En artikel i tidskriften Teaching and Learning Inquiry beskriver hur en baskurs vid universitetet i Lethbridge, Canada, organiserades utifrån forskningsrön kring vilka pedagogiska praktiker som anses ha störst effekt för studenters nöjdhet och utveckling inom sina studier.
Skälen bakom studentavhopp kan vara av olika slag och tidigare undersökningar signalerar att institutionerna ofta har mycket liten inblick i varför studenter avslutar sina studier i förtid (se Avbrutna studier — individuell rättighet eller personligt misslyckande? i Aktuell högskolepedagogisk forskning nr 2, 2019). Men forskningen visar också att studenternas upplevelse av kontroll och samhörighet med både studiekolleger, personal och den akademiska miljön har avgörande effekt för deras vilja att fortsätta sina studier.
Upplägget med kursen vid det canadensiska universitetet avsåg att möta både sociala och akademiska behov. Den terminslånga, valbara kursen ”The First-Year Experience: Mapping our Communities” byggdes upp av kursmoment som kunde ge studenterna en känsla av samhörighet med hela den komplexa miljö som universitetet är. Kursen utgick från en struktur som både innebar att studenterna lärde sig navigera i den nya miljön och samtidigt gavs möjlighet till metareflektion kring den egna lärprocessen. Som en sammanhållande metafor användes begreppet ”kartläggning” eftersom det kunde omfamna såväl en konkret nivå (att lära sig hitta på campus och till olika studentresurser) och en mer abstrakt (att utforska sin lärprocess, enskilt och tillsammans med andra). Universitetets liberal arts-inriktning innebar att lärare från olika discipliner och områden – från humaniora till naturvetenskap – föreläste på kursen inom sina specialområden, utifrån temana kartor och kartläggning, och på så sätt introducerade studenterna till olika möjliga studievägar när de skulle sätta samman sin examen.
Kursens utfall under två terminer mättes både kvantitativt, genom enkäter, och kvalitativt, genom kursutvärderingar och skriftliga inlämningar. Med hjälp av universitetets statistik över studenternas studiegång och prestation kunde kursledarna konstatera att avhoppen var något färre bland dem som gått kursen jämfört med studenter som inte gått den. 84,5 procent fortsatte sina studier efterföljande termin, vilket var ca 4,5 procent högre än universitetets genomsnitt, trots att klassen innehöll en högre andel ”riskstudenter” än normalt, det vill säga studenter som blivit uppmuntrade att söka kursen eftersom de visat svaga studieresultat under sin första termin vid universitetet.
Författarna konstaterar att kursen hade positiva effekter inom en rad områden, inte minst när det gällde studenternas akademiska färdigheter. Genom att kontinuerligt både lämna in texter och kommentera och redigera andras, tränades de i akademiskt skrivande och peer review. Som en metod för att göra studenterna medvetna om sin lärprocess och möjliggöra metareflektion, använde kursledningen självvärderingsenkäter. Under terminens gång fick studenterna uppgifter som syftade till att de fick lära sig hitta till och identifiera verksamheten vid universitetets olika resurser (till exempel enheten för ekonomiskt stöd och studenthälsa). De tränades i team-building och gruppbaserat lärande och fick möjlighet att på ett mer generellt plan bidra till gemenskapsbyggandet mellan studenter och campusmiljön i stort, bland annat genom att etablera kontakter med äldre studenter och lärare och forskare. Studenterna arbetade i grupper och genomförde kontinuerligt individuella- och grupparbetsbaserade uppgifter under terminen. Det höga tempot syftade till att skola in dem i studieteknik och arbetsdisciplin. Kursen avslutades med ett större grupprojekt: att skapa en karta över campus, som sammanfattade terminens insikter och motsvarade den karta de själva skulle vilja ha som nya studenter vid universitetet.
Kursen var inte den enda baskursen som gavs vid detta universitet, men en statistisk jämförelse visar att upplägget var det som gav bäst resultat. Författarna bedömer att det hänger samman med kursens avsikt att fånga såväl de praktiska och akademiska som psykosociala aspekter, som upptar studenter när de påbörjar sin studier vid universitetet.
Kommentar: Liberal arts-inriktningen vid Lethbridge påverkade kursens upplägg i stor utsträckning. Kursledarna uppmuntrade studenterna att reflektera över vad denna specifika modell för högre utbildning innebär, och att låta dem tidigt få inblick i den mångvetenskapliga miljön, eftersom de förväntas forma sin examen individuellt, med kurser från olika discipliner. Även om den universitetsmiljö som beskrivs skiljer sig från strukturen vid den flesta svenska lärosäten, ger artikeln intressanta uppslag till hur baskurser kan utformas baserat på aktuella forskningsrön kring studenters akademiska och sociala behov; pedagogiska modeller som kan stärka nya studenters akademiska självförtroende och kanske också höja deras prestationer.
Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik
