I förra numret av Aktuell högskolepedagogisk forskning behandlades en studie om olika beteendemönster bland studenter, kopplade till undervisning och tillgång till videoinspelade föreläsningar och digitala presentationer.
Här presenteras nu en ny studie av hur tillgång till videoinspelade föreläsningar påverkar fysisk närvaro på föreläsningarna och studenternas resultat.
Under de senaste tio åren har det skett en kraftig ökning av införande av olika digitala resurser kopplade till undervisning vid universitet världen över. På vissa håll finns även starka påtryckningar från universitetsledning att lärare ska spela in och tillgängliggöra föreläsningar för studenterna.
Videoinspelade föreläsningar omdiskuterat
Inspelning och tillgängliggörande av videoföreläsningar är omdiskuterat bland lärare, bland annat mot bakgrund av farhågor för att detta minskar studenters fysiska närvaro vid föreläsningarna och därmed också deras möjligheter att interagera med lärare och andra studenter på samma kurs. Även inom forskningen är detta omdiskuterat. I det senaste numret av Higher Education (mars 2019) undersöks hur införande av videoinspelningar av föreläsningar påverkar den fysiska närvaron och studenters studieresultat. I studien undersöks den fysiska närvaron och studieresultaten före respektive efter införande av videoinspelningar av föreläsningar på en kurs. De viktigaste resultaten är att införande av videoinspelade föreläsningar minskar den fysiska närvaron drastiskt, och att detta påverkar studieresultaten negativt. Detta gäller särskilt den grupp av studenter som hade medelhög närvaro innan införandet. Närvaron bland dessa studenter sjönk efter införandet, samtidigt som studieresultaten i denna grupp gick ner. Videoinspelade föreläsningar kan alltså inte kompensera för frånvaro från föreläsningar.
Tidigare forskning har visat att det finns ett samband mellan graden av fysisk närvaro i undervisningen och studenters lärstrategier. Låg fysisk närvaro är sammankopplat med ytinlärningsstrategi och hög närvaro är sammankopplat med djupinlärningsstrategi och ett engagemang i studierna och lärandet. Forskningen kring hur videoinspelning av föreläsningar påverkar lärstrategier och studieresultat är varierad och motsägelsefull. Diskussionen har bland annat handlat om huruvida videoinspelade föreläsningar är substitut för eller ett komplement till fysisk närvaro på föreläsningar. Flera av de tidigare studierna har byggt på studenters egna uppgifter om fysisk närvaro och användning av videoinspelningar. Den föreliggande studien undersöker faktisk närvaro och faktisk användning av videoinspelningar.
Studien omfattar en metodkurs under andra året vid ett naturvetenskapligt kandidatprogram på ett engelskt universitet. Studien är gjord under två skilda år, där en studentkohort undersöks vartdera året. Det första året fanns inga videoinspelade föreläsningar tillgängliga och det andra året hade inspelningar införts över hela linjen av föreläsningar under kursen. I övrigt var de två kursomgångarna identiska. Antalet studenter (kohorten) som gick kursen det första året var 161 och det andra året 160. Fysisk närvaro registrerades genom att studenter fyllde i närvarolistor 30 minuter in i föreläsningen. Författarna delade in studenterna i tre kategorier utifrån närvaro. En grupp studenter hade hög grad av närvaro, den andra gruppen hade medelhög närvaro, det vill säga var närvarande vid några tillfällen, och den tredje gruppen hade låg eller ingen närvaro. Användning av de videoinspelade föreläsningarna registrerades genom användardata. Man valde att räkna användning i de fall som en student strömmade minst 5 procent av föreläsningen. Användningen loggades vid två tillfällen. Det första tillfället var några dagar efter att föreläsningen hade hållits. Vid denna tid hade den aktuella föreläsningen använts i genomsnitt 1,5 gånger per student. Dock hade hela 68 procent av studenterna inte använt denna möjlighet, medan 2,5 procent av studenterna stod för fler än 10 nedladdningar per student.
Det andra tillfället som videoanvändning loggades var inför examinationen. Detta tillfälle visar totalanvändningen under kursen. Vid detta tillfälle hade fortfarande 41 procent av studenterna inte använt videoinspelningar medan ca 30 procent av studenterna hade använt video mellan en och fem gånger, och resterande ca 30 procent hade använt video fler än fem gånger. Studieresultaten hämtades från universitetets centrala resultatsystem. Analysen gjordes med en kvantitativ metod, där korrelationer mellan och signifikans av olika variabler testades.
