Aktuell högskolepedagogisk forskning har tidigare tagit upp studier som visar att graden av självtillit — tilltro till den egna förmågan i ett givet sammanhang — korrelerar med studieprestation. Samtidigt har kvinnliga studenter ofta svagare självtillit än sina manliga motsvarigheter. I artikeln Reducing the gender gap in students’ physics self-efficacy in a team- and project-based introductory physics class nyligen publicerad i tidskriften Physical review physics education research beskriver Tobias Espinosa, Kelly Miller, Ives Araujo och Eric Mazur hur ett team- och projektbaserat undervisningsupplägg på en grundkurs i fysik har lett till signifikant minskade skillnader i självtillit mellan manliga och kvinnliga studenter, i synnerhet vad gäller konceptuell förståelse och problemlösningsförmåga.
Att kvinnliga studenter tenderar att välja bort eller underprestera inom manligt kodade ämnen, varav många återfinns inom naturvetenskap-, teknik- och matematikområdet (STEM), tros i alla fall delvis vara kopplat till att kvinnor ofta uppger en lägre grad av självtillit (eng. self-efficacy) inom dessa ämnen. Ett steg mot att minska könsskillnader i prestation kan alltså vara att minska könsskillnaderna i självtillit. Tyvärr pekar tidigare studier på att traditionellt upplagda universitetskurser tenderar att sänka kvinnliga studenters självtillit ytterligare, i stället för att stärka den, vilket så klart är mycket nedslående.
Positiva erfarenheter stärker självtillit
Individer utvecklar självtillit genom både personliga erfarenheter av att ha lyckats med en viss typ av uppgift, erfarenheter av att personer som man kan identifiera sig med har lyckats med liknande uppgifter, och återkoppling från andra (exempelvis lärare eller kurskamrater) som tyder på att man är bra på liknande uppgifter. Intressant är att det tycks finnas statistiska skillnader mellan manliga och kvinnliga studenter när det gäller vilka faktorer som spelar störst roll i utvecklingen av självtillit. Medan männen generellt påverkas mest av egna erfarenheter av att lyckas, är kvinnor i högre grad beroende av förebilder och positiv återkoppling utifrån.
I artikeln undersöks effekten av ett team- och projektbaserat upplägg på en terminslång introduktionskurs i tillämpad fysik vid Harvarduniversitetet, och författarna väljer att betrakta självtillit kopplad till fyra områden: konceptuell fysikalisk förståelse, problemlösning, kollaborativt arbete, och laborativa/praktiska aktiviteter. Graden av självtillit inom dessa områden uppmättes med hjälp av ett självskattningsformulär i början och i slutet av kursen, och studien genomfördes inom två på varandra följande kursomgångar med totalt 104 studenter (62 kvinnor och 42 män). Författarna noterar att det vid kursstart föreligger en signifikant könsskillnad i självtillit avseende konceptuell fysikalisk förståelse och problemlösning. Efter kursen är skillnaden i självtillit avseende problemlösning inte längre signifikant, och skillnaden i självtillit avseende konceptuell förståelse är signifikant reducerad (om än fortfarande synlig). Sett till helheten konstateras en dramatisk förändring: under kursens gång stärks de kvinnliga studenternas självtillit signifikant inom alla de fyra områdena, och vid kursens slut har den sammantagna skillnaden i självtillit mellan kvinnor och män suddats ut. (Det bör poängteras att effekten helt beror på att kvinnornas självtillit stärkts; männens har inte försvagats.)
Plus för verbal kommunikation och samarbete i undervisningen
I det specifika upplägget arbetar studenter i team om fyra till fem studenter, och grupperna sätts samman av kursansvariga med målet att skapa så heterogena grupper som möjligt, bland annat med avseende på kön, förkunskaper och årskurs. Inga traditionella föreläsningar ges; i stället ges studenterna förberedande läsuppgifter som alla förväntas utföra inför lektionerna. Klassrumstiden ägnas åt fem typer av aktiviteter:
- Peer instruction: studenterna besvarar först ett antal konceptuella frågor individuellt, och ges sedan möjlighet att diskutera frågorna inom teamet, innan varje student till sist besvarar samma frågor en gång till.
- Tutorials: studenterna arbetar i team med problem som är speciellt inriktade mot tröskelbegrepp och vanliga förståelsemissar.
- Uppskattningar: studenterna får i uppgift att uppskatta storleksordningen hos olika fysikaliska storheter.
- Experimentell design: laborativa inslag (ibland online-simuleringar) som ger studenterna träning i de experimentella tekniker och analytiska färdigheter som de behöver för sina projekt.
- Problemlösningsreflektion: studenterna får i hemuppgift att lösa ett antal fysikproblem individuellt, och under klassrumsaktiviteten diskuterar de sina respektive lösningar inom teamet.
Författarna argumenterar för att resultaten i denna studie stärker bilden av att undervisning som bygger på verbal kommunikation och kollaborativt arbete (det vill säga många tillfällen att få positiv respons från andra), har förmåga att främja självtillit särskilt hos kvinnliga studenter.
Text: Emma Wikberg, Fysikum
Studien
