Studien i artikeln från Journal of Academic Development beskriver tre typer av pedagogiska utvecklingssamtal som finns i högre utbildning utifrån en litteraturöversikt. Pedagogiska utvecklingssamtal är väldigt specifika eftersom de är tvärvetenskapliga och empatiska. De syftar till att framkalla reflektion och ger möjlighet för lärare att implementera förändringar i tänkandet om undervisning och lärande. Artikelförfattarna presenterar tre typer av pedagogiska utvecklingssamtal, den utforskande intervjun (eng. decoding interview), den kritiska intervjun (eng. disrupting interview) och berättelseintervjun (eng. storying interview).
De frågor som brukar ställas för den utforskande intervjun är: ”Vad vet jag?”, ”Varför spelar det här problemet någon roll?” och ”Finns det ett annat perspektiv som jag skulle kunna ta?”. Den utforskande intervjun identifierar problemområden som studenter möter och belyser den tysta expertkunskapen (eng. tacit expert knowledge) för att sedan utveckla en mer studentcentrerad undervisning där disciplinära kunskaper inkluderar nybörjare. Den här intervjun genomförs av två kollegor från olika ämnen som undersöker ett särskilt begrepp inom intervjupersonens ämne. Syftet med den utforskande intervjun är att hjälpa intervjupersonen att få syn på sin egen tankeprocess kring begrepp och eventuellt att påbörja ett förändringsarbete (om nödvändigt). Med andra ord är samtalet en metod som stimulerar läraren att aktivt reflektera över sin praktik.
Den kritiska intervjun är en variant av utforskande intervjun, men med ett radikalt ifrågasättande av koloniala strukturer i kursplaner och akademiska program. Den viktigaste frågan för läraren som intervjuas är: ”Kan du föreställa dig ett alternativ?” Två akademiker intervjuar en tredje kollega om alla detaljer i undervisningssituation som kan förstärka kolonialistiska drag. Det kan handla om sättet att designa en kurs inom ett program där vissa minoriteter osynliggörs. Intervjupersonen befinner sig i en obekväm situation där hen bidrar till att belysa den koloniala strukturen som kan existera i ämnet. Hen ombeds att undersöka lösningar för att undvika att dessa strukturer reproduceras i undervisningspraktiken.
Berättelseintervjun är ett sätt för läraren att begreppsliggöra sina kunskaper utifrån sina erfarenheter. Den viktigaste frågan är: ”Varför är det här problemet så avgörande?”. Samtalet bygger på att intervjupersonen nämner konkreta undervisningssituationer och kommenterar dem i detalj. Här visar artikelförfattarna att ordet berättelse, storying skiljer sig från ”narrativ” eller storytelling eftersom samtalet främjar berättelsens betydelse. Till skillnad från de två första intervjusituationerna, involverar berättelseintervjun bara pedagogen och intervjupersonen som tillsammans undersöker den muntliga berättelsen. Processen bjuder in lokala utbildningsledare till ett guidat samtal som stödjer en reflektion om undervisningsstilen (eng. teaching philosophy).
Datainsamling
Artikelförfattarna genomförde en anonym online enkät som skickades till alla intervjupersoner från två podcast och videoserieprojekt där en av artikelförfattarna genomförde intervjuerna. De testade den sista varianten, det vill säga berättelseintervjun. Enkäten delades ut upp till två år efter intervjuerna och tretton intervjupersoner svarade på den, vilket gav en svarsfrekvens av 50 procent.
Resultat
När deltagarna ombads att beskriva eventuella förändringar i sin undervisning eller i sitt självförtroende, varierade svaren beroende på deltagarens erfarenhet. Vissa noterade ingen förbättring av sitt självförtroende eller sin reflekterande praktik eftersom de två dimensionerna var välutvecklade redan före intervjun. Andra noterade en minskad känsla av bluffsyndromet (när deltagare känner sig illegitima) eftersom de kunde diskutera sitt undervisningsämne med andra efter samtalet. En deltagare hade även implementerat videointervjuer i sina kurser efter samtalet för att förbättra studenternas lärande. Andra respondenter tyckte att det var en bra idé att ha en video eller en podcast för att starta konversationen om undervisningspraktiken. Ett citat som återspeglar behovet av att utveckla dessa samtal för att öka lärarens motivation var: ”Ingen har någonsin brytt sig om att fråga mig något om min erfarenhet eller [undervisnings-]stil tidigare, så jag tror att det påverkade mitt självförtroende när någon brydde sig om vad jag gjorde i klassrummet”.
Studien visar alltså att berättelseintervjun påverkade undervisningspraktiken och kunde leda fram till förändringar. Intervjun ökade lärares självförtroende och engagemang och öppnade möjligheter för samtal med kollegor. Det pedagogiska utvecklingssamtalet introducerade en relationell och empatisk intervjuprocess och byggdes på reflekterande praktik. De kunde spelas in för att ge möjlighet att återkomma till vissa aspekter under intervjun. Artikelförfattarna lyfte särskilt fram att alla inspelningar kunde användas som metadata för att utveckla forskningen om de pedagogiska utvecklingssamtalen och dess effekter på lärarens utveckling. Vissa podcast kan delas brett bland lärare och kan vara tilltalande för studenter som vill ha en djup förståelse av ämnets utmaningar.
Kommentar: Det pedagogiska utvecklingssamtalet används sällan vid universitet i Sverige. De flesta intervjuerna är mellan prefekt eller studierektor och lärare och handlar om forskning, undervisning och administrativ erfarenhet. Även om intervjuaren inte är expert i ämnet har hen en väldigt viktig roll att hjälpa läraren att reflektera över sitt sätt att undervisa och förmedla kunskap till studenter. De pedagogiska utvecklingssamtalen behöver inte nödvändigtvis hållas varje år men de skulle kunna erbjudas för att stödja en reflekterande praktik.
Text: Christophe Premat, Romanska och klassiska institutionen
Nyckelord: pedagogiskt utvecklingssamtal, pedagog, intervju, berättelseintervju, reflekterande praktik
