Det talas ofta om att läsandet befinner sig i en kris. Inom högre utbildning yttrar den sig som en oro över att många studenter visserligen kan, men avstår från, att läsa. Forskning visar att detta gäller studenter inom alla ämnen och discipliner, och omfattar såväl nya studenter som sådana med kort tid kvar till examen.

För att komma förbi generaliserande konstateranden kring hur mycket och vad studenter läser (eller inte läser), riktar artikeln in sig på studenters motivation att läsa: varför, snarare än hur eller när, de läser. Den metodologiska utgångspunkten utgörs av Wigfield och Eccles teori kring förväntan och värde som motiverande faktorer som styr våra val. Alltså: vi är mer benägna att ägna oss åt en aktivitet som vi förväntar oss klara av, och som vi också finner har ett värde, antingen i sig själv eller genom vad den möjliggör. Artikeln bygger på intervjuer med universitetslärare och studenter inom olika ämnen. Intervjuerna syftade till att dels ringa in förväntningarna på vad läsandet gör, dels fånga in synpunkter på vad läsandet ska leda till. Här kopplar artikeln till forskning som visar att studenter har en benägenhet att tänka kortsiktigt kring läsning, medan läraren framför allt ser läsandets värde som en långsiktig investering för studenterna.  

Diskrepansen mellan lärarnas och studenternas tankar kring läsande visade sig vara stor. Medan lärarna såg kurslitteraturen som en möjlighet att låta studenterna ta del av ett större material, eller få en viktig kontext till ämnet, uppfattades den av studenterna snarare som en valfri komplettering till föreläsningarna. Artikeln noterar att det finns ett samband mellan insats och resultat som kan förklara studenternas pragmatiska förhållningssätt. Tiden som läggs på textläsning visar sig nämligen vara en osäker investering. Ofta kan det räcka med att gå på föreläsningarna och läsa lite här och där i kurslitteraturen för att klara sig hyggligt. Skillnaden i resultat mellan den som lägger mycket tid på inläsning och den som lägger lite eller ingen tid alls på denna, visade sig ofta vara så liten att inläsningen inte gav tillräckligt stor utdelning för att vara mödan värd.

För många studenter kan läsning till och med vara kontraproduktiv. Närläsning kan medföra brist på distans till texten, detaljer kan tas ur sitt sammanhang om texten är svår eller om viktig förförståelse kring den saknas. Det sammantagna resultatet blir då att läsandet till och med riskerar att sänka ett betyg snarare än höja det. De intervjuade studenterna kände sig ofta överväldigade inför textmängderna som skulle läsas, och upplevde att det var svårt att förstå vad som var viktigast i all denna litteratur. Inte sällan ledde detta till att de ”läste läraren” snarare än läste litteraturen, med lika gott betyg som resultat.

Artikeln efterlyser en mer reflekterad diskussion inom akademin kring varför läsandet är så centralt i en universitetsutbildning. Målet, menar den, borde vara att hjälpa studenter att utveckla ett uthålligt läsande, reading resilience, det vill säga färdigheter, strategier och tankevanor kring läsande som hjälper dem att hantera komplexa texter också efter avslutad universitetsutbildning.

Kommentar: Artikel ingår i ett temanummer om läsning i tidskriften Higher Education Research & Development, som utgår ifrån en rad intressanta frågor kring ofta underförstådda eller outtalade idéer om varför läsande är så central i lärprocesser. Författaren konstaterar att studenter ofta behöver tydligare vägledning i vikten av läsande, men också att lärarna behöver dra lärdom av studenternas pragmatiska inställning till läsande.

Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik

Studien

Karen Manarin (2019) Why read?, Higher Education Research & Development, 38:1, 11-23.