Forskningen är enig om att studentcentrerat lärande, som aktiverar studenter genom exempelvis samarbeten och problemlösning, ökar deras möjligheter att både minnas och kunna implementera sina nyvunna kunskaper. Med detta som utgångspunkt ville en forskargrupp i Kanada undersöka vilka parametrar som studenter upplever har störst inverkan på deras lärande. Är det läraren, som planerar och håller i undervisningen, eller den pedagogiska metodik som används? Eller är det studiekamraterna, som de samarbetar med för att lösa utmaningarna de får? Och spelar rummet någon roll för lärandet, eller är upplevelsen densamma oavsett var undervisningen ges? Den kanadensiska studien, som publicerats i tidskriften Teaching & Learning Inquiry, ville å ena sidan undersöka studenters generella upplevelse av sin lärprocess, men framför allt mäta vilken betydelse som seminarierummet har för studentaktiverande pedagogik.
Forskarnas empiri hämtades från självvärderingar som studenter gjort i anslutning till två olika kurser inom en lärarutbildning. Undervisningen hade bedrivits i två olika salar, men för i stort sett samma grupp studenter. Den ena salen var en traditionell undervisningssal, med tunga bord och en pulpet för läraren. Möbleringen innebar att rummet fick en tydlig riktning. Intill lärarens pulpet fanns både en interaktiv och en konventionell whiteboard, samt hyllor och annan fast inredning. Borden var placerade i rader, men om tid för ommöblering fanns kunde de också flyttas för att förenkla grupparbeten. För att möjliggöra gemensamt skissande och andra gruppuppgifter användes portabla ritplattor.
Den andra kursen gavs i en ALC-sal, anpassad för aktivt lärande. Salen var möblerad med D-formade bord, som placerats längs med rummets väggar. Till varje bordsenhet fanns en väggfast skärm. Rummets möblering innebar att det saknade en tydlig riktning – den lärarstation med pulpet och whiteboard som den konventionella salen hade haft, saknades alltså. Allt väggutrymme mellan skärmarna upptogs av whiteboards och salen krävde ingen extrautrustning för olika studentaktiverande lärandemoment: allt fanns redan integrerat i miljön.
Bortsett från de två salarnas olika utformning hade kurserna mycket lika förutsättningar. Samma lärare undervisade bägge kurserna och använde en pedagogisk modell som utgick från aktivt lärande. Kurserna var delar av samma, fleråriga utbildningsprogram, vilket innebar att studentpopulationen var i det närmaste identisk på de båda kurserna. Upplägget utgick dels från samarbetslärande (eng. cooperative learning), dels från projektbaserat lärande (eng. project-based learning). Den enda, påtagliga skillnaden mellan dem var med andra ord seminarierummen där undervisningen hölls. Efter avslutad kurs samlade forskarna in totalt 64 självvärderingar, där studenterna skulle redogöra för vilka aspekter av kursen som bidragit mest till deras lärande. Enkäten ställde frågor om i vilken mån läraren, studiekamraterna respektive seminarierummet bidragit till att uppmuntran dem att: a) delta i seminariet, b) samarbeta, c) skapa ett positivt klimat, samt d) skapa en känsla av samhörighet. Den ena enkäten fångade med andra ord in kursen som begagnat aktivt lärande-pedagogik i en traditionell undervisningssal, medan den andra riktade sig till den variant som använt samma pedagogiska modell, men i en ALC-sal.
Forskarna hade förväntat sig att rummens olika resurser skulle ha viss inverkan på studenternas upplevelse, men de förefaller ändå förvånande över hur starkt studenterna uppfattade skillnaderna mellan de två salarna. Medan lärarinsatsen och studiekamraternas inverkan var i stort sett desamma, drog det traditionella seminarierummet otvetydigt det kortaste strået i alla de kategorier som mättes, jämfört med ALC-salen som inretts för aktivt lärande. De konstaterade att studenterna inte bara uppfattade rummens skillnader, men även vad dessa skillnader innebar för deras lärsituation. Resultaten visade att studenternas engagemang var högt, oavsett vilken sal de undervisats i, vilket forskarna antog kunde kopplas till den undervisande läraren och det aktiva lärandet som sådant. De drog slutsatsen att en överensstämmighet mellan det pedagogiska upplägget och de rumsliga premisser där undervisningen ges innebär att vi som universitetslärare har möjlighet att uppfylla vår fulla, pedagogiska potential. Detta, konstaterar de, är något som de flesta erfarna lärare är väl medvetna om: bristande undervisningsmiljö kräver hårdare arbete för att man ska uppnå önskat resultat.
Kommentar: Var vi undervisar påverkar naturligtvis också i någon mån hur vi undervisar, men att få fatt på vilket betydelse platsen har för lärandet är inte lätt. Alla som undervisar vet också att en sliten, fönsterlös sal, med snedmonterad datorprojektor och möblering som placerar studenterna på avsevärt avstånd från dig, för med sig en stor pedagogisk utmaning. Att få till en kreativ interaktion med studenterna kan vara svårt under sådana omständigheter; att få dem att jobba tillsammans till och med svårare, om varken tekniska hjälpmedel finns eller salen kan möbleras om. Artikelförfattarna konstaterar att materialet för studien – de närmast identiska premisserna för de två kurserna, där undervisningslokalen utgjorde den enda, tydliga skillnaden – gav en unik möjlighet att undersöka hur undervisningsrummet kan verka antingen med, eller mot, lärarens pedagogik. Resultatet överraskar kanske inte någon som undervisat i olika slags miljöer, men det var slående hur medvetna studenterna själva var av rummets inverkan på deras lärande.
Stockholms universitet har ett antal ALC-salar som utrustats på samma sätt som de som beskrivs i artikeln, både i Universitetsbiblioteket och Blå husen. Ännu fler planeras i det nya Campus Albano. Kräver ALC-salen också att vi universitetslärare måste tänka om vår pedagogik? Artikeln utgick från kurser som strukturerats utifrån studentcentrerade, aktiverande pedagogiska modeller. Det vore intressant att se om flexibiliteten i en ALC-sal också gör den användbar för traditionella undervisningsmoment, i de fall då en kurs strukturerats med en blandning av olika modeller för undervisning och lärande.
Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik
Nyckelord: Active learning classroom, ALC-sal, studentengagemang, lärandemiljö, aktivt lärande, utbildning på grundnivå
