Det är en utmaning i sig att upprätthålla akademisk integritet, särskilt för studenter som har valt ett nätbaserat universitet. Man kan undra om inte frestelsen att fuska kan vara stark i det här fallet? En artikel i tidskriften International Journal of Educational Integrity undersökte vilka rekommendationer studenter, lärare och ledningen ger för att stärka akademisk integritet vid ett nätbaserat kanadensiskt universitet. Enligt tidigare studier kan insatser mot plagiering ske genom workshoppar (för studenter, lärare och seminarieledare), användning av textjämförelseverktyg och genom att utdela straff till de som plagierar. Dessa studier visar att de flesta seminarieledare och pedagoger är medvetna om sin roll i att utveckla akademisk integritet bland studenter. I artikeln används det engelska begreppet tutors som inkluderar handledare och kursansvariga. Det gäller att bygga en fungerande länkning mellan lärare, studenter och tutors för att motstå utvecklingen av en plagieringskultur. Med andra ord måste alla dessa perspektiv synkroniseras för att stärka akademisk integritet.
Artikelförfattarna genomförde en nätbaserad anonym enkät om akademisk integritet där de lyckades samla in 125 svar från studenter på grundnivå, 103 svar från studenter på avancerad nivå och 73 svar från seminarieledare (tutors), vilket motsvarade en svarsfrekvens på 5 procent för studenter och 18 procent för seminarieledare. Frågorna i enkäten utmanade respondenterna att förstå sin roll i skapandet av en miljö präglad av akademisk integritet. Artikelförfattarna kunde extrahera några allmänna kommentarer från enkäten för att sammanfatta rekommendationerna från både studenter och seminarieledare. Dessa kommentarer avslöjade mönster där deltagare poängterade inkonsekvent tillämpning av policy, bristande stöd från administrationen och tveksamhet gällande seminarieledares roll för att sprida de viktigaste aspekterna av akademisk integritet.
Några seminarieledare ansåg att universitetsledningen inte tog problemet på tillräckligt stort allvar. ”Jag har slutat tjata om att be någon annan om att straffa [de plagierande studenterna]. Jag applicerar bara de hårdaste straffen enligt mitt omdöme. Om det är en av mina studenter, får de 0 poäng och det slutar här. Om det är någon annans student, så sätter jag 0 som slutbetyg för kursen”. Kommentaren visar tydligt hur vissa lärare och seminarieledare hittade på egna lösningar för att undvika en osäker administrativ process. I detta sammanhang är det lätt att underkänna en student på grund av misstanke om plagiat utan att se det verkliga problemet enligt artikelförfattarna. Å andra sidan utvecklade studenter liknande klagomål gentemot universitetsledningen: ”Om universitetet inte tar en aktiv roll i att utbilda sina studenter om akademisk integritet och följer upp de konsekvenserna när det finns fall av akademisk oärlighet, kommer studenterna inte att ta problemet på allvar och/eller förblir okunniga om plagiering”.
Från dessa kommentarer från lärare, seminarieledare och studenter kunde artikelförfattarna även få fram rekommendationer och strategier. Den första rekommendationen var att ta seminarieledares resultat på allvar så att de skulle kunna agera. Den andra var att hela universitetet skulle kommunicera mer kring vikten av akademisk integritet. Den tredje handlade om att uppmuntra seminarieledare att implementera en kultur av akademisk integritet eftersom de arbetar nära studenter och förstår deras studieteknik. Det är viktigt att en student får återkoppling på sitt skrivande med några konkreta tips (källhantering, forskningsfråga, tidigare forskning). Därtill föreslog artikelförfattarna tre strategier: uppmuntra lärare att vara vaksamma på plagiat, kontraktsfusktjänster och andra fall av akademisk oredlighet, förstärka studenters anknytning till akademisk integritet samt påminna studenter om det egna ansvaret i lärandet.
Till slut presenterade artikeln följande klassiska tips för lärare, seminarieledare och administration: stödja seminarieledares insatser för att säkerställa akademisk integritet (till exempel med betygsättningen av omskrivna uppgifter) och designa tydliga examinationsformer som är meningsfulla för studenter. Artikelförfattarna påpekade även vikten av universitetslednings roll för att främja akademisk integritet. De drog slutsatsen att resurser behövde avsättas för att implementera akademisk integritet.
Kommentar: Den här artikeln visar den praktiska dimensionen av att arbeta med akademisk integritet på ett kanadensiskt universitet. I Sverige är situationen annorlunda eftersom lärare aldrig uppmuntras att hitta egna påföljdslösningar. I själva verket är det en disciplinnämnds uppgift att granska det misstänkta plagiatfallet enligt kapitel 10 i högskoleförordningen. På Stockholms universitet är kampen mot plagiering en fråga som tas på allvar av universitetsledningen men frågan kvarstår om studenterna verkligen introduceras till principen om akademisk integritet. Stockholms universitet har nyligen publicerat en ny handbok med workshoppar som innehåller rekommendationer för lärare för att hjälpa sina studenter att undvika plagiering. Ändå kan frågan om akademisk integritet snarare anses negativt formulerad eftersom den inriktar sig på att förhindra plagiat. Det är därför viktigt att introducera den positiva sidan - akademisk integritet - och om hur vetenskap skapar förtroende i längden. Studenterna behöver inte nödvändigtvis höra mer om straff utan snarare få hjälp av sina lärare för att träna upp denna integritet. I detta avseende belyser artikeln rollen hos seminarieledare i det konkreta arbetet för att främja akademisk integritet. De arbetar närmare studenterna och kan påverka dem på ett effektivt sätt.
Sist men inte minst har alla svenska universitet en stödverksamhet för akademiskt skrivande (till exempel Studie- och språkverkstaden vid Stockholms universitet) för att hjälpa studenter att producera autentiskt material. Men det finns särskilt ett område som avsevärt skulle kunna bidra till implementeringen av akademisk integritet, och det handlar om studentkårens roll. Studentkåren har möjlighet att anordna evenemang där de kan betona vikten av akademisk integritet, ett perspektiv som artikeln inte fångar upp. Det bästa sättet att sprida en kultur av akademisk integritet är när studenterna pratar med varandra och ger konkreta rekommendationer. Tänk om den bästa lösningen var varken top-down (universitetsledning till studenter) eller bottom-up (studentinflytande) utan snarare peer-to-peer strategier där erfarna studenter och studentorganisationer hjälper förstaårsstudenter med att utveckla sin akademiska integritet?
Text: Christophe Premat, Romanska och klassiska institutionen
Nyckelord: Akademisk integritet, akademisk oredlighet, studentperspektiv, seminarieledare, rekommendationer, högre utbildning
