Dagens studentgrupp är mer diversifierad än tidigare, och det är därför kanske inte rimligt att anta att de alla kommer med samma förutsättningar att kunna tillgodogöra sig sina studier. En konsekvens av den breddade rekryteringen är bl.a. att fler studenter har andraspråksbakgrund och/eller icke-akademisk bakgrund. För att kunna öka också det breddade deltagandet (dvs. att arbeta för att även ”icke-traditionella” studenter ska fullfölja sina studier) är det många inom universitetsvärlden som har uppmärksammat behovet av stöttning i akademiskt läsande och skrivande (akademisk litteracitet) för att studenterna ska bli framgångsrika i sina universitetsstudier.
En utgångspunkt för studien är att samtliga studenter drar nytta av och behöver undervisning som hjälper dem att utveckla en ämnesspecifik akademisk litteracitet, även om behovet varierar studenter emellan. Att litteractiteten är ämnesanknuten är ett annat grundantagande, och innebär att man inom den akademiska miljön kan identifiera flera olika litteraciteter, som delvis liknar varandra men som delvis också har egna, specifika särdrag.
Verksam inom aktuellt ämne är en fördel
För att verkligen kunna tillägna sig en viss ämnesanknuten akademisk litteracitet är det en fördel om man på något sätt är verksam inom det aktuella ämnet, t.ex. på väg in i det som student, eller redan etablerad i det som forskare. I studien av Murray & Nallaya är det därför universitetslärare inom ämnet som själva undervisar sina studenter även om den akademiska litteraciteten. Många universitetslärare är dock ovana vid att verbalisera vad som kännetecknar litteraciteten inom deras eget ämne, så till sin hjälp har de haft stöd av personal vid universitetets Språksverkstad.
I samarbete med personal vid Språkverkstaden identifierade lärare på programmen the Bachelor of Teaching och the Bachelor of Arts vilka litteracitetsdrag (literacies) som de bedömde att studenterna behövde få undervisning om på det första årets delkurser inom respektive program. En progression urskildes också så att undervisningsinslagen harmonierade såväl med varandra som med kurskraven och kursmålen, vilket resulterade i att varje delkurslärare fick ansvar för två litteracitetsdrag vardera. Undervisningsinslagen utvecklades sedan under ledning av Språkverkstadens personal, och omfattade fyra olika typer: läsande, skrivande, tal och informationskompetens (information literacy).
Svårt få till samarbete ämneslärare och språkexperter
Implementeringsarbetet innebar flera utmaningar. Det var svårt att få till ett välfungerande samarbete mellan ämneslärarna och personalen vid Språkverkstaden, trots många möten och öppna och ingående diskussioner om hur ämneslärarna upplevde processen. Språkverkstadens personal upplevde att enstaka lärare var motvilliga till samarbete. Ett skäl till motståndet visade sig vara att de ansåg att de dels redan undervisade om litteracitetsdrag, dels att de ansåg flera av litteracitetsdragen vara språkfrågor, vilket de själva inte var specialister på. Ett annat skäl var att en del lärare ansåg att de knappt hade undervisningstid nog till ämnesinnehållet på sina kurser. En viss skepticism kunde också noteras bland lärarna mot grundantagandet i denna holistiska approach: att ämneskunskaper och akademiska litteracitetsdrag är omöjliga att särskilja. Artikelförfattarna menar att förklaringen till denna inställning bland lärarna delvis beror på en ovilja till förändring och ovilja att ta på sig det extra arbetet det innebär att undervisa även om akademiska litteraciteter.
En annan betydelsefull utmaning bestod i att få lärarna att genomföra de undervisningsmoment som samarbetet med Språkverkstadens personal resulterat i. Förklaringen till detta låg enligt artikelförfattarna i att även om arbetet med att inkludera undervisning om akademiska litteraciteter var sanktionerat från institutionsledningen så var det inte tydligt vilka direktiv som gällde, eller vilka konsekvenserna skulle bli om implementeringsarbetet inte genomfördes.
Gemensam förståelse för problemet avgörande
Förändringsarbete innebär alltid en utmaning, i synnerhet när det inbegriper både innehåll och form, och artikelförfattarna betonar vikten av att alla inblandade i processen på djupet förstår bevekelsegrunden till förändringen och de centrala antaganden som motiverar den. Att inkludera akademiska litteracitetsdrag i undervisningen är ett sätt att lösa ett problem som många universitetslärare menar riskerar urholka kvaliteten inom högre utbildning: problemet med studenters bristande läs- och skrivförmåga.
Trots en positiv grundinställning bland ämneslärare att lösa detta problem visar det sig svårt att engagera dem i tillräckligt hög grad för att få till en förändring. Enligt artikelförfattarna krävs förutom teoretisk förståelse för problemet bl.a. ett starkt ledarskap, god nätverksförmåga, aktivt stöd från ledningen, tydlig strategi, bra kommunikationskanaler och tydligt formulerade konsekvenser av underlåtenhet att utföra arbetsuppgifter som är del av förändringen.
Text: Jeanna Wennerberg
