Inom biomedicinska vetenskaper sker till exempel nya utvecklingar som analys av hela genuppsättningar och upptäckten av CRISPR-cas9 vilka har lett till en akademisk och samhällelig debatt om säkerhet och önskvärdhet. Biomedicinsk forskning och utveckling kräver inte bara sakkunskap från experter inom området, utan också ansvarsfulla sätt att tänka och agera, menar författarna till artikeln "Educating for Responsible Research Practice in Biomedical Sciences" i tidskriften Science & Education. Det innebär att studenter behöver lära sig att till exempel kunna känna igen forskningsresultat som kan orsaka etiska oenigheter. Dessutom behöver de vara öppna för att samarbeta med andra intressenter och akademiska discipliner tidigt i forskningsprocessen, och vara transparenta när de kommunicerar om sitt arbete till en bredare publik. Men hur kan biomedicinska kursplaner anpassas till att utrusta studenter med nödvändiga färdigheter för att beakta dessa etiska och samhälleliga dimensioner? Med andra ord, vilka är de förväntade studieresultat som passar dessa ambitioner och hur kan dessa lärandemål omsättas i praktiken? Författarna utgår ifrån fyra dimensioner, vilka kan användas som verktyg för att spegla ansvarsfull forskning och innovation: förutseende, reflektionsförmåga, integration och lyhördhet. Artikeln består sedan av konkreta förslag och beskrivningar för hur undervisning skulle kunna se ut som inkluderar detta innehåll i undervisningen.

Förutseende eller förväntan

Förutseende (anticipation) beskrivs som att man systematiskt tänker och frågar sig "tänk om...?". Författarna beskriver först hur en professionell biomedicinare kan komma att arbeta och därför sedan hur utbildningen behöver kunna förbereda studenterna. För att kunna utvärdera den samhälleliga påverkan av biomedicinsk utveckling behöver etiska och samhälleliga aspekter beaktas parallellt med utvecklingsprocessen. I det arbetet behöver experter från olika discipliner (till exempel etiker, samhällsvetare och juridiska experter) arbeta i nära samarbete med biomedicinska forskare. Men för att göra dessa samarbeten framgångsrika behöver biomedicinska forskare kompetenser som vanligtvis inte ingår i deras utbildningsprogram. En ofta använd metod för att tänka på framtiden, är användningen av så kallade scenarier som engagerar och som berör. Författarna föreslår det som en användbar metod att träna studenter i hur man kan förutse resultaten av biomedicinsk innovation.

Reflexionsförmåga

Den andra dimensionen är reflektionsförmåga (eng. reflexivity), som här beskrivs som att reflektera över sina aktiviteter och åtaganden, förstå gränserna för vetenskaplig kunskap och bli medveten om att en specifik inramning av en fråga kanske inte är universell. Dessutom kan kunskap om vad riktlinjerna för vetenskaplig integritet innebär och vilka normativa beslut som biomedicinska forskare fattar i sin dagliga praktik, förbereda studenterna för de svåra val de kan ställas inför i framtiden. Det kan handla om att tänka utanför uppsatta gränser, men också ha modet att säga ifrån när man känner att något fel har begåtts eller integritetsregler har brutits. Reflektionsförmågan kan praktiseras genom att titta på de epistemologiska, metodologiska, etiska och/eller samhälleliga dimensionerna av olika, verkliga eller imaginära men troliga, fallstudier. I reflektionsförmågan ingår alltså också färdigheter för att reflektera över hur vetenskapen producerar ny kunskap och förstå gränserna för denna kunskap. Något som vanligtvis också tränas i utbildningen. Det vill säga, att fokusera de grundläggande stegen i en forskningsprocess, att urskilja forskningsfrågan som besvaras, varför den specifika metodiken användes, vilka andra metoder som skulle kunna användas eller om de beskrivna slutsatserna är rimliga och inte alltför optimistiska. Reflektionsförmågan skulle därför kunna tränas genom att bara lägga till en aspekt till ett redan existerande kursinnehåll.

