Undersökningen gäller engelska A-levels-examinationer, slutproven i gymnasieskolan vars resultat avgör vilka universitetsutbildningar en student kan komma in på. Resultaten kan dock utan svårigheter tillämpas på en svensk högre utbildningskontext. Författaren har studerat drygt tretusen examinationsfrågor i sex olika ämnen (biologi, datavetenskap, matematik, engelsk litteratur, historia och religionsvetenskap), och dessutom gjort enskilda intervjuer med sju erfarna frågekonstruktörer. Hon utgår ifrån en definition av skrivande som en kreativ praktik, präglad av personliga val av förhållningssätt, innehåll, form och språkligt register som återspeglar den skrivandes jag och gör allt skrivande till något personligt. Därmed innebär skrivandet alltid möjligheter att förmedla något nytt, antingen det handlar om originella och produktiva idéer eller om nya sätt att presentera information som tillgodoser mottagarens och sammanhangets behov och begränsningar. Artikelförfattaren argumenterar för att denna skrivandets kreativitet erbjuder möjligheter att uppfylla kravet på förnyelse av de tentamensfrågor som år efter år läggs fram för nya studentgrupper. Huruvida examinationsfrågor faktiskt kan betraktas som en form av kreativt skrivande undersöker hon genom att fokusera på tre aspekter av frågorna: deras språk, innehåll och format.
Språk
Hennes språkliga analys visar att examinationsfrågorna består av antingen enkla eller sammansatta språkliga konstruktioner. De enkla konstruktionerna innehåller en huvuduppgift, antingen formulerad i imperativ (”förklara varför läraktiviteter är viktiga”) eller som en fråga (”vad är konstruktiv länkning?”). De sammansatta konstruktionerna förekommer i tre olika varianter: huvuduppgift + preciserande uppgift (”beskriv din institutions pedagogiska styrkor och svagheter genom att jämföra olika undervisningsformer”); preciserande uppgift + huvuduppgift (”använd Blooms taxonomi över olika kunskapsformer för att analysera de förväntade studieresultaten”); preciserande uppgift + huvuduppgift + preciserande uppgift (”med hjälp av minst två högskolepedagogiska artiklar ska du diskutera studentcentrerat lärande, och ge ett exempel på hur du själv tillämpar detta som pedagog”). I det undersökta materialet dominerade enkla frågekonstruktioner. Studien visar också att ett relativt litet antal verb (sjuttioen stycken) och frågeord (nio stycken) används i frågorna, vilket enligt artikelförfattaren tyder på att regler och konventioner för formulerandet av förväntade studieresultat begränsar kreativiteten och i praktiken skapar språkliga mallar för examinationsfrågor.
Innehåll och format
Trots att artikeln innehåller flera exempel på hur de sju intervjupersonerna arbetar kreativt, uttrycker samtliga att de känner sig begränsade när de utformar sina examinationsfrågor. Deras kreativitet motverkas av allsköns krav och regler för hur kursinnehåll ska examineras och hur frågesvaren bör formateras för att bli hanterbara såväl vad gäller omfång som läslighet. Intervjupersonerna lyfter också fram praxis – det vill säga hur examinationsfrågor inom ett visst ämne brukar vara konstruerade – som en faktor som begränsar det kreativa utrymmet. Det faktum att studenter har tillgång till exempeltentor (eng. specimen papers) skapar enligt artikelförfattaren inte bara förväntningar på vilket kursstoff examinationsfrågorna kommer att behandla och inte behandla, utan också föreställningar om hur frågorna ska se ut. Detta uppmuntrar till reproduktion av befintliga modeller istället för att uppmuntra till kreativt nytänkande. Kontextualiserade frågor, det vill säga frågor som innefattar ett scenario eller en visuell resurs (till exempel diagram, fotografi eller tidningsartikel), öppnar dock för ett visst mått av kreativitet, menar intervjupersonerna. Samtidigt omgärdas de av en uppsättning regler, några oskrivna, andra utskrivna: kontexter ska vara realistiska och aktuella men bör inte fördunkla frågan eller förvirra studenten. De ska också undvika att förstärka strukturella ojämlikheter. Om visuella resurser används är tillgänglighet viktigt. Författaren använder begreppet inskränkt kreativitet (eng. constrained creativity) för att sammanfatta hur krav och regler för examinationsfrågors innehåll och form påverkar intervjupersonernas intellektuella frihet.
Slutsatser
I slutdiskussionen resonerar artikelförfattaren kring huruvida en inskränkt kreativitet i språk, format och innehåll främjar eller hindrar konstruerandet av examinationsfrågor med hög kvalitet. Hennes slutsats är att en begränsad språklig kreativitet gör det lättare för studenterna att förstå vad som krävs av dem, och därmed är önskvärd. Detsamma gäller för formaliakrav, där en låg grad av kreativitet över tid skapar igenkänning för studenterna och hjälper dem att bemästra examinationen som genre. Inskränkt kreativitet i språk och format leder därmed till positiv förutsägbarhet, menar författaren. När det kommer till innehållet är förhållandet tvärtom: upprepningar med minimala förändringar leder till negativ förutsägbarhet, som i värsta fall examinerar studenters memoreringskapacitet och/eller prediktionsförmåga. Lösningen på detta, enligt artikelförfattaren, är att förnya frågeinnehållet både på ett ytligt plan, till exempel genom nya kontextualiseringar, och på ett djupare plan, det vill säga när det gäller vilka delar av kursstoffet som examineras. Men det gäller att vara lagom kreativ, och framför allt att kanalisera sin kreativitet på rätt ställen.
Kommentar: Att konstruera en tentamen upplevs nog ofta som en ganska tråkig arbetsuppgift, inte sällan utförd i tidsnöd och med hjälp av diverse oinspirerade ”klipp och klistra”-manövrer. Denna studies uppmaning till genomgripande och kontinuerlig förnyelse av examinationsfrågors innehåll visar på ett annat sätt att ta sig an uppgiften, ett sätt som öppnar dörren för inspiration och kreativitet. Ja, det kräver en ansträngning, men den betalar sig. Så varför inte pröva att kontextualisera någon eller några av frågorna i din nästa tentamen på ett nytt vis, kanske med hjälp av en tidningsartikel eller ett fotografi som du själv har tagit? Och använd den strukturella analysen av frågekonstruktioner och listan på sjuttioen (engelska) verb som bifogas artikeln för att förnya din egen katalog av tentamensfrågor och kanske få nya idéer på köpet! Att medvetet skapa utrymme för kreativa processer i uppgifter vi annars utför på rutin kan göra den hårt arbetande universitetslärarens vardag lite mindre präglad av leda och mera av lust.
Text: Kristina Widestedt, Institutionen för mediestudier
Nyckelord: Slutprov, förutsägbarhet, validitet, frågekonstruktion, examinationsdesign, examinationskvalitet, register
