Studentaktiverande undervisning brukar kontrasteras mot undervisning som tar läraren och hens kunskaper som utgångspunkt för hur en utbildning designas. När studenters lärande, problemlösning, och samarbete tas som utgångspunkt för olika aktiviteter som genererar kunskap och förståelse eller färdigheter betecknas ofta detta som studentengagemang, problem baserat lärande, eller studentcentrerad undervisning.
I en nyligen publicerad artikel i tidskriften Teaching in Higher Education beskriver författarna fyra olika huvudanledningar till varför det kan vara svårt att lyckas med studentaktiverande undervisning. Artikeln utgår ifrån två översiktsartiklar där forskning kring orsakerna till utmaningarna har analyserats. Det huvudsakliga resultatet från studierna visar att svårigheten att lämna lärarcentrerade förhållningssätt till undervisningen är det största problemet.
I denna norska studie sammanfattas resultat från 66 artiklar där man försöker svara på frågan om vilka utmaningar som är förknippade med implementering av studentcentrerad undervisning och användning av digitala verktyg i högre utbildning. Författarna menar att en viktig bakgrund till detta ligger i att förutsättningararna för forskning och undervisning är så olika, vilket de beskriver på följande sätt. Forskning, menar man, är samarbetsinriktad, internationell, och med en strävan mot att utmana existerande kunskap och förståelse. För forskning finns också utarbetad infrastruktur, med fysiska, tekniska och personella resurser vid lärosätena, som ska hjälpa forskare att lyckas. När det gäller undervisning saknas däremot ofta motsvarande infrastruktur i form av stöd för innovation och utveckling, resurssättning av strategiska satsningar etcetera.
Akademiskt lärarskap, där lärare tar en utforskande ansats till undervisningspraktiken för att bättre förstå aspekter kopplade till studenters lärande och undervisningsverksamheten, är ofta också småskalig och lokal till sin karaktär. Författarna menar att det är paradoxalt att personer som i sin forskning driver utveckling och undersökande, samtidigt i sin undervisning håller sig till traditionella konventioner med svag kunskapsbas när det gäller undervisning.
Flera faktorer har samverkat för att skapa en sådan uppdelning av forskning och undervisning, vilket är olyckligt menar författarna. Exempel på detta är underbyggt av forskning som visar att pedagogisk utveckling av undervisningen hindras av olika faktorer och leder till att, trots implementering av avancerade lärplattformar, endast en liten del av lärare använder dessa på ett mer avancerat sätt. Detta kan bero på förgivettaganden och föreställningar kring undervisningspraktiken som finns i den rådande undervisningskulturen, som i sin tur påverkar hur undervisning designas, hur lärosalar möbleras.
Vad är då studentaktivering? Författarna menar att det finns förvirring kring vad som menas med studentaktivering. De framhåller att det handlar om att lärare planerar undervisning som gör att studenter aktiveras till bearbetning av kunskapsstoffet genom samarbete och diskussion snarare än passivt emottagande av information.
Genom att analysera artiklar som hade publicerats i peer-review tidskrifter från och med år 2012 och framåt på engelska eller något skandinaviskt språk inom ett flertal databaser identifierades 66 artiklar. Artiklarna lästes med fokus på frågan om vad som hindrar utveckling av studentaktiverande undervisning: fysiska hinder, hinder länkade till antalet studenter och hinder orsakade av undervisningstraditionen i högre utbildning.
Den ena översiktsartikeln som analyserades, den om campusutveckling, visade att det fanns tydliga trender att skapa mindre traditionsbundna miljöer för undervisning, samt att studenter förväntar sig flexibilitet i fråga om hur lärosätets olika miljöer kan användas. Om däremot deras förväntningar inte bemöts, arbetar de hellre hemma eller på ett café utanför campus. I den andra översiktsartikeln, den om hur digitala hjälpmedel, visade hur digitala hjälpmedel kan underlätta studentaktiverande undervisning pekar författarna på behovet av lärarnas digitala pedagogiska kompetensutveckling.