Integration

Den tredje dimensionen är integration (eng. inclusivity), som betonar vikten av att inkludera ytterligare röster i beslutsfattandet om utvecklingen inom forskning och innovation. Dessa röster inkluderar inte bara experter inom olika (vetenskapliga) discipliner utan även "stakeholders" och allmänheten. För att delta i multidisciplinära samarbeten behöver studenterna förstå hur olika perspektiv kan styra olika sätt att tänka. Dessa perspektiv medför att till exempel experter från olika discipliner ställer olika slags frågor, hänvisar till olika disciplinspecifik kunskap och kan använda olika metoder och teknologier för att komma fram till lösningar. Biomedicinska studenter har ett eget disciplinperspektiv som implicit överförs till dem av de biomedicinska forskare som utbildar dem. Studenterna behöver bli medvetna om sitt disciplinära perspektiv och de potentiella fördomar det kan föra med sig. Ett exempel på hur studenter kan lära sig att uppskatta integration är genom att låta dem aktivt delta i, och reflektera över, samhälleliga dialoger. I sådana dialoger bidrar experter från olika disciplinära bakgrunder, intressenter och allmänheten, i diskussioner om önskvärdheten av vetenskapliga innovationer. Studenterna kan då jämföra detta med sina egna perspektiv och på så sätt vidga sina förståelser.

Lyhördhet

Den fjärde och sista dimensionen är lyhördhet (eng. responsiveness). För ett ansvarsfullt bedrivande av forskning är det inte bara viktigt att ställa de rätta frågorna utan också svara på dessa frågor och använda ny information för att ändra sättet att handla. Att kanske ändra sin forskning baserat på kritik mot etiska eller samhälleliga aspekter i ett komplext problem, kräver mer ett förhållningssätt än specifika färdigheter. Dessutom kan dessa så kallade "wicked problems", ofta inte lösas inom gränserna för en enda disciplin. Att lära studenterna att tänka på ett tvärvetenskapligt sätt kan hjälpa dem att navigera i denna komplexitet. Men utan erfarenheter från det verkliga livet kan studenterna ha svårt att förstå hur externa påtryckningar orsakade av bristande finansiering, publikationsindex och mediabevakning, till exempel, kan påverka deras handlingar. Den nuvarande Covid-19-pandemin kan användas som en utgångpunkt. Genom att diskutera olika aspekter av problemet kan studenterna inse behovet av lyhörda åtgärder när de hanterar och hjälper till att hitta bättre lösningar. Som en övning kan studenterna tänka ut processen för vaccinutveckling under en världsomspännande pandemi. Eftersom behovet av ett vaccin är högt under en pandemi måste studenterna fundera över sätt att påskynda processen för vaccinutveckling med hänsyn till säkerhetsregler och etiska riktlinjer. Dessutom kräver behovet av global distribution av vaccinet en överläggning som involverar många olika intressenter för att avgöra hur vaccinet ska utvecklas, testas och distribueras. Vaccinutveckling under en pandemi involverar många olika aspekter som kräver en tvärvetenskaplig och lyhörd strategi.

Författarna avslutar med att utmaningen för lärare inom naturvetenskapliga utbildningar ligger i att undervisningsstrategier härrör från, och inkluderar fält, som vetenskapsfilosofi, vetenskapshistoria och vetenskapssociologi. Hjälp går dock att finna inom ämnesdidaktisk och disciplinbaserad utbildningsforskning.

Kommentar: Artikeln består av beskrivningar av hur lärandemål och tillhörande undervisningsinnehåll konkret kan se ut. De rör ett specifikt ämne, men det finns också en allmängiltighet i texten. Författarna är medvetna om att det kan vara svårt att hantera undervisningsinnehåll från andra vetenskapliga fält. Artikel innehåller därför konkreta exempel på samarbeten. Men inspiration kan också hämtas från ämnesdidaktisk och disciplinbaserad utbildningsforskning. Det finns en rad olika tidskrifter med innehåll specifikt inriktat mot utbildning inom naturvetenskap, till exempel den tidskrift denna artikel är hämtad ur, Science & Education. En tidigare text publicerad i Aktuell högskolepedagogisk forskning, Hur interagerar värdeomdömen med naturvetenskap? (nr 2, 2020), behandlar också specifikt etiska aspekter inom den naturvetenskapliga praktiken.

Text: Veronica Flodin, Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik

Studien
Gerrits, E. M., Bredenoord, A. L., & van Mil, M. H. (2021). Educating for Responsible Research Practice in Biomedical Sciences. Science & Education, 1-20.

Nyckelord: etiskt förhållningssätt, case metodik, mångvetenskaplig, naturvetenskap, biomedicin