Det är förstås inte ovanligt med skrivuppgifter på grundutbildningsnivå: laborationsrapporter, uppsatser, skriftliga examens- och hemuppgifter är några exempel. Men dessa har sällan samma form som en typisk vetenskaplig artikel, och är sällan associerade med samma sorts förarbete som en text av det slaget kräver. För många sker det verkliga mötet med vetenskaplig publicering först i samband med forskarutbildning. Författarna bakom studien Undergraduates can publish too! A case study of a scientific team writing assignment leading to publication, publicerad i International Journal of Science Education, ville erbjuda sina tredjeårsstudenter tidigare övning i det akademiska hantverket, utan att för den skull sänka kraven gällande ämneskunskaperna. Konceptet kan sammanfattas som ”skriva-för-att-lära” (eng. writing-to-learn); idén att förståelse utvecklas och befästs i och med att man sätter egna ord på begrepp och samband.
I denna stora (> 100 studenter) mikrobiologikurs delades deltagarna in i 27 grupper om fyra-fem studenter, och varje sådan grupp fick ansvar för att producera ett på förhand bestämt avsnitt till vad som skulle bli en review-artikel av publikationskvalitet. (Ämnet för review-artikeln, liksom indelningen i de olika avsnitten, valdes ut av kursansvarig.) Detta ambitiösa upplägg skulle fylla flera syften: att ge träning i samarbete, vetenskapligt arbete och akademisk litteracitet, att öppna för samtal kring plagiarism, att bidra med dagsaktuella och inspirerande komplement till den vanliga kurslitteraturen, att låta studenterna upptäcka spänningen i att utforska spjutspetsforskning, och att ge dem inblick i värdet av successiv reflektion, revision och förfining av den egna förståelsen.
Förutom att varje grupp fick ett förutbestämt avsnitt att skriva, inleddes arbetet genom att varje student inom respektive grupp tilldelades en ”fröpublikation” (eng. ”seed” publication) inom det aktuella temat. Dessa artiklar utgjorde starten för gruppernas efterforskningar; ett antal texter som de sedan kunde utgå ifrån för att hitta fler referenser. Gruppmedlemmarna skulle sedan samarbeta kring innehållet, den logiska strukturen och själva skrivandet, tills de hade en text om max tre sidor på plats. Sammanfogningen och korrekturläsningen av de olika avsnitten gjordes av frivilliga, extra intresserade studenter efter kursens slut. Med stöd av kursansvarig arbetade dessa vidare med artikeln under det efterföljande året, och fick därför stå som huvudförfattare till review-artikeln. Även kursansvarig redigerade och putsade på dokumentet, för att korrigera en del tydliga ”nybörjarmissar”, såsom för få referenser till originalstudier och omotiverat självsäkra påståenden. Efter några vändor skickades artikeln in till en open-access-journal, och efter att ett antal ändringar gjorts enligt granskarnas önskemål, accepterades artikeln för publicering — till studenternas glädje och stolthet!
För den som överväger att testa ett liknande upplägg i sin egen undervisning, finns många konkreta råd att hämta i artikeln. Författarna rekommenderar speciellt att särskilt mycket omsorg ägnas åt att formulera tydliga instruktioner och bedömningskriterier, för att underlätta administrationen och betygsättningen. (Med artikeln följer ett appendix där deras instruktioner finns att läsa och ta inspiration av.) Eftersom grupparbetet var en central del av kursupplägget, gjordes insatser för att förbereda studenterna för detta. De fick bland annat ta del av råd kring hur man kan hantera gruppdynamiska utmaningar, och varje grupp uppmanades att ge en medlem i uppdrag att hålla koll på tidsplanen. I de fall oenigheter uppstod inom en grupp, betraktades det som ett tillfälle att öva konflikthantering, och de flesta situationer gick att lösa på detta sätt. I två fall fick dock kursansvarig gå in och separera gruppmedlemmar som inte lyckades komma överens.
Kommentar: Det är uppenbart att tidsåtgången för kursansvarig varit massiv — både vad gäller det förberedande arbetet, kursens genomförande och efterarbetet med artikeln. Även institutionens bibliotekarie engagerades i kursen genom att hen gav en inledande presentation om litteratursökningar, citat- och referenshantering och plagiarism, samt fanns tillgänglig som stöd i dessa frågor. Helt klart är att det här är ett upplägg som kräver mycket resurser och starkt stöd från institutionens sida. Men vågar man så har man nog också mycket att vinna; över 90 procent av studenterna ansåg att upplägget borde behållas, och liknande uppgifter planeras att införas på andra grundutbildningskurser på institutionen i fråga.
Text: Emma Wikberg, Fysikum
Studien
