Både synen på vad återkoppling syftar till och vad som utgör effektiv återkoppling finns det en mängd olika åsikter om. Om en lärare anser att syftet med återkoppling är att motivera givna betyg eller om det är att stödja studenterna i deras lärande så kommer detta ha stor inverkan på hur återkopplingen utformas och vad som anses karakterisera god återkoppling. De senaste årtiondena har det skett en förskjutning i den pedagogiska litteraturen i förståelsen av vad god återkoppling är. Det har gått från inställningen att återkoppling är något som ges, information som kommuniceras till studenten, mot inställningen att återkoppling istället är en process där studenterna deltar aktivt, en process som syftar till förbättring. Denna förskjutning i förståelsen av återkoppling gör att återkopplingen fått många fler funktioner än att enbart tillhandahålla "förhoppningsvis användbara" kommentarer från lärare till studenter. Men en fråga är i hur stor utsträckning dessa idéer faktiskt tillämpas på universitet och högskolor.
Artikelförfattarna genomförde 2016–2017 en stor enkätundersökning om återkoppling som besvarades av 406 lärare och 4514 studenter vid två australiensiska universitet. Undersökningen som helhet var främst kvantitativ, men den inbegrep också ett litet antal öppna svarspunkter som artikelförfattarna använt för att studera vad lärare och studenter har för inställning till återkoppling. Den aktuella studien bygger därför på en induktiv och kvalitativ studie med tematisering som analysredskap, tillämpad på ett urval av de öppna textfrågorna där lärare med bedömningsansvar (323) och studenter (400) diskuterat vad de såg som syftet med återkoppling, vad de menar utgör effektiv återkoppling och där de gav exempel på egna erfarenheter av effektiv återkoppling.
Resultaten visar att i stort sett så tycker både lärare och studenter att syftet med återkoppling är förbättring. De allra flesta preciserar inte förbättring av vad, men när det specificeras så är det främst studenters arbete, förståelse och inlärningsstrategier. Fördelningen är i detta relativt lika mellan lärare och studenter. Ur lärarperspektiv ses återkopplingen effektiv framför allt genom hur den är organiserad, så som timing, modalitet och tillhörande arbetsuppgifter. Från studentperspektivet ses återkopplingen effektiv genom högkvalitativa kommentarer som är användbara, tillräckligt detaljerade, hänsynsfulla och personliga – dvs. behandlar studentens eget arbete.
Artikelförfattarna menar att lärarnas fokus på återkopplingens utformning och studenternas fokus på kommentarer kan spegla vilka element i återkopplingsprocessen som är mest synliga för lärare respektive studenter. En möjlig väg för att förbättra återkopplingen kan därför vara att hjälpa studenter att delta i och reflektera över de olika element i återkopplingsprocessen som stöder deras lärande.
Trots att svaren visar på en för artikelförfattarna överraskande aktuell inställning till återkoppling bland de svarande fann de dock att några gamla idéer fanns kvar. Till exempel har studenterna ett överväldigande fokus på innehållet i kommentarer som det som gör återkoppling effektivt, men detta uppvägs till del av att den vanligaste orsaken som anges till att de är effektiva ur studentperspektiv är att kommentarerna är användbara. Både studenter och lärare fortsätter att tro att syftet med återkoppling huvudsakligen är att erhålla respektive leverera kommentarer, ofta med vaga uppfattningar om hur detta faktiskt leder till förbättring. En sådan inställning medför enligt artikelförfattarna en risk för att överskatta att vi faktiskt har en bra uppfattning av hur ett högkvalitativt tillhandahållande av information ser ut. I stället menar artikelförfattarna att återkopplingsprocessen ska bedömas genom att undersöka vad studenterna faktiskt gör med den information om sitt arbete som de får och hur detta resulterar i konkreta förbättringar av deras arbets- och inlärningsstrategier. För att kunna hävda att man tillämpar en effektiv återkoppling så måste man kunna visa att den har effekt. Först då kan vi bäst bedöma och anpassa det återkopplingssystem vi tillämpar.
Kommentar: Artikels styrka är att till att börja med att över huvud taget problematisera detta med återkoppling. Det är sedan en intressant motsättning de finner i synen på återkoppling mellan lärare och studenter. Om dessa resultat är direkt överförbara till andra lärosäten än de undersökta är förstås tvivelaktigt, men resultaten visar att det finns all anledning att vara uppmärksam på de problemställningar som artikeln tar upp. Den viktigaste lärdomen är kanske att om man hävdar att man praktiserar effektiv återkoppling så måste man kunna visa att den har effekt, kvalitativt så väl som kvantitativt. Hur man bäst värderar effekten av återkoppling är dock inget man får konkreta tips på i artikeln.
Text: Sven Isaksson, Institutionen för arkeologi och antikens kultur
