Flera studier har poängterat vikten av att analysera orsaken till att vissa doktorander inte klarar av sina studier i tid. Golde (2) var en av de första som jämförde alla doktorandprogram i USA mellan 1990 och 2001 och som analyserade olika faktorer som tidsaspekten, finansieringen av doktorandstudierna, handledningen och mentorskapet. Andra studier som inkluderade det pedagogiska perspektivet publicerades därefter, 2006 och 2013 (3). Författarna till artikeln "What influences PhD graduate trajectories during the degree: a research-based policy agenda" i tidskriften Higher Education har analyserat tidigare forskning om doktorandstudier med hjälp av en systematiserad översikt av alla vetenskapliga artiklar och böcker som handlar om forskarutbildning. Syftet var att kunna belysa de viktigaste faktorerna som påverkar doktoranders framgång. Artikelförfattarna påpekar svårigheten att koppla institutionella incitament direkt till förändring av doktorandstudier.
Datainsamling
Studien baserades på en metod som Grant och Booth hade utvecklat år 2009 (4) och som bestod av en systematiserad översikt av tidigare forskning om doktorandstudier. Studien samlar de artiklarna som berör avklarade doktorandstudier samt deras utvärderingar. Den tar även upp andra artiklar som påpekar varför vissa doktorander har svårt att vara klara i tid. Sedan har dessa artiklar ett forskningsområde i forskarutbildningen med till exempel relationen mellan handledare och doktorander (mentorskap) eller de institutionella ramarna (forskningsmiljöer, institutionens roll). Totalt har studien analyserat sjuttio artiklar som publicerades mellan 1995 och 2018 och som innehöll data för ungefär 63 000 deltagare. De kvalitativa artiklarna fokuserade på färre studenter (mellan 1 till 10 doktorander intervjuades) medan de kvantitativa artiklarna fokuserade på stora enkäter (mellan 70 till 13 000 deltagare beroende på typen av enkät).
Artikelförfattarna grupperade alla kriterier och rangordnade de relevanta forskningsresultaten som tar upp viktiga faktorer som påverkar doktorandstudierna. Författarna samlade de institutionella riktlinjerna som vissa universitet/högskolor har skapat inom doktorandstudier.
De valda kriterierna
Studien tog fram tre serier av kriterier som har betydelse inom doktorandstudier. Den första serien fokuserar på doktoranders situation och förväntningar, den andra belyser relationen mellan doktorander och handledare (möte, återkoppling, tillgänglighet). Därefter kommer universitetsinsatserna som är viktiga för den konkreta arbetsmiljön för doktorander (resurser, forskarskolor, administration) men också institutioner som har möjlighet att inkludera doktorander i en specifik forskningsmiljö. Universitet och institutioner kan dela ansvar för att hjälpa doktorander att skriva klart sina avhandlingar under en begränsad tid.
Artikelförfattarna samlade några viktiga rekommendationer utifrån den tidigare forskningen som skulle kunna bidra till att effektivisera doktorandstudierna. Inledningsvis rekommenderar de att följa upp doktorandens progression och se till att hen ansvarar för den. Artikelförfattarna föreslår att progressionen ska dokumenteras med möjligheter att ändra perspektiv. De skriver även att handledningstiden ska mätas. Alla fakulteter och institutioner bör samarbeta för att koordinera de nya riktlinjerna vad avser doktorandstudier. Alla universitet ska också kunna uppmuntra en professionalisering av doktorandstudier så att doktorander förbereder sig inför livet efter inlämning av avhandlingen. Doktorander behöver ha det här stödet från universiteten. Artikelförfattarna påpekar även att integrationen av doktorander i en forskningsmiljö är otroligt viktig för att öka den professionaliseringen som är nödvändig. Vidare kan man ta fram vissa tips som till exempel en fundering över formatet (monografi eller samlingsverk) samt användningen av skrivseminarier så att doktorander får stöd i sitt skrivande.
Kommentar: Jämför man dessa rekommendationer med förhållandet för doktorander i Sverige, kan man konstatera att de svenska lärosäten når de flesta av dessa. Det finns en tydlig doktorandkarriär med finansiering, en allmän studieplan och en individuell studieplan som är ett kontrakt mellan doktorander och institutioner. Den individuella studieplanen innehåller information om handledningstid, kurser och skrivande av avhandlingen (se Om forskarutbildning vid Stockholms universitet). Det finns även fler och fler incitament som uppmuntrar till att göra doktorandlivet mer attraktivt. Universiteten arbetar med att kompetensutveckla doktorander inom mentorskap och coaching, sådana kurser ges vid SU till exempel av personalavdelningen (5). Dessutom har doktoranderna i Sverige olika kurser att följa för att slutföra sina studier (60 hp). Urvalet av dessa kurser är viktigt för att stödja det metodologiska perspektivet.
Man undrar varför det inte finns så många doktorander som är klara i tid i ett land som verkligen har formaliserat doktorandstudierna. Kan det finnas andra förklaringar? Alla doktorander är medvetna av svårigheten att hitta ett jobb strax efter doktorsexamen. De kan darför välja att fördröja sista perioden i sina studier innan de blir klara för att inte förlora det sociala skyddsnätet som fortfarande finns så länge de är doktorander. Sist men inte minst tar artikeln inte upp de psykosociala faktorerna som stresshanteringen, relationen till familjebildande åldern samt genus (6). I Sverige fanns det 17003 doktorander registrerade under höstterminen 2019 varav 8312 kvinnor och 8691 män, enligt universitetskanslerämbetets rapport (Däremot var antalet helårs doktorander 12362 för 2019). Under 2019 utfärdades 2750 doktorsexamina (1306 kvinnor /1444 män) vilket återspeglar att det finns många forskarstuderande. Det är därför det behövs reviderade strategier för att stödja dem så att de flesta forskarstuderande tar sina examina samt fortsätter inom eller utanför akademin.
Text: Christophe Premat, Romanska och klassiska institutionen
Nyckelord: forskarutbildning, doktorander, tidigare forskning, kvalitetssäkring, studieplan, avhandling
(2) Golde, C. (2001). Overview of doctoral education researchers and reports: 1990-present. Stanford, US: Carnegie Foundation for the Advancement of Teaching.
(3) Driver, J. (2006). SFU reviews graduate supervision. Gradspeak, 2, 1), 1–1), 4. Vos, L. (2013). Dissertation study at the postgraduate level: a review of the literature. York: Higher Education Academy.
(4) Grant, M., & Booth, A. (2009). A typology of reviews: an analysis of 14 review types and associated methodologies. Health Information Library Journal, 26(2), 91–108.
(5) Centrum för universitetslärarutbildningen vid Stockholms universitet anordnar kurser och stöd om handledning för att förbättra kommunikationen mellan handledare och studenter (effektiv återkoppling). Se även webb-TV programmet Pedagogeeks om handledning.
(6) Stockholms universitet erbjuder ett stöd i form av en seminarieserie för nyantagna doktorander eller doktorander som har kommit halvvägs eller närmar sig slutet av forskarstudierna. Se också de viktiga insatserna från Åsa Burman med sin bok Bli klar i tid och må bra på vägen, handbok för doktorander (Natur & Kultur Akademisk, 2016).