Genom att återanalysera materialet från de två översiktsartiklarna inkluderades 25 artiklar. Följande områden som hindrar studentaktiverande undervisning identifierades:
| Hinder | Beskrivning |
| Fysiska hinder | Hinder som har med arkitektur, rumslig design, möbler och deras placering att göra som stör studenters möjligheter att se, eller skiljer lärare från studenter. Allt signalerar envägskommunikation och kunskapsöverföring. |
| Institutionella hinder | Hinder som har att göra med stora och diversifierade studentgrupper, lärares arbetsbelastning, arbetsmiljö, brist på tid, institutionskultur, resurser och engagemang bland undervisande lärare. |
| Pedagogiska hinder | Hinder som har att göra med pedagogiska antaganden och tillvägagångssätt. Det finns alltför lite innovation, pedagogisk kompetensutveckling och möjlighet att anpassa undervisning och examination efter de studenter man har framför sig. |
| Lärar-relaterade hinder | Hinder relaterade till lärares uppfattningar om undervisning, logistiska utmaningar och strukturering av stora studentgrupper, brist på digital och pedagogisk kompetens, brist på utrustning och (digitala) verktyg. Professionell sårbarhet, arbetsbelastning och stress på grund av förväntningar att arbeta studentaktiverande. |
| Student-relaterade hinder | Hinder relaterade till studenters förväntningar, deras behov av att ha inflytande över hur de studenterar, oklarhet kring ansvar och undvikande beteende, brist på ansvar och svårigheter att hantera samarbeten. |
| Tekniska hinder | Hinder relaterade till tid, utrustningens funktionalitet och stödpersonal, teknisk expertis, kvaliteten på digitala verktyg, flexibilitet i olika platser, ICT-restriktioner på universitetes datorer. Även komplexiteten i tekniska lösningar och den ständiga utvecklingen av nya lösningar utgör hinder. |
| Avsaknad av stöd att hantera hindren | Professionellt stöd för lärare i nya undervisningsmiljöer, belöning för innovation och risktagande. Användning av lärarassistenter och stödfunktioner som inkluderar samarbete, forskning och utvärdering. |
Tabell-texten är fritt översatt från artikeln.
Artikeln avslutas med en diskussion om hur dessa hinder hänger ihop med frågor som rör ledarskap och organisation, lärares kompetens och kompetensutvecklingsbehov, och tekniska frågor. Genom att återanalysera de två översiktsartiklarna identifierade man också tre förutsättningar som leder till att studentaktiverande undervisning lyckas: bättre länkning mellan forsknings- och undervisningspraktik, en stödjande infrastruktur, och lärares kompetensutveckling.
Kommentar: Vid Stockholms universitet arbetar Centrum för universitetslärarutbildning, liksom motsvarande enheter vid många andra svenska lärosäten, för att underlätta utveckling av så kallat Akademiskt lärarskap. Akademiskt lärarskap har definierats som ”ett förhållningssätt där lärare kontinuerligt och systematiskt utforskar och utvecklar den egna pedagogiska praktiken och reflekterar över dess inverkan på studenters lärande.” (Bolander Laksov & Scheja, SULF-Rapport, 2020). Artikeln ovan ger viktiga argument för att arbete med utveckling av akademiskt lärarskap är viktigt inte bara för individuella lärare, utan för hela institutioner och faktiskt hela universitetet. För att lärare ska ha möjlighet att vara professionella också i sitt lärarskap (inte bara som forskare) behövs dock en tydlig länkning mellan forsknings- och undervisningspraktiken. Jag uppfattar att det betyder att principerna för både hur man arbetar, hur man avancerar (vad som är meriterande för till exempel befordran), och hur man kommunicerar, kring forskning och undervisning, behöver ligga i linje med varandra, inte vara samma, men helt klart inte motverka varandra. Frågan är om de gör det?
Text: Klara Bolander Laksov, Institutionen för pedagogik och didaktik
Nyckelord: Studentaktiverat lärande, barriärer, infrastruktur, vetenskapligt förhållningssätt, litteraturstudie
