Artikeln ”Phenomenology of Surprise: Transformed ’Seeing’ in a SoTL Scholars’ Program” av Michelle Yeo, Karen Manarin och Janice Miller-Young, publicerad i Teaching & Learning Inquiry, redovisar effekterna av en årslång SoTL-kurs för universitetslärare i Kanada. Deltagarna på kursen utgick från individuella SoTL-forskningsprojekt, som hade sin bas i den egna undervisningen. Artikeln sammanställer resultat från en online-enkät och 17 djupintervjuer som gjordes när kursen utvärderades. Informanterna kom från olika discipliner och hade olika lång erfarenhet av undervisning, från 1 till 30 år.
Den obligatoriska kursen möttes ofta av skepsis, i synnerhet hos de deltagare som hade lång undervisningserfarenhet. Många av dem förväntade inte att de skulle lära sig något alls av att delta, och i synnerhet inte att kursen skulle få dem att förändra sina undervisningsstrategier. I djupintervjuerna framkom dock att nästan samtliga informanter erfarit en stark, plötslig känsla av överraskning under kursens gång. SoTL-metoden innebar att de blev medvetna om hur deras undervisning gick fram och vad studenterna uppfattade. Många menade att de först genom sitt fördjupade SoTL-projekt fick syn på hur de undervisar, varför de undervisar som de gör, samt hur deras studenter lär sig. I en svensk kontext brukar det förändrade perspektivet, från fokus på den egna praktiken till vad studenterna gör, refereras till som ”synvändan” och beskrivas som en aha-effekt. Författarna väljer dock en terminologi som kommer från fenomenologin.
Informanterna beskrev att deras viktigaste insikter kom plötsligt och oväntat. Det framgår också att överraskningsmomentet i sin tur innebar att det så att säga inte fanns någon väg tillbaka: insikten kom att fundamentalt förändra lärarens syn på sin egen undervisning och studenternas lärande. Artikelförfattarna lägger stor vikt vid kopplingen mellan informanternas känsla av förvåning och överraskning, och hur fenomenologin beskriver överraskningsmoment som en grund för genomgripande förändring. Överraskningarna informanterna berättade om kunde handla om lärarrollen, insikter om studenternas lärande, eller SoTL som disciplin. Kursens utsträckning i tid, ett helt år, anges som ett viktigt skäl till informanternas insikter.
Kommentar: Artikeln väcker både igenkänning och frågor. Medan den å ena sidan belyser utmaningen att engagera alla universitetslärare i pedagogiskt utvecklingsarbete, ger intervjumaterialet och de rikliga citaten en tydlig inblick i hur insikter ofta kommer plötsligt, och ibland till och med som en chock. Den data artikeln utgår ifrån är övertygande. Det teoretiska ramverket och författarnas stora betoning av fenomenologi bidrar däremot inte till en djupare förståelse, i synnerhet inte som liknande resultat vanligtvis beskrivs med annan terminologi i högskolepedagogisk forskning. Mest intressant är författarnas övertygande argumentation kring tidsfaktorn som central för långsiktig förändring. Långsamt lärande framstår som en nyckel till projektets framgång, men långsamhetens lov är sällan besjunget i universitetsadministrativa organ idag.
Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik
Studien
