Tidigare studier har visat att vetenskaplig identitet är en pågående och aktivt engagerande process. Studenter och forskare konstruerar, utvecklar och uttrycker sina vetenskapliga identiteter genom att aktivt delta i vetenskaplig verksamhet, interagera med kollegor och bredare disciplinära gemenskaper och visa vetenskapliga färdigheter, vilket sedan definierar och formar vad och vem en forskare är. Av denna anledning är det viktigt hur forskare ser på sig själva som naturvetare, vilket påverkar (formar) hur de gör vetenskap.

Författaren till studien "Exploring Science Identity Development of Women in Physics and Physical Sciences in Higher Education", utforskar kvinnors engagemang i fysik utifrån deras egna berättelser. Tjugonio grund-, doktorand- och postdoktorala forskare från fyra universitet i Dublin intervjuades. Fokus låg på hur de bildar sin identitet som en naturvetare i förhållande till sitt kön. Forskare presenteras fortfarande ofta i populärmedia på stereotypa sätt som ”galna, gamla vita män klädda med labbrockar och förmodligen glasögon”. I sina berättelser skyllde kvinnor inte direkt på medierna för att de inte representerar människor från en mångsidig bakgrund inom vetenskapen. Men författaren tolkade ändå några av deras berättelser som nära kopplade till den stereotypa skildringen av forskare i media. Några av deltagarna i studien tog exempel från TV-programmet Big Bang Theory (nördig maskulinitet), nobelpriser (främst till vita män), och rymdforskningsbilder från NASA (många vita män vid skrivbord). Resultatet av denna studie illustrerar en mängd möjliga sätt att skapa sin vetenskapliga identitet hos kvinnor, både ur ett individuellt och kollektivt perspektiv. Även om kvinnor påverkades av den dominerande idén om fysik-vetenskaper som vita och maskulina, utmanade de den naturvetenskapliga identiteten genom att omvandla den och genom att sudda ut gränserna för vad och vem en forskare är. Både begreppet ”naturvetare” och ”kvinna” kan tolkas på en mängd olika sätt och är flytande och flexibla. Men processen att konstruera en naturvetenskaplig identitet kan leda till stress just hos kvinnor, eftersom naturvetenskaplig identitet inte alltid överensstämmer med "kvinna". Resultatet av studien är sammanställda under tre teman.

En känsla av att tillhöra och känslomässig koppling till naturvetenskapen

Alla deltagare uttryckte ett stort intresse och en stor entusiasm för vetenskap, oavsett ålder, studie-/karriärnivå och akademisk disciplin. De använde starka beskrivande ord för att uttrycka sitt intresse för sina akademiska discipliner (till exempel jag brinner för det, jag blev kär i det, det är fantastiskt, jag älskar det, det är så coolt, det är väldigt intressant). Samtidigt kunde kvinnorna uppleva känslor av isolering och främlingskap. De kunde utsättas av stereotypiska uppfattningar om kvinnor (från personer både inom och utanför akademin). Konferenser och andra sammanhang domineras av manliga deltagare. De kvinnliga doktoranderna kunde också få höra direkt diskriminerande uttalanden om kvinnor, som om de inte var närvarande. Även etnisk och religiös tillhörighet associerades i denna studie med obekväma känslor i den vetenskapliga miljön. I denna studie uppgav deltagare med minoritetsbakgrund att deras vetenskapliga kunskaper och färdigheter underskattas som om de var ”mindre utbildade”.

Diskurser om att göra vetenskap — konstruera gränserna för en naturvetare

Deltagarna i denna studie beskriver forskare i fysik som kreativa, hårt arbetande, målmedvetna, hängivna, problemlösare, passionerade, nyfikna, tålmodiga och nyfikna. Oavsett deras studienivå och akademiska position betraktas forskaren som någon som arbetar intensivt med allt de gör, som kan gå på djupet och aldrig ge upp, som kan tänka kreativt, och viktigast av allt, som älskar vetenskap passionerat. Diskursen om en forskares personlighetsdrag tycktes passa med de faktiska metoder som deltagarna ägnade sig åt och deras verkliga arbete som forskare. Till exempel de deltagare som jobbade mot en doktorsexamen i Optik, beskrev sitt arbete som "krävande", något som krävde "hårt arbete", stort "tålamod" och ansträngning.

