undervisning. För det krävs en direkt och individanpassad teknisk support, med en beredskap för att snabbt besvara frågor och kunna anpassa den digitala undervisningen till den pedagogik som lärarens undervisningspraktik bygger på. En annan viktig faktor är att institutionen måste låta övergången till digital undervisning ta tid: system behöver testas av universitetslärare emellan, möjligheter att samarbeta med sina kollegor framhölls som särskilt viktigt. Tid och långtgående support är enligt artikelförfattarna av stor betydelse för att universitetslärare ska känna sig självsäkra när de undervisar digitalt. För att digital undervisning ska bli lyckad krävs alltså investeringar i både teknik och tid på institutionsnivå.
Kommentar: Mycket talar för att alltfler institutioner både på kort och lång sikt kommer att erbjuda studenterna digital undervisning i betydligt högre utsträckning än före pandemin. I den påtvingade digitala undervisningen upplever säkert många universitetslärare alltjämt att det handlar om att – med eller utan support – bara ta sig igenom den digitala undervisningen och att man får laga efter läge. Om man på institutionsnivå vill fortsätta med onlineundervisning efter pandemin bör man sätta den här studien i handen på varje prefekt som tänker så. På motsvarande vis gäller det exempelvis också om ett universitet på central nivå medvetet och strategiskt vill satsa på en ökad övergång till digital undervisning. Då visar den här studien att universitetet i så fall behöver göra betydliga investeringar för att en sådan medveten satsning på digital undervisning också ska fungera effektivt i praktiken.
Även om studien visar att universitetslärares känslor varierar förhållandevis mycket, så står det i vart fall klart att en lyckad digital undervisning kräver påtagliga investeringar i fungerande teknik, tid och en robust infrastruktur vad gäller support. Studien visar med önskvärd tydlighet att en långsiktig satsning på ökad digital undervisning måste ta avstamp i de som faktiskt ska utföra undervisningen, det vill säga oss universitetslärare. Vi måste få ordentligt med tid att hantera övergången till en ökad digital undervisning. Vi måste få betydligt mer hjälp med lämpliga tekniska lösningar, tänkbara sätt att konstruera kurser så att vår pedagogik och undervisningspraktik kan översättas på bästa sätt i en digital miljö, m.m. I annat fall riskerar institutionerna att, precis som om Marty McFly inte hade lyckats ta sig tillbaka till sin egen tidsålder, lämna en hel del universitetslärare kvar i en analog era utan möjligheter att ta sig hem.
Text: Dennis Martinsson, Juridiska institutionen
Nyckelord: känslor, tolkande fenomenologisk analys, onlineundervisning