Drastisk minskning av närvaro vid föreläsningar
Ett resultat som framkommer när de båda åren jämförs är att närvaron på fysiska föreläsningar minskade drastiskt efter att videoinspelade föreläsningar hade införts. Gruppen av studenter med hög närvaro var ungefär lika stor de båda åren, medan gruppen med medelhög närvaro hade minskat sin närvaro efter införandet. Bland annat ökade gruppen studenter som hade låg eller ingen närvaro från 19 procent av det totala antalet studenter innan införandet till 39 procent efter införandet.
Ett annat resultat är att det finns ett tydligt samband mellan närvaro och betyg på kursen, på så sätt att studenter med hög närvaro hade högre betyg. Detta gällde båda åren. En regressionsanalys visar att införandet av videoinspelade föreläsningar generellt påverkade resultaten negativt, framför allt genom att det ledde till minskad närvaro, och att införandet var av större vikt än studenters allmänna förmågor. Författarna drar slutsatsen att studenters användning av videoinspelningar har en negligerbar positiv effekt på resultaten överlag, men att införandet och tillgången till videoinspelningar i sig leder till lägre närvaro och därmed till lägre resultat för en stor andel av studenterna.
Hjälper inte studenter komma ikapp
Resultaten föranleder författarna att dra slutsatsen att videoinspelade föreläsningar inte hjälper studenter som är frånvarande från undervisning att komma ikapp de studenter som är närvarande, något som framförts som en fördel med videoinspelningar i tidigare forskning. De grupper av studenter som har medelhög eller låg närvaro har inte förbättrat sina resultat i och med införandet av videoinspelningar. Tvärtom har gruppen med låg närvaro ökat, samtidigt som resultaten har gått ned. Författarna resonerar kring att detta kan bero på att fysisk närvaro och interaktion med lärare ger möjlighet till att ställa frågor, och i förlängningen att kontextualisera kunskap och kursinnehåll. Videoinspelningar kan inte kompensera för dessa fördelar med fysisk närvaro.
Kommentar: I det förra numret av Aktuell högskolepedagogisk forskning skrev jag om en studie kring olika beteendemönster hos studenterna gällande fysisk närvaro på föreläsningar och tillgång till och användande av digitala resurser kopplade till föreläsningarna, framför allt digitala presentationer. Slutsatsen där var att en stor andel av studenterna använde de digitala presentationerna som enda källa, och att de inte var närvarande på föreläsningarna. Författarna till den artikeln menade att lärare bör vara medvetna om detta, och att de bör utveckla sina presentationer så att de som inte är närvarande men använder presentationerna får ut så mycket som möjligt. Författarna till artikeln som har gåtts igenom ovan resonerar annorlunda. De menar att ett sätt att öka närvaron, och därmed också förbättra studenternas resultat, är att göra de fysiska föreläsningarna attraktiva att närvara på. Ett sätt att göra det är att införa interaktiva inslag under föreläsningarna, med frågestunder, gruppdiskussioner eller kortare övningar. När de studenter som väljer att inte närvara tittar på föreläsningarna på video ska det bli tydligt att man som student går miste om viktiga saker om man inte närvarar.
Sammantaget visar de två redovisade artiklarna att det bör föras en kritisk diskussion kring införande av olika digitala resurser kopplat till föreläsningar och undervisning. Ett införande kan få negativa konsekvenser på fysisk närvaro och i förlängningen studieresultat. Dessa negativa konsekvenser av tillhandahållande av digitala resurser gäller framförallt för den stora grupp av studenter som är låg- eller medelpresterande och de som har valt en ytinlärningsstrategi. Digitala resurser hjälper inte heller högpresterande studenter med en djupinlärningsstrategi. Dessa studenter har i allmänhet en hög fysisk närvaro, och använder inte digitala resurser i någon större omfattning, och när de använder dem så påverkar det inte deras resultat. De presterar bra oavsett tillgång till digitala resurser eller inte.
Text: Johan Berg, Kulturgeografiska institutionen
Studien
