Självreglerat lärande anses vara en viktig komponent till framgång inom högre utbildning och innebär en aktiv process där studenten förväntas sätta upp mål för sitt lärande och därefter planera sin tid, skapa strategier för att lösa uppgifter, reflektera över sitt lärande, korrigera och kontrollera den egna kognitionen, motivationen och tillvägagångssättet. Tidigare forskning om självreglerat lärande har till exempel undersökt faktorer som motivation, beteende och studiemiljö utifrån ett studentperspektiv eller betydelsen av Zimmermans tre cykliska faser planering, genomförande och reflektion för studenters självreglerade lärande. I den här studien publicerad i Active Learning in Higher Education tar undersökningen avstamp i lärarperspektivet och vilka strategier tio lärare vid ett australiskt universitet använder för att främja studenternas självreglerade lärande. Lärarna som ingick i studien valdes ut från åtta olika discipliner inom samhällsvetenskap, medicin, juridik och teknik för att de identifierats som förebilder i hur de arbetar med självreglerat lärande. Med hjälp av en enkät och intervjuer kunde forskarna urskilja fyra strategier som lärarna använde för att koppla självreglerat lärande till sin undervisning. Den första är kursdesign som till exempel omvänt klassrum där studentens ansvar och självständighet i att lösa olika uppgifter stimuleras. Läraren diskuterade och förklarade hur studenterna kunde stärka sitt självreglerade lärande genom att ställa frågor under seminarier, be om feedback av lärare och medstudenter samt uppmana studenterna att diskutera strategier de kan använda när de ska arbeta med en uppgift. Vidare utformade lärarna diverse test och möjlighet till återkoppling under en kurs för att främja det självreglerade lärandet. En lärare gjorde till exempel studentens egen planering av en stor inlämningsuppgift till en del av examinationen, alltså inte endast innehållet i inlämningsuppgiften examinerades. Till sist använde lärarna sig själva som exempel för att visa hur de till exempel förhöll sig till självreflektion. En lärare berättade för studenterna om ett eget misslyckande med en uppgift men att hen sedan analyserade anledningen till det undermåliga resultatet (dålig tidsplanering, inte tillräcklig förståelse av uppgiften med mera) för att visa hur självreflektion fungerar.
Det som sticker ut i studien är att de strategier som de deltagande lärarna tar upp som utvecklande av studenternas självreglerade lärande liknar de processer som de själva använder i sin undervisning. Lärarna sätter upp mål för sin undervisning och utvecklar strategier för att nå dessa mål och de får feedback och inspiration från lärarlaget. Slutligen ägnar de sig åt självreflektion vid utvärderingen av sin undervisning av vad som var positivt och negativt så att de kan utveckla undervisningen ytterligare. Man kan säga att de lever som de lär! En lärare återgav för studenterna sin planering för seminariet på en whiteboard där hen gjort en lista över ämnen som skulle tas upp och allteftersom seminariet fortskred kunde det ena ämnet efter det andra prickas av. En av slutsatserna i studien är att lärarnas självreglering vad gäller sin egen undervisning blir synlig för studenterna och på så vis blir läraren det goda exemplet för hur självreglering i praktiken fungerar.
Kommentar: I artikeln behandlas lärarnas perspektiv på hur de stimulerar utvecklingen av studenternas självreglerade lärande genom att använda ett antal strategier i sin undervisning. I artikeln påpekar forskarna att lärarna i sin undervisning inte nämner självreglerat lärande explicit eller diskuterar det cykliska förlopp som självreglerat lärande faktiskt innebär. Hur självreglerat lärande fungerar lärs främst ut implicit. Ett sätt att arbeta med självreglerat lärande skulle kunna vara att explicit ta upp begreppen planeringsfasen, genomförandefasen och reflektionsfasen med studenterna och diskutera detta cykliska förlopp där studenten ständigt arbetar aktivt med sitt lärande. Givande i sammanhanget skulle då vara att ge exempel på varje fas med koppling till utbildningen eller kursen studenterna följer. Läraren kan fortfarande fungera som det goda exemplet och att explicitgöra det självreglerade lärandets process kan fungera som ett komplement. Med tanke på de få seminarietimmar som studenterna erbjuds vid till exempel Humanistisk fakultet behöver de utveckla och fokusera på sitt självreglerade lärande så att de kan studera målmedvetet och strukturerat mellan seminarierna. Lärarna kan på olika sätt stödja detta genom kursdesign, kollaborativt lärande och just genom explicitgörande av vad självreglering innebär.
Text: Annika Johansson, Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska
Nyckelord: lärares uppfattningar, lärares erfarenheter, lärmiljöns påverkan, högre utbildning, självreglerat lärande, undervisningsstrategier.