Några av deltagarna accepterade positivt den "nörd"-stereotypiska bilden av en fysiker, eftersom de personligen lutade sig mot denna etikett, medan några andra tillskrev den en negativ mening. De menade att etiketten skadar kvinnor eftersom "nörd"-bilden ses som mer maskulin. Samtidigt noterar författaren att det finns olika konstruktioner av "naturvetenskaplig identitet" beroende på deltagarnas disciplinområde. Till exempel kallade några av fysikstudenterna sig själva som en ”fysiker” snarare än en ”naturvetare”. Några av dem skiljde också på olika kategorier av fysikers identitet genom att ge exempel på "energifysiker" respektive en "medicinsk fysiker" eller beteckna sig som ”astrofysiker”. Även synen på vad en forskare är inom olika naturvetenskapliga ämnen skiljde sig åt. En kvinnlig naturvetenskaplig forskare ansågs främst finnas inom biologi och kemi. Det finns en mångfald bakom etiketten "naturvetare" som skiljer sig åt mellan ämnen och subdiscipliner.

Diskurser om att göra kön — förhandlingar om kvinnlighet inom naturvetenskapen

Berättelserna under detta tema beskriver deltagarnas förståelse och upplevelse av sin könsidentitet, deras uppfattning om kvinnlighet samt hur de definierar och demonstrerar sitt kön inom ramen för naturvetenskap. Analys av intervjudata tyder på att vad det innebär att vara kvinna är förstås ganska subjektivt och komplicerat. Hur de positionerar sitt kön inom naturvetenskapen varierar, beroende på deras individuella erfarenheter, känslor och attityder om könsspecifika roller.

Deltagarna hänvisade till det komplicerade förhållandet mellan feminina uttryck och att bli värderad, respekterad och erkänd inom vetenskapen. En av deltagarna uttryckte att: "Jag känner att jag inte är en särskilt feminin tjej och kanske är det därför jag passar i fysikämnet eftersom jag inte är så feminin, om du förstår”. En annan av deltagarna förklarade att när du bryr dig om ditt utseende, bedömer andra människor dig och det kan tolkas som bevis på bristande intresse för vetenskap. En vetenskaplig miljö som laboratoriet, kan också upplevas som speciellt. En deltagare beskrev laboratoriet som ett slags manligt utrymme där du kan bli betraktad som främmande om du är alltför feminin. Klädkoden på konferenser och i laboratorier innebär enligt studien att kvinnliga kläder betraktas som "inte professionella" medan "typiska herrkläder" anses vara professionella och lämpliga.

Författaren avslutar med att sammanfatta att de kvinnliga studenternas/forskarnas kamp och utmaningarna i de manliga strukturerna i naturvetenskapen är både individuell och kollektiv. Kvinnorna vill existera och bli synliga som de är. Utbildningsprogram inom naturvetenskapliga områden bör, menar författaren, både utbilda studenterna till att vara naturvetare och att utbilda dem om naturvetenskapliga kulturer. Ett förslag från författaren är att genusstudier implementeras i naturvetenskapliga studier på alla nivåer. Genusstudiernas tvärvetenskapliga perspektiv kan erbjuda alternativa sätt att göra vetenskap och forskning samt att utmana de (maskulina) normerna och negativa stereotyperna inom naturvetenskaperna. På så sätt kan man skapa en akademisk kultur för olika discipliner som även omfattar mångfald och implementerar jämställdhet och inkludering i utbildningarna.

Kommentar: Artikeln är ett exempel från fysik, men hur kan det se ut i övriga ämnen? Det är inte alltid lätt att själv få syn på könsaspekter i sitt eget ämne.

Frågan om genus kan också generaliseras. Identitetsskapande är förstås lika viktigt för alla studenter.

Text: Veronica Flodin, Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik

Studien

Eren, E. (2021). Exploring Science Identity Development of Women in Physics and Physical Sciences in Higher Education. Science & Education (30), 1131–1158.

Nyckelord: genus, naturvetenskap, identitet, vetenskapskultur